Jag drömmer i färg ..

.. och det trodde jag alla människor gjorde till den dagen då jag flyttade ihop med en man som försäkrar att det blir fullständigt svart från det att han stänger ögonen på kvällen till det att han öppnar dem på morgonen nästa dag. Han drömmer inte alls, säger han. Men jag tror att han gör det ändå, eftersom jag ofta vaknar av att han ligger och småskrattar för sig själv mitt i natten.

När jag drömmer är det lika verkligt och levande som när jag är vaken .. fast mycket konstigare. Och hemskare, ibland. Rent av obegripligt stundtals .. som den gången då jag efter mycket möda och stort besvär parkerade bilen högst upp ovanför den exklusiva restaurangen i Stockholms högsta, nybyggda skyskrapa .. i Saltsjöbaden?? ..  där jag sedan festade loss med alla jag någonsin känt. Plötsligt hade alla gått hem och matsalen var fullständigt öde, jag var rejält berusad och bilen skulle konfiskeras om jag inte omedelbart flyttade på den och körde hem. Jag var livrädd när jag vandrade omkring i den tomma, mörka och ekande byggnaden och letade efter min bil som jag sedan vingligt tog ner ca 10-15 våningar genom att köra runt, runt, runt.

Alltså har jag gjort mig skyldig till grovt rattfylleri i sömnen och resan hem var precis så luddig, vinglig och fasansfullt overklig som om den hade varit verklig. Lika verklig som alla de krokodiler som tog sig in i ett okänt hus där jag och vår då 3-åriga dotter befann oss en ångestladdad natt. Det var en mardröm som hette duga .. och den var sannerligen både i färg och 3D.

Jag drömmer fortfarande i färg .. men på något konstigt sätt verkar det som om jag plötsligt börjat leva i svartvitt?

Allting har blivit svartvitt i det färgrika samhälle som jag brukade leva i? Antingen eller, hata eller älska, tyck rätt eller fel.

Hur blev det så här?

Vart har all livsglädje tagit vägen? Alla roliga diskussioner och glada påhopp när meningarna spretade som borsten på vår piasavakvast?

När livet var i färg var den största politiska förolämpningen en dekal på bilen .. Tänk på XXXX XXXXX - använd kondom!

Nu när alla kan göra sig hörda .. fast i svartvitt .. så låter det så här twitter .. Jag vill skjuta XXXXXX XXXXXXXXX. Jag kommer verkligen att glädjas den dagen han dör. Från djupet av mitt hjärta, jag menar det verkligen. Eller .. orkar inte se dem fira igen. Dom jävlarna ska skjutas.

I mina ögon är det en viss skillnad mellan att ironiskt önska att någon aldrig fötts .. mot att innerligt önska att man får möjlighet att döda någon på grund av olika politiska åsikter.

Svart eller vitt. Skratta på rätt ställe eller skratta inte alls om livet är dig kärt? Använd din yttrandefrihet och var gärna spontan .. men se till att dörren är stängt och inga obehöriga befinner sig inom hörhåll.

Alldeles nyss läste jag att Alice Babs har dött.

På flashback finns en tråd där en grupp människor ägnat 86 sidor, och sin yttrandefrihet, åt att hata och misstänkliggöra hennes familj. De senaste bidragen talar om mord, dråp eller vållande till annans död och kräver en fullständig utredning?

Svartvita människor som har EN sanning och INGEN verklighetsförankring?

Redan nu känner jag både oro och medlidande med Alice Babs barn som ska begrava sin mamma, väl medvetna om risken för att foliehattsprydda "vänner" högljutt ska älska den bortgångna och lika hett hata de sörjande närstående.

Och om begravningen sker i stillhet med bara familjen närvarande så kommer det förmodligen att misstänkliggöras och generera påhopp och ytterligare 86 sidor på flashback.

Ett glädjefyllt liv som levdes i sprakande färg och musik, avslutades som en viskande, svartvit Bergmanfilm där statisterna runt stjärnan trevade omkring i fullständigt .. men ondskefullt .. mörker.

Så otroligt tragiskt för alla inblandade.

SvD, SvD, DN, DN, DN,

HäxanMexan