.. och vad skulle du säga till den lille pojken i dag?

Jag har verkligen försökt titta på SVT:s "nyskapande" politikerporträtt i programmet "Nyfiken på", men har inte lyckats orka igenom varken Jonas Sjöstedt eller Fredrik Reinfeldt. I går var det Stefan Löfvens tur och då mådde jag illa redan innan det började och satsade därför på något helt annat. Jag misstänkte att det skulle bli lite väl mycket känslomässig sockervadd, med tanke på partiledarens bakgrund.

Poul Perris sitter i sin stol och tittar på våra partiledare med ögon som svämmar över av känslighet och värme. Hela han illustrerar bilden av den "gode, medkännande terapeuten" och jag upptäcker att jag sitter och retar upp mig. Jag ser faktiskt bara honom?

Och blir arg?

Hur var du som barn? .. säger han (miiiilt) .. och så får vi höra en väl tillrättalagd berättelse om mobbing eller en uppväxt i ett mångkulturellt område.

Och vad skulle du säga till den lille pojken i dag? .. frågar terapeuten (med känslosamt, mjuuukt, intresserat tonfall) .. och då är det tur att det inte ligger någon coffee-table-book på soffbordet, för risken blir överhängande att jag slänger den rakt i tv-rutan.

Aldrig i livet skulle jag öppna mig för Poul Perris känner jag .. och det verkar vara en känsla som jag delar med landets partiledare. Möjligen är han mer trovärdig i sin dagliga gärning än framför tv-kameran .. jag vill gärna tro det .. men när han lägger huvudet på sned, låter medmänskligheten drypa ur ögonen som varm choklad och frågar "vad tror du den lille pojken tänkte då?" .. vill jag helst bara använda kraftuttryck som jag absolut inte använder.

Annat än i enskildhet .. i soffan .. framför tv:n .. tillsammans med den luttrade Maken och katterna och hundarna som ändå inte bryr sig.

Det är så smörigt, jolmigt och meningslöst att alla de som står ut hela programmet borde få rabatt på tv-avgiften!

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig? Förmodligen inte mycket, men en viss skärpa och åtminstone några frågor som berörde det politiska budskapet.

Till exempel frågan ... när du nu har de erfarenheter du har, hur gör du för att förstå dem som lever i en helt annan verklighet? .. eller .. när du nu har egna erfarenheter av mobbing, kan du då förstå att en politiker i många fall både agerar och upplevs som en mobbare av dem som får betala för det ideologiska överhetstänket? 

Kan det inte vara så att väljarna upplever dig som just det som du själv skrämdes av som barn?

Eller .. vad hade den lille pojken/flickan tänkt då, om h*n fått veta vad du säger dig stå för i dag?

För ärligt talat .. jag är inte ett smack intresserad av vad våra partiledare vill säga till det lilla barnet de än gång var. Jag har varit barn själv och det jag eventuellt skulle vilja säga till det lilla barnet är precis lika ointressant och meningslöst som det alla andra människor vill säga till sina egna inre barndomsbilder.

Till exempel .. sköt dig .. åtminstone på ytan! Lär dig tala i klyschor, floskler och meningar som inte säger någonting. Måla en mänsklig bild av dig själv och lev som en kameleont, slingra som en orm, anpassa dig tidigt efter strömningarna på toppen och använd bakdörrarna. Om skolarbetet inte går så bra eller känns ointressant .. satsa på politiken.. tidigt!! Och går inte det .. bli någon slags terapeut/handledare/programledare/kulturarbetare eller författarpersonlighet som älskas av twittermaffian.

Men något sån´t skulle väl aldrig våra fina partiledare säga till sina inre barn från förr? I stället blir det någon tv-mässig klyscha som ska få väljarna att reagera .. ÅÅÅH?? Hör så fiiint! H*n är ju en RIKTIG människa ... som jag???

Men om Poul Perris skulle fråga mig om vad jag skulle säga till "min lilla flicka" så blir svaret .. kör på bara! Det blir ingen storhet av dig och du kommer att få ett rent helvete många gånger .. men det kommer garanterat att vara värt det!

SvD, SvD, SvD, Expr.,