torsdag 22 mars 2018

Hanif Bali?


Jag är inte en av Hanif Balis 80 000 följare. Det beror inte på ointresse utan på att jag inte har ett twitterkonto. Det i sin tur beror på att jag inte ens kan svara ett enkelt ja eller nej med så få tecken som 280, men jag kan ju ändå läsa vad de som har öppna twitterkonton skriver, så man kan väl säga att jag någon slags hangaround till Hanif Bali.

När ”skandalen” med UD-mailen dök upp förstod jag först ingenting. Hur kan frågan om att UD beställer skräddarsydda artiklar landa i att det handlar om ett angrepp mot den tillfrågade journalisten?

Det förstår jag fortfarande inte, även om jag till viss del kan förstå en liten del av den följande upprördheten. Särskilt med tanke på att Hanif Bali tillhör gruppen intelligenta, snabbtänkta och verbalt begåvade människor som med få ord kan uttrycka sig på ett sätt som får andra att känna sig utsatta, förlöjligade och förminskade när de blir svarslösa.

#Hanifgate är inget annat ett gammaldags ohederligt drev som följer samma mönster som alla andra drev. ”Nyheten” vinklas, halvsanningar blir sanningar, det publiceras det ena och förtigs det andra, allt med avsikt att oskadliggöra någon som upplevs som ett hot.

Så långt är jag med och kan konstatera att Dagens Nyheter och vänsterrörelsen till slut har lyckats med uppgiften att få Hanif att falla, och att han inte föll lika mjukt som han hade gjort om han hade varit sosse.

Jag orkar inte engagera mig så värst mycket eftersom det förmodligen är så här det kommer att se ut ända fram till valet. Se bara på hur Socialdemokraternas egen partisekreterare, Lena Rådström Baastad, marknadsför rena lögner utan att någon ens höjer ett ögonbryn.

Det som däremot stör mig är Moderaternas reaktion på något som borde ha stannat vid en tillsägelse och ett allvarligt samtal om värdet av försiktighet och eftertanke under en valrörelse.

Moderaterna var ju ändå ett av mina två och ett halvt kvarvarande alternativ i september.

Den fråga som jag har att ta ställning till nu handlar inte om Hanif Balis fel och brister, utan frågan .. kan ett parti som inte visar lojalitet och står upp för sina egna, vara lojalt och stå upp för sina väljare?

Eller beror Ulf Kristerssons snabba avståndstagande på att han tog chansen att tysta Hanif Balis kritik mot grundlagsändringarna i Yttrande- och Tryckfrihetslagarna före den 28:e mars?

Det skulle i så fall vara ännu värre än en ny DÖ-överenskommelse.



5 kommentarer:

  1. Hej.

    Om han ändå ansvarat för att Transportstyrelsens register kom på villovägar, utan att ha en aaaning om något, som en viss 'stassminister', så hade han fått sitta kvar.

    Eller om han varit lika mycket svenskhatande rasist som de sju regeringspartierna.

    Eller homosexuell, låghalt och puckelryggig.

    Eller inte utmanat Helin, Stjärne, Wolodarski, Lindberg, ...

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  2. Jag misstänker att M tog möjligheten ur luften och blev av med honom. Han passar inte in i M rocken.

    SvaraRadera
  3. Uffe fick en anledning att bli av med bali och den chansen tog han. Uffe är en större sopa och fegis än batra-kinberg. Uffe är räddast för aftonbladet, han är så rädd att han säljer ut vem som helst, t o m sin mamma. han har ingen skam i kroppen och ska inte få någon röst i höst.

    SvaraRadera
  4. M Västerbotten har nominerat HF till Europaparlamentet! Bra sätt att få tyst på honom!

    SvaraRadera
  5. Vi är på väg att få ett "informationsfrälse" i vårat kära Svedala och det är journalister. De är, mer eller mindre, ofelbara och får inte granskas då de själva har satt sig på demokratins höga hästar som försvarare av det "fria ordet" (TM). De kan därför inte anklagas eller hånas oavsett om de springer UDs ärenden eller drevar mot män så de till slut tar livet av sig. Ytterst får av journalisterna verkar besitta någon form av själv rannsakaen eller ånger.

    SvaraRadera