Ett tjugotal hjortar och två hungriga rådjur.

Det har snöat och snöat och jag har skottat bort så mycket snö att min träningsvärk med all rätt kan kallas för en skottskada.

Men det är inte bara jag som lider av snön och kylan. Hjortarna vandrar hungrigt omkring på åkrarna och sparkar upp snön för att hitta något ätbart medan de få rådjuren som fortfarande finns kvar trycks bort från de mest attraktiva områdena.

Hjortarna var tidigare ett hägndjur men eftersom inte alla hägn var helt rymningssäkra finns de idag i stora antal i en växande del av landet, med störst stammar i Götaland och Svealand. Rådjur har alltid funnits vad jag vet, men det spelar väl inte så stor roll vilka som var först? De som är flest och starkast vinner vanligtvis.

I vilket fall som helst har vi inte sett många rådjur de senaste åren och det svider i hjärtat när en pinnbock plötsligt står utanför grinden och får vittring på resterna av fågelmaten som samlas på hög under fågelmatsträdet. Han vandrar runt vårt staket för att hitta en ingång, men förgäves. Senare ser vi hur han överväger att försöka sig på att hoppa över och det är nog det sista vi vill. Bortsett från det kaos som skulle utbryta om hunden hittade ett instängt rådjur på tomten så är risken överhängande att rådjuret skadar sig svårt.

Vi lade alltså upp en liten hög havre och några skivade morötter i hörnet mellan staketet och elstationen och hoppades att han skulle hitta det före hjortarna och sedan blev vi blev löjligt glada och vekhjärtade när han gjorde det

Nästa dag, och vid samma tid, var han på plats igen och då var det redan serverat.

I dag hade han med sig sin flickvän som fick nöja sig med resterna av dagens meny – havre och äppelklyftor.

I morgon får vi dubbla ransonen och så hoppas jag att våren kommer fort i år, för om hjortarna får minsta lilla aning om vad som sker bakom elstationen så är det roliga slut för våra hungriga rådjur.

Dovvilt härstammar från Mellanöstern. Romarna spred dovviltet över Europa bl.a. i hägn. Till Sverige kom dovviltet under 1500-talet. Känt är att Johan III släppte ut dovvilt på Öland 1578. Ättlingar till dessa finns fortfarande kvar. Det var tidigare ett hägndjur men finns idag i stora antal i en växande del av vårt land med störst stammar i Götaland och Svealand.

Rådjuret har en lång historik i Sverige. Förmodligen invandrade det till Sverige i omgångar mellan nedisningarna under förhistorisk tid.