”Lögn, förbannad lögn och statistik”.

Jag är så trött på den här valrörelsen att jag mår illa bara jag ser en varm korv med bröd.

När det här är över kommer inte de nätprenumerationer som jag har att förnyas, eftersom jag kan få tredubbelt så många prenumerationer inom alternativ media för samma pengar som jag betalar för bara en av dem. Att byta från journalistik som utgår från att jag är mindre vetande till annan, som åtminstone inte hymlar med vad de står för, kommer säkert vara bra för mitt psykiska välmående.

På tidningssidor, i talarstolar, i debatter och sk utfrågningar produceras det lögner, hårt vinklade, påstådda ”fakta” och personangrepp. Slarvigt formulerade åsikter, eller publicerade bilder, blåses upp till ren ondska och samhällsfarligt beteende, medan ondskefulla och samhällsfarliga beteenden tonas ner till allmän slarvighet eller något ”som alltid har varit så”. 

Så det behöver vi vanliga människor inte alls bry våra små ömkliga hjärnor med eller sörja över är ofta budskapet om det nu rapporteras alls om det som vi antas inte kunna hantera utan att bli nazister.

Det är något avgörande fel när en vanlig, normalbegåvad människa som söker trovärdig information, känner sig lika kränkt som en ifrågasatt kulturpersonlighet och lika underskattad som en sverigedemokrat – efter att ha läst en ledarkrönika av Anders Lindberg eller Lars Lindström.

Efter fyra år av total ryggradslöshet, passivitet och enögd fixering vid Sverigedemokraternas 13% får vi nu, i elfte timmen, en orealistisk löfteskarusell med extra allt, en situation där det är fullt möjligt att Sverigedemokraterna blir Sveriges största parti och om jag tolkar Stefan Löfven rätt i dagens debattartikel så kräver han att övriga partier ska samlas runt honom i en koalitionsregering ”för landets bästa”.

Men om de inte gör som han anmodar dem att göra så vill jag bara påminna om vad jag skrev förra året - jag tror, på fullt allvar, att Stefan Löfven och hans sossar inte alls skulle dra sig för att regera med (hjälp av) Sverigedemokraterna, om de tillsammans får egen riksdagsmajoritet.

För det vet ju alla att egen majoritet är varje sosses våta dröm, eller hur?

Sossarna har inte fläckfriare, hederligare eller ärligare bakgrund än Sverigedemokraterna och sossarna anser sig ha RÄTT TILL Makten eftersom de upplever sig själva som STÖRST. Socialdemokraterna ser sig faktiskt som VINNARE, trots att 69% av väljarna föredrog andra partier i förra valet.

Att regera med stöd av SD, trots allt avståndstagande kommer naturligtvis att framställas som det yttersta beviset för Socialdemokraternas ansvarstagande för landets bästa. För därtill blir de nödda och tvungna om de inte får som de vill.

Trots att det verkar som om nästan 80 % av väljarna INTE vill ha Stefan Löfven och hans gäng i regeringsställning!

Men vad gör man alltså inte för att rädda LANDET!

Herregud, när jag röstar på söndag gör jag det också för landets bästa och där ingår banne mig inte Stefan Löfven och hans parodi på socialdemokrater.

Förra valet skrev jag - om sossarna vinner valet kommer de att förlora partiet – och där blev jag i sanning sannspådd.

Det är VI som sitter på styråran .. sa Stefan Löfven självsäkert när Sverigedemokraterna förklarade att de hade för avsikt att fälla hans regeringsbudget, september 2015 och sedan visade det sig att landets kapten envisades med att sitta på styråran, som var själva förutsättningen för att kunna ta ut någon riktning alls, i ytterligare 3 år.

Senare samma år, i december 2015, förkunnade statsministern att han och hans hustru lovat att bli kontaktpersoner för en ”nyanländ person/en kompis”, en solidarisk handling som han rekommenderade alla att genast följa.

Jag undrar hur det gick för denne utvalda ”kompis”?

Vem var det, en liten ensam afghansk gosse eller en av flera hustrur till en överansträngd nyanländ man? Hur upplevde h*n närheten till sina kontaktsvenskar.

Hur gick det för denne ”nyanlände person” och har h*n och statsministerparet fortfarande kontakt och i så fall hur ofta och i vilka sammanhang?

Ett tag trodde jag till och med att statsministern hade tänkt lägga grunden till en ny svensk sedvänja i stil med den ceremoni som presidenten i USA har i samband med Thanksgiving, då han benådar en särskilt utvald kalkon som tecken på barmhärtighet och godhet?

Men i stället blev det en gymnasieamnesti för 9000 personer?

Men det kanske inte blev någon ”kompis” alls när allt kommer kring, Stefan Löfven har ju inte direkt gjort sig känd som en trovärdig person de senaste åren.

För inte ens Stefan Löfven litade på Stefan Löfven när han tillträdde som statsminister. När han blev varse att det var han, och bara han, som bar det yttersta ansvaret för all krishantering, och i synnerhet den akuta kris som alla såg segla upp vid horisonten, ändrade han snabbt reglerna för landets krishantering så att .. vips .. ansvaret för alla eventuella kriser i samband med de allt stridare flyktingströmmarna blev Någon Annans eller EU:s.

I smyg och största hemlighet, naturligtvis.

Jag har skrivit det tidigare och gör det igen .. det är fullt möjligt och ingen orimlig gissning att Stefan + Jimmie = Sant, när dammet efter valet har lagt sig.