Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 8 november 2014

Vrede, ilska, ursinne, raseri argsinthet, upprördhet,

frustration .. jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det som bubblar inom mig som en obehaglig sörja som jag inte vill ska finnas där.

Normalt sett så är jag en fridsam människa med hög toleransnivå. Vi har alla olika förutsättningar och olika erfarenheter och det ska mycket till för att jag ska bli förblindat förbannad. För att jag ska gå i taket så behövs det verkligen något exceptionellt.

Övergrepp och översitteri riktat mot människor och djur som helt saknar möjligheter att försvara sig är en sådan sak. Svek, ansvarslöshet och utnyttjande riktat mot dem som står i beroendeställning är en annan.

Annars blir jag för det mesta bara upprörd, tar avstånd eller gör mitt bästa för att åstadkomma en förändring.

Men nu? Det växer en helig vrede inom mig. Jag följer det politiska nyhetsflödet och känner ilskan växa .. vi har rätt att begära mer än vad vi får just nu.

Jag är arg .. och det är i vägen för det som jag hellre skulle vilja vara.

Det skrämmer mig lite. Okontrollerad vrede kan ta vägen vart som helst. Vid ett minnesvärt tillfälle kände jag mig som jag börjar göra nu och ställd inför en representant för den totala dumheten, översitteriet och självgodheten brast det fullständigt. Det svartnade framför ögonen, jag saknade ord, såg rött och innan jag ens fattat vad jag gjorde så greppade jag det som fanns närmast .. ett stort askfat av kristall .. som jag med full kraft vräkte i väggen bakom den som jag saknade ord att förinta.

Jag missade med några centimeter.

Centimetrar som kunde ha förändrat mitt liv och avslutat en annans.

Okontrollerad vrede är livsfarlig.

I dag är jag äldre och mer kontrollerad, hoppas jag. Men samtidigt så har den här känslan lyst med sin frånvaro i så många år att jag inte har haft anledning till att fundera över den saken.

Det är svårt att klä en känsla i ord. Det närmaste jag kan komma är att rekommendera att ni läser det Dag Öhrlund skriver i dag .. jag instämmer i varje ord.

Men eftersom jag är väl medveten om att jag inte på något sätt är unik, utan i stället representerar en väldigt stor del av de vanliga väljarna, så inser jag att denna bubblande vredessörja, denna ilska och detta ursinne växer inom många, många människor just nu.

Det skrämmer mig mest av allt. För vad händer om vi alla blir förblindat förbannade, tappar omdömet och förlorar besinningen samtidigt?

De som anser sig ha tolkningsföreträde framför andra eller som påtagit sig ansvaret för landet och landets invånare spelar ett farligt spel när de isolerar sig i sina ämbetsrum och agerar som översittare mot dem som ställer fullt berättigade krav och frågor.

Förakt, ringaktning, hånfull överlägsenhet, överlägsenhet, missaktning, hån, arrogans, nedlåtenhet; likgiltighet .. de som har den inställningen till dem som står i beroendeställning utlöser det absolut sämsta inom mig.


Just är de alldeles för många och på alldeles fel plats.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expr., Expr.,

7 kommentarer:

  1. En utmärkt sammanfattning av vad väldigt många känner idag, skulle jag tro.

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig själv o mina känslor väldigt väl.

    SvaraRadera
  3. Visst är det lätt att låta vreden ta över, för så känner jag också ibland. Det är dock inte så mycket själva sakfrågorna som retar upp mig, utan det där konstanta ljugandet från maktens sida. Problemet handlar ytterst om att man inte alls kan lita på uppriktigheten i det politiker och media för fram, utan man måste ständigt vara på sin vakt för annars blir man bedragen.

    //Rick

    SvaraRadera
  4. Alltså MP är inte kloka. De kör hårt på sin strategi att straffa och förhindra folk från att leva sina liv genom straffskatt och subevtiosnbortfall innan det finns en alternativ lösning. Jag orkar inte mer!

    *önskar mig ett askfat i kristall*

    SvaraRadera
  5. Hmm .. ett askfat i kristall pryder vilken plats som helst. Särskilt ett kontor innehållande en Mycket Viktig Man! ;-)

    De är dessutom inte bara vackra, effektfulla projektiler utan också mycket hållbara.

    SvaraRadera
  6. Jag har ett stort tungt och vackert kristallaskfat som för tillfället är fyllt med vackra snäckskal. Om jag tömmer det och lägger ner det i min axelväska så kommer jag upp och gör gemensam aktion med dig, kommer dock att använda väskan som slunga med askfatet som tyngd. Jag är precis så trött och förbannad som du och alla andra. Ord ord så trött på uppblåst svammelk#kar som är uppfyllda av sin egen betydelser och kort minne för vad de lovat oss för några månader sedan.

    SvaraRadera
  7. Peter Nicklasson9/11/14 17:32

    Berlinmurens dagsaktuella 25års-jubileum tjänar också som en milstolpe.
    Därför då kommunismen föll samman kort därefter (och sådana som Lars Ohly grät över detta...) behövde vänsterrörelsen byta konfliktyta.
    Bort med klasskampen mellan arbetare och kapitalägare, in med motsättningen mellan könen (feminismen), in med antifascism (maskerat till antirasism), identifiera alla minoriteter och ställ dem emot konservativa allmnäna värderingar som t ex kärnfamiljen, stolthet för sitt ursprung definierat i en nation och en kultur, omdefinition av ord som t ex solidaritet med den svaga i din närhet till att omfatta vilken främling som helst utan någon konsekvensanalys ö h t - och så vidare.
    Samtidigt växte sig liberalismen starkare på konservatismens bekostnad bland borgerliga politiker. En liberalism som i Sverige i praktiken varit en medelklassvariant av kommunismens mer dekadenta och flummigare idéhållningar.
    Vänsterrörelsen och liberalister fann en gemensam ohelig allians.
    Sådana personer som FP:s Bengt Westerberg, VPK:s Gudrun Schyman var frontpersoner för embryot till Sverige som den "humanitära supermakten" som dagens politiker förvaltar.
    Det går inte att förneka sanningar hur länge som helst. Tyvärr har det gått 25 år av ackumulerat vansinne och många av de människor som kommit hit kommer inte in i samhället. Det har väl inte krävts en raketforskares intelligens för att förstå?
    Sverigedemokraterna har haft rätt hela tiden. De är inte orsaken till Den Svenska Låsningen, de är en konsekvens av Den Svenska Låsningen. Om övriga partier mot förmodan skulle återvända till verkligheten kan de inte bara "förhålla sig" till SD utan att erkänna sin egen inkompetens och tidigare misslyckande.
    Därför kommer det inte att ske förrän SD växt till sig till ett eget block. För många personliga karriärer bland våra politiker skulle gå åt helvete annars.
    Jag gillar inte scenariot. Svälj istället förtreten, offra era bönder inom partierna, och välj ledare som kan samarbeta med SD. Det skulle föra Sverige framåt och säkerligen också förhindra både ökad SD-tillväxt som ökat vrede bland befolkningen. Men, när fan skulle det ske? Vilka murar måste rivas denna gång?

    SvaraRadera