Vett och etikett ..

.. hyfs och stil, respekt och hänsyn, det är begrepp som nästan helt har försvunnit, bortsett från i Magdalena Ribbings frågespalt i DN.

Där framträder i dag en yngre(?) man som .. "är bjuden på fest hos några bekanta som jag inte känner så väl". Middagsinbjudan ger honom problem .. klädkoden, "kostym" ,är "onödig" enligt hans uppfattning och middagen "tre-rätters" är "överdriven" .. men för övrigt är han villig att unna värdparet glädjen att få honom som gäst?

Inte för ett ögonblick tänker han tanken att han faktiskt kan tacka nej? Inte en enda sekund ägnar han åt att fundera över att de som bjuder faktiskt vill bjuda på en middag som ger lite guldkant på tillvaron tillsammans med något så när välklädda gäster.

De kanske längtar efter att få en chans att klä upp sig och bjuda på lite vardagslyx i en tillvaro som kanske inte ger så många tillfällen till det?

Men åtminstone en av de inbjudna gästerna rynkar på näsan och vill markera sitt avstånd, samtidigt som han gärna äter, dricker och umgås på deras bekostnad. Han känner dem inte så väl, skriver han. Det betyder att värdparet inte heller känner honom så väl, men tydligen vill lära känna honom eller bara bjuder med honom eftersom de känner hans partner desto bättre?

Men han vill komma som gäst i deras hem, på sina villkor .. oavsett vad de förväntar sig?

Hyfs, respekt och hänsyn??

Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson är en twittrande person som strax före läggdags i går twittrade .. "Normalt håller jag mig till socförsäkringen. Men J Åkesson i debatt gör att jag kräks!”. Detta applåderas ivrigt bland det trendkänsliga twitterfolket som är villiga att offra vem som helst för att få stanna inne i värmen hos "dem som har rätt åsikt".

I egenskap av Försäkringskassans högste chef företräder Dan Eliasson hundratusentals människor som har valt Jimmie Åkesson som sin representant i Sveriges Riksdag. Dan Eliasson är också företrädare för en myndighet som måste verkställa de beslut som Jimmie Åkesson och hans partikollegor i riksdagen är med och beslutar om.

Det Dan Eliasson kräks över är när SVT Debatt i går diskuterade Åkessons barndomsupplevelser i Sölvesborg och han berättigar sin uppkastning med .. "Jag beskrev min upplevelse. Det finns säkert de som tycker att det är uppseendeväckande och de som tycker att det är rätt och riktigt".

OK .. den ena upplevelsen är falsk och förtjänar att kräkas på och den andra upplevelsen är rätt och riktig och bör applåderas?? Om jag upplever det hela rätt?

Men om Dan Eliasson "kräks på Jimmie Åkesson" ..  eller på någon annan folkvald politiker .. så kräks han samtidigt på den personens väljare .. som dessutom är Dan Eliassons uppdragsgivare i egenskap av försäkringstagare i Försäkringskassan.

Hyfs, respekt och hänsyn?

Men visst jag kan förstå hur Dan Eliasson känner sig. Det finns flera politiker och myndighetschefer som jag personligen mår väldigt illa av att se i debatter eller andra sammanhang.

Men varför ska jag kräkas ut min motvilja offentligt och varför ska jag kräkas på personen i stället för sakfrågan? Det förminskar ju bara mig själv.

Eller hata och önska livet ur .. något som också verkar vara populärt rätt högt upp i den sociala hierarkin just nu? Det ger ju också samma resultat.

Av alla som jag starkt ogillar så är det ingen som jag anser vara ond av födseln. Alla har ett människovärde och rätten till en åsikt.

Människovärdet skulle jag aldrig drömma om att ifrågasätta, inte för någon enda människa .. men åsikten anser jag mig ha rätt att bemöta.

Helst på ett sätt som inte bevisar att jag är en människa som saknar respekt, hyfs, stil eller hänsyn i förhållandet till mina medmänniskor.

Framför allt så skulle jag inte ha mage att ta ut en furstlig lön .. 147.000/mån .. som representant för en av Sveriges största myndigheter, samtidigt som jag kräver friheten att kräkas offentligt på företrädaren för ca 9 % av väljarkåren.

Men det kanske bara är en fråga om vett och etikett, hyfs och stil, respekt och hänsyn .. begrepp som nästan helt försvunnit i dag?

SvD, HD,