"Jag vill meddela till svenska folket ..

.. att vi kommer att gör allt som krävs, allt vi kan, för att detta inte ska hända här", lovade Stefan Löfven vid presskonferensen efter terrordåden i Bryssel. "Men jag kan heller inte garantera att det inte händer. Men det är politikens och demokratins uppgift att också kunna försvara sig inte minst mot terrorism" .. fortsatte han och något senare slog han fast att .. “Om Belgien behöver hjälp kommer vi självklart att bistå på lämpligt sätt.”

Allt som krävs och allt vi kan?

Det låter ju tryggt och bra, eller hur?

Bortsett från att vi inte vet vad som kommer att krävas och börjar få en aning om vad det är vi kan åstadkomma.

För den som fortfarande tror att Sverige kan få minst lika många välutrustade, beväpnade poliser, lika snabbt, på plats som i både Paris och Bryssel .. vilket var imponerande .. kan det finnas anledning att läsa om "Svensk polis terrorberedskap" i Polisförbundets egen nättidning Blåljus.

Där beskrivs också hur snabbt poliser i ballistiska hjälmar och tunga västar fanns på plats i Bryssel och konstaterades ..  "Det är polisen som är först på plats. I Sverige skulle bilderna visa våra vanliga ingripandepoliser, de som av en slump råkar befinna sig närmast. Helt vanliga poliser som kastas rakt in i en livsfarlig situation långt innan staber upprättas och specialutbildad personal sätts in. De kollegorna kommer att få lösa situationen efter bästa förmåga med sina egna liv som insats".

Faktum är att vi får färre och färre poliser. Det spelar liksom ingen roll hur mycket pengar som utlovas till polisen .. ingen vill ändå inte bli polis, alldeles för många lämnar yrket och går vidare till mer välavlönade arbeten och i dagsläget fylls inte platserna till Polishögskolan.

Det försvinner fler välutbildade och erfarna poliser än det utbildas. Det är "allt vi kan" när situationen kräver allt vi har.

"Under perioden med förhöjd terrorhotnivå visade det sig att vi inte hade tillräckligt med poliser som hade relevant utbildning för att bära förstärkningsvapen. Vi måste se till att bygga en grundförmåga med tillräckliga resurser för att kunna klara ett stort antal tänkta scenarion. Det går inte att förutse hur nästa händelse kommer att se ut" .. säger Lena Nitz, ordförande i Polisförbundet och bara en tredjedel av poliserna själva tror att den kan klara av något som liknar det som hände i Bryssel.

Det gör att statsministerns löften om att "göra allt som krävs och allt vi kan", känns liiite mindre tryggt och bra och gör att jag alldeles förskräckligt gärna skulle vilja ha svar på två frågor ...

Vilka är det som ska göra "allt som krävs" och hur mycket och vad är egentligen "allt vi kan"?

Motpol, Ledarsidorna, Fnordspotting, Bubbavel, Bitterpitten,

SvD, Expr.,

Lilliputanerna regerar?

I Köpenhamn avlossades i går ett stort antal skott .. minst 30 enligt uppgift .. under en debatt om yttrandefrihet. En man dör och 3 poliser skottskadas .. men det kunde ha blivit så många fler.

Några timmar senare avlossades skott mot en synagoga, en man dör och två poliser skadas.

I dag på morgonen sköt polisen en man som påstås vara gärningsmannen.

På tidningssidorna kallas angreppen för "extremism"? I en bisats kan uttrycket "radikala islamister" förekomma och på varenda tidningssida är alla rörande eniga om att terror är någonting alldeles förfärligt.

De svenska politikernas reaktioner är ängsliga och försiktiga och tystnar snabbt.

Ungefär lika snabbt som efter det att alla utropat sig till "Charlie" efter angreppet mot satirtidningen Charlie Hebdo.

Det är inte utan att jag börjar tänka på Gullivers resor av Jonatan Swift.

Gulliver kom till ett ett mycket litet land, fjättrades av mycket små människor som ansåg sig överlägsna och utvalda och diskuterade och krigade om viktiga saker, som från vilken ände man ska knäcka ett ägg. Gulliver lär sig språket och skapar vänskapsband, men lämnar landet då han inser att matförråden inte kommer att räcka för evigt.

Jonathan Swift skrev Gullivers resor som en satir för att belysa sin tids sociala missförhållanden och för att "lämna över till läsaren att själv inse hur löjligt dåtidens europeiska samhällsskick många gånger var. Det kunde under 1700-talet även i västvärlden vara mycket riskabelt att kritisera samhället öppet".

Är det någon mer som känner sig som Gulliver? Fjättrad av tusentals små twittertrådar, skapade av mycket små människor?

Är det någon som känner igen samhällsklimatet på 1700-talet, där en liten elit styrde så att det var mycket riskabelt att diskutera samhällsproblemen öppet?

Richard Herrey skrev några upprörda rader om att det var en sjuk religion i ett sjukt land när en iransk kvinna hamnade i fängelse efter att ha bevistat en volleybollmatch.

Det skulle han inte ha gjort  .. skampålen restes på rekordfart av upprörda lilliputaner.

Marcus Birro dristade sig till att twittra .. Vad har den största delen av världens terrorism gemensamt? Islam. Fakta. ... och blev fullständigt massakrerad av lilliputanerna. Och när han tog sig friheten att äta lunch tillsammans med dem som utsetts till "det knäckbara ägget" i Lilliputland .. så vässades skarprättarens svärd och gamarna samlades runt stupstocken.

Vilket bevisar att yttrandefriheten inte omfattar alla yttranden och att alla sanningar inte är allas sanning ... och att den sanna sanningen inte alltid är den verkliga sanningen .. i Lilliputland.

Så vad säger vi när människor attackeras och dödas på möten där de diskuterar yttrandefrihet? Hur förhåller vi oss till människor som Lars Vilks som provocerar .. och inte gör det särskilt skickligt .. när de utsätts för mordförsök? Vad säger vi när våldet kommer obehagligt nära ..?

FY??

Yttrandefriheten är oskattbar och viktigt och inget ska få stoppa det fria ordet ... men?

Detta är ett "politiskt" attentat utfört av "extremister" och inget annat ... puh!

Vilken politik och vilkar extremister är onödigt att ge sig in på om det inte handlar om den livsfarliga högerextremism .. någon eller några kan ju bli kränkta.

Det känns obehagligt.

Vi verkar ha lämnat walkover till lilliputanerna?

Ledarsidorna, DHE, Bubbavel, Dick Erixon, Nora4you, Fnordspotting, Fnordspotting, 6mannen, 6mannen, Maria Skiddi,

Expr., Expr.,

Jag vill gratulera Sveriges media- och kulturelit, de folkvalda ..

 .. i de "goda" partierna och alla debattörer och åsiktspoliser som värnar om den yttrandefrihet som följer med reglerade åsikter.

Tack vare er så har de senaste fyra åren verkligen gjort skillnad.

När ni så beslutsamt gick till storms mot Sverigedemokraterna och dess väljare under valrörelsen 2010 var strategin klar .. ni skulle överrösta alla som tyckte som dom, skrika, hata, frysa och demonstrera bort dem från Sveriges Riksdag och vinna kriget mot rasismen.

Till och med regeringen drog sitt strå till stacken och öppnade, med Miljöpartiets hjälp, Sveriges dörrar för alla nödlidande som behövde en egen plats på jorden .. oavsett skäl, oavsett behov och oavsett motiv .. för att straffa rasister i största allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet.

Det gick så där .. tycker jag, som inte hade hört talas om SD när ni startade ert krig?

Eller vad tycker ni?

Tumskruvarna drogs åt ytterligare när opinionssiffrorna steg för SD under valrörelsen 2014 och som straff för att de attraherade närmare en miljon väljare så anklagades HELA folket för islamofobi, rasism och främlingsfientlighet. Det finns snart inte en åsikt som inte hamnar där.

Tala om välfärd .. men inte i förhållande till ökade behov pga befolkningsökningen.

Tala om ekonomi .. men ta bort invandringskostnaderna först.

Tala gärna om skatter .. men bara som höjningar och inte om vad de ska användas till.

Tala mer än gärna om vinster i välfärden .. men inte lika gärna om vinster på asylboenden.

När det vandaliseras religiösa byggnader så rapporteras kyrkor i notiser, synagogor i halvfet stil och moskéer på löpet?

När en moské började brinna i Eskilstuna så "visste" ALLA, ända upp på regeringsnivå, att det var svenska rasister .. förmodligen sverigedemokrater(?) .. som stod bakom dådet, och inte den olyckshändelse i köket som det tydligen visade sig vara. När medarbetarna på Charlie Hebdo mördades av maskerade män som hänvisade till den muslimska guden .. så manades det till eftertanke eftersom INGEN "visste" vilka motiv gärningsmännen egentligen hade?

Så visst har ert antirasistiska arbete gjort skillnad.

Men har fördomarna blivit färre? Eller har vi bara bytt ut fördomarna mot muslimer i stort till fördomar och misstänksamhet mot makthavarnas och åsiktsmaffians naiva förnekanden av muslimska extremiströrelser?

Och .. slutligen .. när journalister mördas i Paris av religiösa extremister så blev reaktionerna så skruvade att de motsade sig själva.

Veronica Palm anmäler Björn Söder för hets mot folkgrupp för att han har en åsikt som han använder sig av yttrandefriheten för att offentliggöra .. samtidigt som hon hyllar och demonstrerar för allas rätt till just yttrandefrihet.

Robert Nilsson, ETC, lyckas komma fram till att våld och terror är ett mans-problem och inte har något alls med religiös extremism att göra .. och Expressens Thomas Mattsson talar om yttrandefrihetens värde på Sergels Torg.

Det är väl de mest logiska reaktionerna i den tid vi lever i .. resten saknar jag ord för att beskriva mina tankar inför. Men det finns ju andra som klarat av det ... Dick Erixon, i flera bloggposter, till exempel, Hans Li Engnell HÄR och HÄR eller Roger Sahlström.

Så grattis alla ni som lagt en våt filt av ängslighet, likgiltighet, initiativlöshet, uppgivenhet och handlingsförlamning över Sveriges folk.

Gratulerar .. ni har släckt glöden, kvävt entusiasmen och engagemanget, dödat nyfikenheten och uppfinningsrikedomen, sått ängslighet, skapat klyftor och tystat alla "förbjudna" samtal utanför stängda dörrar. 

"Det öppna samhället" har väl aldrig varit så slutet?

Anklagelserna mot oliktänkande har väl aldrig varit så aggressiva som nu.

Rädslan för främlingar .. oavsett nationalitet .. har vuxit sig starkare än någonsin. För vem tar risken att kränka en okänd och hamna på kvällstidningarnas förstasida eller få besök av en vänsterextrem Researchgrupp?

Om målet var att utplåna Sverigedemokraterna och skapa solidaritet och öppenhet så har ni misslyckats.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt mig så hotad, varit så rädd, otrygg, orolig och trängd av någon eller något som är lika skrämmande som det ni gjort i solidaritetens, antirasismens, feminismens och jämlikhetens namn de senaste 5-6 åren.

För när alla som får möjlighet att rapportera/diskutera/debattera offentligt, objektivt och öppet .. ängsligt klamrar sig vid en och samma åsikt och lika ängsligt tystar alla andra röster .. då råder ingen yttrandefrihet .. då är själva friheten/rätten till en åsikt hotad.

Sverigedemokraternas åsikter känns konservativa och ofarligt gammaldags .. jämfört med de hysteriskt, förskrämda reaktionerna efter attentatet mot Charlie Hebdo.

Ett öppet samtal kan skapa gemenskap, hopp, framtidstro, kreativitet, lösningsinriktat engagemang, företagsamhet och skaparlust .. den som lyssnar kan lära sig något nytt .. men i er enögda, tysta värld växer bara otrygghet och rädsla.

Nyheter i dag, SVT, SvD, SvD, DN, DN, DN, Dagens Samhälle/Johan Westerholm, Dagens Samhälle, Anna Dahlberg/Expressen,

Anstberg & Sandelin, Ledarsidorna, Gudmundson, Bubbavel, Dagens Samhälle, Fnordspotting, 6mannen, Uvell,

Att vara Charlie ... i smyg.

Astrid Lindgrens bok "Lotta cyklar" är en av de barnböcker som jag kan nästan utantill. Oräkneliga är de gånger jag läst Lottas ord .. Jag kan VISST cykla. I smyg!

Jag tänkte på det när jag hörde Lena Mellin försöka förklara varför Aftonbladet inte publicerade några bilder från satirtidningen Charlie Hebdo, i samband med rapporteringen av terrordådet och morden.

Men, Expressen fyllde hela sin förstasida med bilder? .. sa journalisten frågande. Om det skulle vara livsfarligt för tidningens medarbetare så minskar ju risken om ALLA tidningar publicerar bilder som en solidaritetshandling för de mördade?

Vi tyckte inte att det fanns någon kontext som kunde motivera publiceringen av Charlie Hebdos bilder .. sa Lena Mellin.

Inget sammanhang mellan bilderna och morden??

Jisses ... här har människor mördats efter att ha publicerat satirbilder och Aftonbladets tillförordnade chefredaktör anser inte att det finns något sammanhang?

Det kändes också onödigt, man vill ju inte provocera i onödan .. och så behövde tidningen också tänka på medarbetarnas säkerhet.

Men NÅGON bild borde ni väl ha kunnat hitta som inte kändes livshotande .. menade journalisten och undrade om Lena Mellin överhuvudtaget sett några bilder från satirtidningen.

Det hade hon inte?

Men de som hon inte hade sett hade i alla fall inget sammanhang med morden.

Aftonbladet är vår absolut högljuddaste tidning. Åsa Linderborg till exempel, anser att om vi ska nämna  islamism i samband med morden, så måste vi sätt in det i en kontext i en rad omständigheter som går bakåt i tiden, och visar på ett tydligt sammanhang .. Väst har själv skapat den islamistiska terrorn.

Där fanns det .. sammanhanget. Kontexten som Lena Mellin saknade i förhållandet mellan satirbilderna och morden .. allt är västvärldens eget fel?

Det sägs att det är modigt att visa sig feg .. och Aftonbladet anser sig vara en sjusärdeles modig tidning.

När det gäller kungahuset darrade man minsann inte på manschetten när det gällde att publicera photoshopade bilder, sålda av en tungt belastad kriminell .. föreställande landets monark i ett sammanhang han bevisligen inte var i?

En nidbild av Fredrik Reinfeldt i läckande blöjor gick bra att publicera för att illustrera en "nyhet" som till och med Lena Mellin tvingats erkänna var osann och falsk från första publiceringsdagen. Men storyn var för bra för att missa ...

Aftonbladet är VISST en modig tidning. De är VISST Charlie Hebdo .. i smyg.

Till exempel när de byter ut sin ordinarie logotyp mot "Je suis Charlie" .. men skräms av bilderna som de menar inte har något sammanhang med namnet.

Men det gör INTE Aftonbladet till Charlie .. oavsett vilket logotyp man hukar bakom.

DN, SvD,

6mannen, Genusdebatten, Toklandet .. bara för att illustrera modet, medkänslan och debattklimatet mellan de "goda" och den onde.

"Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet.

Motsatsen till konst är inte fulhet, det är likgiltighet.

Motsatsen till hopp är inte uppgivenhet, det är likgiltighet.

Och motsatsen till liv är inte död, det är likgiltighet"./Elie Wiesel

Vår regering vill väldigt gärna framställa sig som en handlingskraftig samarbetsregering som kan ta ansvar för Sverige .. om bara oppositionen låter bli att störa "utvecklingsarbetet".

I dag publicerar DN en debattartikel .. Så förstärker vi arbetet mot våldsbejakande extremism .. signerad  av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, som berättar att regeringens inställning är att, "nu intensifierar vi arbetet med kartläggning av hot och förebyggande extremism."

Debattartikeln börjar .. naturligtvis ..vackert med ett fördömande av terrorattentatet mot Charlie Hebdo

Sedan fortsätter den .. naturligtvis .. med nazistattacker i Kärrtorp, attentat mot moskéer och synagogor i Sverige och sedan staplas .. naturligtvis .. alla kända godkända floskler och klyschor på varandra.

De konkreta förslagen kommer att läggas fram lika löpande som Stefan Löfvens idé om regeringsarbetet under valrörelsen .. dvs någon gång när de kommer på något. Men det FINNS konkreta insatser ...

.." brottsförebyggande rådet, BRÅ, har fått i uppdrag att göra en kartläggning och analys av den befintliga kunskapen om hot, våld och trakasserier mot personer med uppdrag eller anställningar av särskild betydelse för det demokratiska samhället".

En UTREDNING! Naturligtvis .. en klassisk sosselösning på problem som de inte har någon lösning på.

"FEM MILJONER kronor ska satsas "i insatser till organisationers och kommuners arbete mot våldsbejakande extremism".

Fem miljoner kronor .. för det får man inte ens en liten bostadsrätt i min lilla stad .. men räcker tydligen till att "motverka såväl rekrytering som hjälp till de som vill lämna den extrema miljön". Vilken extrem miljö det handlar om, nämner inte ministern .. möjligen kan en del av den massiva insatsen ses som ett räddande halmstrå för landets sverigedemokrater??

Sedan kommer den utlovade "nationella strategin" som "genom intensifierade kunskapsinsatser" ska ge landets befolkning nödvändig kunskap om islam så att de slutar vara rasister ..

.. och så kommer trumfkortet!!

Regeringens särskilda samordnare MONA SAHLIN ska koordinera "ett omfattande förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism".

Det som ska förhindra att det som hände i Paris inte händer här, är alltså en kombination av utbildningsinsatser i islam, kommunala och frivilliga insatser till en kostnad av 5 miljoner över hela landet och ett förebyggande arbete koordinerat av Mona Sahlin?

Hur var det nu? Var det inte Mona Sahlin som skulle skapa ordning och reda i turerna runt Estonias förlisning?

Var det inte Mona Sahlin som skulle ta krafttag och göra skillnad när det gällde hedersvåld mot unga kvinnor.

Finns det egentligen någon gräns för vad Mona Sahlin har upprörts över och lovat att arbeta för? Eller mot?

Mona Sahlin och Alice Bah Kuhnke är alltså vad Stefan Löfven har att erbjuda för att garantera medborgarnas säkerhet när det gäller våldsbejakande extremism och terrorism?

Förmodligen ingår också Veronica Palm i konceptet, eftersom hon bidragit med en polisanmälan mot Björn Söders ironiska kommentar på tvitter .. "Fredens religion visar sitt ansikte". Något som hon förmodligen gjorde samtidigt som hon talade sig varm för yttradefriheten och rätten till att provocera med ironi och satir?

En feministisk terrorbekämpning?

Om jag hade haft det minsta hopp, om jag inte hade känt mig så fullständigt uppgiven .. hade jag kanske skrattat eller blivit arg .. men nu känner jag bara en förlamade likgiltighet inför hur debattklimatet ser ut just nu.

... för det kan väl inte vara så illa att dagens debattartikel är ett försök att vinna politiska poäng på terrorattentatet mot Charlie Hebdo? Så cynisk och beräknande kan väl ingen vara ...? 

SvD, SvD, DN,

Ledarsidorna, Motpol, Maria Skiddi, Fnordspotting, Toklandet, Toklandet, DHE, Fredrik Segerfeldt,

En minister i vår regering ..

... närmare bestämt vår bostadsminister, miljöpartisten Mehmet Kaplan, anser inte att mordhot mot tidningsredaktioner är ett angrepp på yttrandefriheten, utan en fråga om provokation?

Om det är sant .. vilket det inte visade sig vara när det gäller gårdagens händelser, utan yttrandet handlade om dödshoten mot de danska tidningarna år 2006 .. så måste jag erkänna att jag både skäms och blir rädd. Meningen "Det handlar om en maktfråga, där en utsatt grupp provocerats och där man på förhand kunde förstå att de skulle känna sig kränkta" .. låter förvillande likt en ursäkt eller ett uttryck för förståelse. Att "kränkthet" kan vara en ursäkt för mordhot, kanske kan vara en privat åsikt för någon, men kan väl aldrig accepteras som ett uttalande från en minister i Sveriges Regering.

Eller kan det det?

Vet regeringen och hans parti att detta är hans inställning?

Sammanräknat med bostadsministerns minst sagt märkliga sätt att handskas med det förtroende som hans uppdrag innebär så skulle i alla fall jag bli väldigt förvånad om hans yttrande sopades under mattan utan åtgärd.

För att inte tala om hur oroad jag skulle bli om han får behålla sin plats i regeringen.


Edit .. efter att ha sökt källan finner jag att yttrandet kommer från en intervju 2006 i tidningen Dagen då Mehmet Kaplan ännu inte hade en aning om att han skulle lyckas bli minister.


DN, DN, DN, DN, SvD, SvD,
Ledarsidorna, Dick Erixon, 6mannen, Cornucopia, DHE,