Hanif Bali?

Jag är inte en av Hanif Balis 80 000 följare. Det beror inte på ointresse utan på att jag inte har ett twitterkonto. Det i sin tur beror på att jag inte ens kan svara ett enkelt ja eller nej med så få tecken som 280, men jag kan ju ändå läsa vad de som har öppna twitterkonton skriver, så man kan väl säga att jag någon slags hangaround till Hanif Bali.

När ”skandalen” med UD-mailen dök upp förstod jag först ingenting. Hur kan frågan om att UD beställer skräddarsydda artiklar landa i att det handlar om ett angrepp mot den tillfrågade journalisten?

Det förstår jag fortfarande inte, även om jag till viss del kan förstå en liten del av den följande upprördheten. Särskilt med tanke på att Hanif Bali tillhör gruppen intelligenta, snabbtänkta och verbalt begåvade människor som med få ord kan uttrycka sig på ett sätt som får andra att känna sig utsatta, förlöjligade och förminskade när de blir svarslösa.

#Hanifgate är inget annat ett gammaldags ohederligt drev som följer samma mönster som alla andra drev. ”Nyheten” vinklas, halvsanningar blir sanningar, det publiceras det ena och förtigs det andra, allt med avsikt att oskadliggöra någon som upplevs som ett hot.

Så långt är jag med och kan konstatera att Dagens Nyheter och vänsterrörelsen till slut har lyckats med uppgiften att få Hanif att falla, och att han inte föll lika mjukt som han hade gjort om han hade varit sosse.

Jag orkar inte engagera mig så värst mycket eftersom det förmodligen är så här det kommer att se ut ända fram till valet. Se bara på hur Socialdemokraternas egen partisekreterare, Lena Rådström Baastad, marknadsför rena lögner utan att någon ens höjer ett ögonbryn.

Det som däremot stör mig är Moderaternas reaktion på något som borde ha stannat vid en tillsägelse och ett allvarligt samtal om värdet av försiktighet och eftertanke under en valrörelse.

Moderaterna var ju ändå ett av mina två och ett halvt kvarvarande alternativ i september.

Den fråga som jag har att ta ställning till nu handlar inte om Hanif Balis fel och brister, utan frågan .. kan ett parti som inte visar lojalitet och står upp för sina egna, vara lojalt och stå upp för sina väljare?

Eller beror Ulf Kristerssons snabba avståndstagande på att han tog chansen att tysta Hanif Balis kritik mot grundlagsändringarna i Yttrande- och Tryckfrihetslagarna före den 28:e mars?

Det skulle i så fall vara ännu värre än en ny DÖ-överenskommelse.