Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

torsdag 19 april 2018

Räddade Horace Engdahl Akademiens ekonomi under sin tid som ständig sekreterare?


Jag är nästan lika fascinerad av det som läcker ut om Svenska Akademiens ledamöter som jag är av händelserna i Terry Pratchetts fantasyböcker. Jag kan liksom inte låta bli att låta mig roas av det som verkar vara en helt annan värld befolkad med helt andra människor som lever i en helt annan verklighet än den jag själv lever i.

I DN kan jag läsa att Göran Malmqvist, som sedan drygt 30 år har suttit på stol nr 5 i Svenska Akademien, anser att Sara Stridsbergs ”inställning bidrar till att förstärka föreställningen om en inre kris. Det är ingen inre kris”.

Det är alltså INGEN inre kris inom Svenska Akademien!

Han fortsätter .. ”Jag hoppas att hon snabbt når fram till ett beslut, antingen att hon lämnar eller stannar kvar” ... och önskar att de kvarvarande akademiledamöterna ska få en smula lugn och ro så de kan ägna sig åt viktigare saker som priser och belöningar som bara väntar på att delas ut.

Sara Stridsberg ”delar inte Göran Malmqvists analys på en enda punkt” utan anser att ”Akademien befinner sig i sin djupaste kris någonsin, mitt beslut om min framtid i Akademien är givetvis beroende av hur Akademien nu agerar framöver”.

Svenska Akademien befinner sig alltså i sin DJUPASTE kris någonsin!

Det är nästan lika fantasieggande som att läsa om, Ankh-Morporks patricier. En man som förespråkade "En man, en röst", under förutsättning att han var mannen som ägde den rösten.

Patriciern, Havelock Vetinari, trodde inte på onödigt våld men däremot på nödvändigt våld och en gång blev han nästan mördad av ett arsenikförgiftat ljus.

Fullt så illa är det kanske inte i det här sammanhanget, men det förgiftade kulturljus som hotar att förinta Svenska Akademien är Jean Claude Arnault vars nära vänskap med akademiens ledamöter och kladdiga övergrepp riktade mot unga kulturkvinnor avslöjades i uppmärksammat upprop i DN. Han har faktiskt fått medalj av kulturministern för sina insatser i svenskt kulturliv, men hans sidoaktiviteter vill Akademien helst se som lätta pinsamheter. Något som gamla uvar som Göran Malmqvist vill sopa under samma dammiga matta som Sara Stridsberg envisas med att vilja hänga ut på vädring.

Men det mest intressanta i intervjun med Göran Malmqvist är hans svar när han ställs inför uppgiften om att många vill att Horace Engdahl ska lämna sin stol nr 17 ..

Om det är någon ledamot som ska framhållas som utmärkt anpassad för det här jobbet så är det Horace Engdahl. Han räddade Akademiens ekonomi under sin tid som ständig sekreterare.

Räddade Horace Engdahl Svenska Akademiens ekonomi? 

När då?

Svenska Akademien sägs ju vara god för miljarder!

Det verkar också finnas en Räntmästare som ansvarar för juridik, ekonomi- och finansfrågor, varför tvingades Horace Engdahl rycka in när ekonomin befann sig i ett krisläge och behövde ”räddas”?

Vad var det som hände under Engdahls tid som ständig ständig sekreterare .. till skillnad från den nuvarande tillfällige ständige sekreteraren .. som krävde hans räddningsinsatser?

Exakt HUR räddade Horace Svenska Akademiens ekonomi?

VARFÖR behövde den räddas?

Ligger den dramatiska händelsen också under mattan som inte får vädras och finns svaren i den undersökning som de kvarvarande ledamöterna försöker klämma in under samma matta som redan täcker ”Kulturprofilen” och hans ”pinsamheter”?

Är det denna okända ”ekonomiska räddningsbragd” som gör att Horace Engdahl så desperat försökt att få advokatbyråns utredning att osynliggöras på samma sätt som när han försökte osynliggöra den som föreslog den?

Ni måste erkänna att spänningen är oliiidlig?

7 kommentarer:

  1. Nu behöver vi inte bekymra oss längre. Kungen kommer att rädda Akademien.
    Först skall han bara rädda klimatet och han har precis varit uppe på taket på sitt slott och installerat solceller iklädd kostym och slips och försedd med hjälm.
    Ja, vad gör han inte för att rädda Sverigebilden. Apanaget borde höjas!

    SvaraRadera
  2. Daniel och andra ville straffa en annan kvinna, Frostensson, med uteslutning för de oegentligheter hennes man gjort. Varför tas inte det upp.
    Läs ledarsidorna.se för att få lite andra perspektiv på orsakerna .

    SvaraRadera
  3. Låtsasmänniskor som befinner sig i sin värld av fantasier. Finns det inget viktigare att bekymra sig om?

    SvaraRadera
  4. Hej.

    Att den bortgångne Pratchetts böcker i Sverige översätts som och framställs som barnböcker (vad är barnböcker fö, med tanke på vad diplomerade författare klämmer ur sig..?) är skamligt, och har så varit i många år.

    Serien om vaktstyrkan i Ankh-Morpork är samhällssatir i Jonathan Swift:s anda, inget annat. Från PK-föreningar till invandrargrupper som inte erkänner andra lagar än sina egna till svindleri vid utförsäljning av stadens institut ("Going Postal" t ex) till monopolisering av teknologi till nyhetsmedia till utrikespolitik ("Monstrous Regiment") och så vidare så piskar han ryggen blodig på sitt samtida politiska etablissemang med den subtilitet som är typisk för engelska satiriker av rang och klass (eller kanske snille & smak).

    Någon motsvarighet finns mig veterligen inte i Sverige.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  5. Fattar jag er rätt, ni som lever I sverige, behövs ju ej någon satir om landet.
    Verkligheten är ju sådan att den svårligen kan vrängas till värre...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.

      Jo, den behövs svårligen.

      Det är bara ett aber:
      Den går inte att skilja från nyheter, ukaser eller myndigheters praxis.

      Här är det Narrarnas Afton året runt, men utan charm, musik eller glädje.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Radera
  6. I en saga drog stora skaror kvinnor runt på gatorna & gjorde saker utan att veta riktigt vad de gjorde, men de gjorde det ändå. De såg "patriar-kååtet" överallt, en gäckande skugg-djävul som de visste var roten till det onda. De var inte psykotiska, det bara verkade så..

    SvaraRadera