Almedalen Light – som man ropar får man svar?

I går såg och hörde jag Göran Hägglund både live och på storbildsskärm .. samtidigt .. och som alltid när jag lyssnar på någon så anstränger jag mig för att förstå vad det är de försöker säga till mig.

Förvånansvärt många människor i publiken framför talarpodiet bildade egna små samtalsgrupper under talet. Bland annat så hade KRIS och en engelsk bulldogg en trevlig stund i gröngräset medan Göran talade om gemenskap och tillit och det var väl en illustration så god som någon .. även om jag inte tror att varken bulldoggen eller KRIS-gruppen hörde ett ord av vad han sa?

Men att vara DÄR verkar vara huvudsaken för en del.

Jag läser Sanna Lundells bloggpost som är en enda stor hyllning till Gudrun Schyman(?) .. som inte talade men som i stället bjöd på fnitterfest med ”tjejerna”. Alla verkade vara fullständigt eniga om att Kd-ledaren inte hade något annat att bjuda på än bondkomik och tomma ord?

Man hör det man vill höra. Det är samma sak för mig … när jag hör Stefan Löfven & Co har jag svårt att få till ett sammanhang i faktafrågorna och får sällan anledning att dra på smilbanden.

Men hur ”Gudruns flickor” kunde missa budskapet om att Kd var emot ytterligare styrning från EU, att Kd ville att Sverige själva skulle styra i nationella frågor och att ingen ekonomisk kris kunde lösas av att lägga mer makt i händerna på dem som inte ens kan handskas med den nuvarande .. det övergår mitt förstånd?

Men det kanske var då det var som mest fnittrigt?

När Göran Hägglund talade klyftor mellan människor och om behovet av gemenskap, tillit och samarbete .. då kanske ”Gudruns flickor” hörde något helt annat? Och det var ju synd eftersom en av  de största klyftorna som börjar uppstå i samhället är den mellan journalister, politiker, kulturarbetare och andra självutnämnda makthavare … och vanliga svenskar!

Man hör det man VILL höra. Merparten av besökarna under Almedalsveckan verkar har bestämt sig för hur de ska tolka talen som de ännu inte hört, redan innan de reste hemifrån?

Det är synd. För hur ska du bemöta det du inte lyssnar på eller inte ens besvärar dig med att försöka förstå?

I dag ska Jimmy Åkesson tala för Sverigedemokraterna. Jag kommer att lyssna på honom med samma intresse som jag ger de övriga fölkvalda partiledarna.

För det skulle ju vara rätt löjeväckande att ha åsikter om något som jag inte ens har lyssnat på, eller hur?

AB, DN, DN, SvD,

Almedalen Light – Äntligen ”hemma”!!

Efter en förvirrad färd genom Visbys utkanter i en hyrbil från Mickes Bilar .. tidigare Rent a Wreck .. så har så har vi äntligen packat upp våra väskor och installerat oss i vårt nya hem den kommande veckan.

Vid ankomsten blev samtliga passagerare vänligt mottagna av ”Görans pojkar” som bjöd på äpplen. Det får mig att fundera över vad som kommer att erbjudas dem som kommer i morgon .. på Jimmy Åkessons dag?

Vi hann knappt installera oss förrän vi upptäckte att klockan var över sex och det gällde att stå på som illrar för att hinna lyssna på Göran Hägglund. Inte förrän vi var på plats insåg vi att vi varken ätit lunch eller middag och att blodsockernivån var i höjd med vristerna. Men när nöden är som störst finns det stånd med rökt fårfiol, pepparrotscreme och sallad i ett trevligt men mastigt bröd. Det hela sköljdes ned, i all hast, med gotländskt honungsmjöd … och så var vi redo för Almedalsveckans första tal.

Han är trovärdig, Göran Hägglund. I mina ögon är han den trevligaste och pålitligaste partiledaren vi har. Det är bara synd att jag inte känner detsamma för hans parti.

Men jag tror verkligen på att han menar det han säger och brinner för det han tror på.

Men det verkar som att han, sakta men säkert, formar ett nytt lag omkring den politik som jag tror skulle ge Kd ett bättre stöd i framtiden. Frågan är bara om han hinner innan AlfSvenssonisterna har ersatt honom med någon annan?

I alla händelser är Göran Hägglund värd mer än 4%. Jag är alldeles för trött för att gå in närmare på hur jag reagerade på talet, men .. som Granntanten uttryckte det på sann värmländska .. han var urbra!!

Det är lite bizarrt, märklig och verklighetsfrämmande att befinna sig mitt mellan alla tv- och radiokanalers olika sändningar .. som även visas på storbildsskärm i anslutning till själva sändningen, politiska dissikerandet och intervjuandet. Under själva talet kunde jag höra Göran Hägglunds redan talade meningar från en storbildsskärm i närheten och höra debattörerna tolka dem .. innan talet ens var färdigtalat och på vägen därifrån hamnade jag bredvid storbildsskärmen som visade Göran Hägglund när han själv förklarade vad han menade med vad han nyss sagt .. intervjuad av 4 personer som knappast hunnit smälta hela talet som de ifrågasatte .. alltihop bara några meter från mig?

Straxt intill intervjuades David Lega av SR och Stig-Björn Ljunggren debatterade med en centerpartistisk kvinna både i verkligheten och på storbildsskärm på andra sidan av den mycket smala gatan? Däremellan var det diverse andra intervjuer och debatter och trängsel och jag vet inte vad?

Att någon överhuvudtaget hinner tänka över vad de säger eller hör är mig en fullständig gåta?

Men i morgon hoppas jag att dimmorna på hjärnkontoret har skingrats. Då ska jag till hamnen och lyssna på när Omar Mustafa tala på ämnet ..”Är religiösa ståndpunkter tillåtna i politiken”.

En fråga som egentligen Stefan Löfven borde ha svarat på för länge sedan.

Men nu är jag så trött att jag nätt och jämt hänger ihop och jag hoppas jag får lite bättre grepp om den här cirkusen i morgon.

AB, AB, Expr., DN, DN, DN,

Almedalen Light - I väntans tider.

Jahaja .. så försvann hela inlägget som jag alldeles nyss blev färdig med???

Och den Gotlandsfärja som då lång förtöjd bakom ryggen har gett sig i väg fullpackad med tunga politiker, lobbyister och annat löst folk och lämnat oss .. som inte ska åka förrän om TVÅ timmar .. sittande på hårda träbänkar utan särskilt mycket att se på.

Stämningen är så här långt tyst och seriös. De enda avbrotten kommer från vårt håll och mitt ressällskaps illrosa lugg som matchar min lika illrosa resväska förorsakar en del illa dolda snörpningar på välmålade läppar.

För några minuter sedan flyttade sig kvinnan på bänken intill till en säkrare plats där hon inte riskerade att utsättas för misstanken att hon ”var med oss”.

Skärpning erfordras tydligen? Finns det någon som kan bistå med en snabbkurs i politiskt vett och etikett under de kommande timmarna??

AB

Almedalen Light – Jag längtar redan hem!!

Allt är packat och klart och nu återstår bara att få ner resväskan till ytterdörren och i bilen i morgon bitti.

Och jag längtar redan hem?

Jag kan inte fatta hur jag kunde komma på den här idén? Massor av folk som trängs medan de är fullt upptagna med att imponera på sin omgivning genom att försöka framstå som mer vidsynta, kunniga, intellektuella och kulturella än svensken i allmänhet … och så jag som ÄR svensken i allmänhet och tycker att det är en folksamling om vi och grannarna möts på vägen under kvällens hundpromenad?

Cirka 5-6 personer och 4-5 hundar?

Hur ska jag stå ut?

I ÅTTA dagar?

Och vad inbillar jag mig att jag ska få ut av de hela?

För säkerhets skull har jag printat ut ett antal smultronställen med serveringar och shopping så långt från Visby som möjligt. Förhoppningsvis så återser jag min kärlek från Syfestivalen på Stockholmsmässan ……….. det ulliga punkmarsvinet.

Suck .. Rackarkotten känner på sig att något är i görningen. Duvan är närmare handen än någonsin och Maken känns inte alls trovärdig när han bedyrar att han inte alls tänker glömma bort att sköta om kattens inflammerade öga .. (det är väl typiskt att det skulle hända just nu?) .. och att han full kontroll över allt som han annars aldrig behöver bekymra sig om.

Jag känner mig som en dålig människa som åker bort och längtar hem fast det är över 12 timmar kvar tills jag ska åka??

Förmodligen är jag inte klok någonstans!

DN, AB, SvD, Expr.,

Jag lever i det lilla livet just nu ..

.. och det är nätt och jämt att jag hinner registrera de stora (?) händelserna som förmodligen utspelar sig utanför min snäva horisont.

Myggbett till exempel .. vem kunde ana hur mycket tid kliande myggbett skulle ta när snön låg som ett täcke över ån där embryona till blodsugande monster lömskt dolde sig? De smyger sig på mig när jag sover de små monstren och varje morgon vaknar jag med nya kliande röda märken på armar och ben.

Alla vet att det bara blir värre om man kliar, eller hur? Så där går jag omkring och tänker .. klia INTE!! KLIA INTE!! Ge fan i att klia så slutar det snart. Tänk på något annat!! KLIA INTE!!

Och så tappar jag totalt kontrollen .. kliar  som besatt .. har en riktig orgie och njuter av att äntligen få ge efter .. och så har jag inte bara ett kliande myggbett utan ett riktig sår på benet. Eller armen. Eller handleden .. eller foten.

Suck. Ser ni någon som går omkring och ser ut som en läkarplansch föreställande böldpest, så är det jag.

Inte nog med att det finns mygg, det finns jordmyror också. Det upptäckte jag när jag stod och hängde tvätt för några dagar sedan. Till att börja med så trodde jag att det var ett grässtrå som strök mot benet så jag fortsatte lugnt med hängande, men så insåg jag att en vanlig gräsmatta inte innehåller strån som når upp ända till grenen och tittade nedåt. Hela benet var en myrautostrada som slutade straxt innanför mina trosor!!

Många myror var det och fort åkte de onämnbara av medan jag använde kjolen till att svepa bort de objudna gästerna. Myror kliar också .. men tack och lov inte så länge.

Något har också hänt med gräsklipparen? Tre gånger på raken har den gått sönder medan jag suttit bakom ratten? Klippbordet ramlade ner bara för att en sprint på något märkligt sätt bara försvann. Drivremmen gick av .. inte bara en gång utan två gånger och klipphöjden justerade sig själv under körning så att ena halvan av gräsmattan är tjusig och jämn medan den andra är klippt jäms med rötterna och mer liknar en nyskördad åker.

Men det är INTE mitt fel .. det vill jag bara påpeka. Jag kör som ett proffs .. luuuugnt och fint, Så det så!

Alldeles nyss skrek katten ute på trappan. Ett tunt, hjärtskärande skri som hade kunnat krossa glas. Ett ljud som jag aldrig tidigare hört och jag ilade ut, hittade en vilt stirrande katt som såg ut som en borste med alla hårstrån på ända, en ängslig Rackarkott som stirrade åt samma håll .. nedanför trappan där alla stora krukor med pelargoner låg antingen välta eller på trekvart??

En ORM???

Nu har jag letat under varje buske och inte hittat något och just därför så törs varken katten, hunden eller jag gå ut. Eller rättare sagt JAG har bestämt att vi inte törs gå ut .. än på ett tag.

Först vill jag se om någon tänker svullna upp någonstans och på så sätt bekräfta mina värsta misstankar.

Så är det Almedalspackningen som går in i ett avgörande skede. Jag har tre klänningar, tre favoritkjolar, en hög t-shirts, ett antal koftor och lättare, tunna sommarjackor, tre par byxor, 4-5 par skor som ligger och väntar på att bli nedpackade inför en veckolång Gotlandsvistelse.

Till och med jag inser att det är för mycket.

Så hängde jag på när Maken åkte på uppdrag och hamnade i Norrköping med en snabbprintad lista på Vintage- och Secondhandaffärer i väskan. Det var inte så många om jag ska vara ärlig och en affär fanns överhuvudtaget inte alls. Men Myrorna i Norrköping höll hög kvalitet och nu har jag ytterligare en jacka, en kjol och en klänning som riktigt KRÄVER att få följa med.

Det här blir inte lätt.

Och paraply?? Om jag packar ett paraply, är det som att be om regn? Eller är det tvärtom .. är det när jag lämnar paraplyet hemma som regnet ovillkorligen kommer??

Beslut, beslut, beslut??

I alla fall så har jag köpt en ny baddräkt. Men det kanske bara var det som fattades för att solen totalt ska ta avstånd från Gotland under nästa vecka.

Plötsligt har jag också ett SCHEMA?? Saker som är inbokade och platser där jag ska infinna mig vid bestämda tider??

Frågan är om jag klarar av det? Jag är mera av sorten "frigående höns" som normalt sett tar dagen som den kommer.

Hela grejen känns så absurd att min gamla invanda resfeber lyser med sin frånvaro .. det enda som jag känner igen är den gamla vanliga frågan ..

... VAD I HELSIKE SKA MAN HA PÅ SIG???

Jag vet inte hur jag tycker, men ..

.. på något sätt så undrar jag om man inte angriper problemet med kvinnors svårigheter att uppnå toppositioner från fel håll??

Handlar det om att det är för få kunniga kvinnor i toppen eller om att det är för många okunniga män?

Det är ju faktiskt synligt för alla och envar att det är lättare för en man, med rätt sociala kontakter, att klättra i karriären än för en kvinna som kanske till och med har högre kompetens, bättre utbildning och bredare arbetslivserfarenhet.

Det är bara att titta sig omkring på hur det ser ut på de statliga myndigheterna. På många välavlönade stolar sitter män vars enda meriter är att de varit lojala och spelat med i spelet som fört någon annan till makten. En del skickas uppåt bara för att inte vara i vägen någon annanstans och en del spelar golf, seglar eller skjuter älg med rätt personer och kan inte förbigås av sociala skäl.

Det spelet är kvinnor dåliga på .. och har de talanger i den vägen så är det oerhört svårt att få tillträde till herrbastun eller groggverandan.

Men kvotering av kvinnor .. när problemet är att för många svaga män får förtur?? Är inte risken överhängande att det är de svaga männen som blir kvar och sänker hela bygget?

Vad är det för fel på att ställa krav på bevisbar kompetens och tillsätta tjänster på faktiska meriter? En bra början vore ju om de politiska makthavarna gick före och slutade att tillsätta högre poster som belöning för troget kappvändande, på grund av att vederbörandes föräldrar hade höga poster i Partiet i början av förra seklet eller att den utnämnde besitter kunskap om så pass pinsamma hemligheter att h*n måste göras beroende för att inte frestas att omsätta dem i pengar.

Finns det inget bra sätt att sortera bort agnarna från vetet och stänga dörren för broderskapsutnämningar? Färre nedärvda förturer, golfkompisar, seglarbröder eller sociala dörröppnare i toppen skulle förmodligen hela landet tjäna på.

Arbetsförmedlingen kan kanske ordna med privata verksamheter som kan organisera trevliga sysselsättningsgrupper där de kan skryta ihop, äta lunch, titta på filmer om golf, segling och storviltsjakt, bedöma och underteckna redogörelser för varandras prestationer samt sortera gem vid blanka skrivbord om dagarna? Ett sk FAS de Luxe för arbetshandikappade i samhällets toppskikt?

Tänk bara vad trevligt det vore om beslutsfattarna högst upp inom samhällsfunktioner som t.ex vård, skola och omsorg hade faktisk kunskap och erfarenhet av hur verkligheten ser ut inom sitt eget verksamhetsområde?

DN, AB, AB, SvD, SVT,

Almedalen Light – Dagens Sanning!

Jag är ett offer för extrem resfeber. Varje gång jag ska resa någonstans så börjar jag planera och packa veckor innan det ens är meningsfyllt att ta fram resväskan och eftersom jag ska resa till politikercirkusen på Gotland så snart som nästa söndag så svämmar sovrummet över av kläder och annat som jag .. kanske  .. kan komma att behöva under den dryga veckan.

Det FINNS faktiskt affärer i Visby .. säger Maken försmädligt. Och det kommer knappast att blir varken snöstorm, drivis eller jordbävning medan du är där.

Fast det kan man väl aldrig veta säkert?

Nu med miljöförstöringen och allt? Jag funderar allvarligt på att skicka ett mail till Gustav Fridolin och fråga vad han har i resväskan. Det borde ju ge en kvalificerad fingervisning.

Men så tänker jag på den första tiden som jag stretade med bloggandet. Hela tiden stötte jag på knepigheter som jag inte förstod och Maken fick rycka in och hjälpa till med länkandet och uppbyggnaden när det dök upp förargliga rutor på bildskärmen som sa ”Du har utfört en förbjuden åtgärd och programmet kommer nu att avslutas.”

Det hade lika gärna kunnat stått att ”datorn kommer nu att explodera” … eftersom det var så jag tolkade budskapet.

Maken var under ett kort period lätt inspirerad och planerade att starta en egen blogg .. Dagens Sanning! .. där han skulle delge svenska folket  den enda och absoluta sanningen i diverse livsviktiga frågor.

Som tur var lade han ner projektet, även om han med jämna mellanrum delger mig sanningar som han tycker borde nå fler än bara mig.

Som just nu till exempel.

För det spelar ingen roll vad jag har på mig eller med mig under Almedalsveckan. Ingen kommer att lägga märke till mig i alla fall, eftersom alla är fullt upptagna med att undra över hur alla upplever och ser på just dom och hur andra reagerar över just deras klädsel, frisyrer och accessoarer.

För handen på hjärtat, vilka människor är det som fastnar i minnet och påverkar efter det att de försvunnit utom synhåll?

Är det ”det vackra folket” med de signerade kläderna eller är det de som fångar ditt intresse, får dig att känna dig sedd och får dig att känna att allt är möjligt

Det finns obetydliga människor som du nästan inte lägger märke till, det finns människor som du lägger märke till på grund av att de är så ovårdade eller ”felklädda” att de sticker ut, det finns fula, feta, magra, löjligt unga eller ruggigt gamla … som kan tala till alla så att de fylls av positivitet istället för negativitet, aldrig vill att samtalet ska ta slut och som inspirerar, skapar glädje, gemenskap, kreativ lust och får dig att se framåt i stället för bakåt.

Det är DET som är viktigt .. inte om jag har lämnat mina snygga gummistövlar hemma om det blir oväder eller om jag har en någotsånär hyfsad klädsel vid ett eventuellt mingel.

INGEN kommer att minnas dig när du åker hem oavsett vad du ha på dig. säger Maken tvärsäkert. Möjligen kan du göra dig minnesvärd genom att helt avstå från kläder helt och hållet .. men då gissar jag på att du snart är hemma igen. Men försök att kläcka ur dig något tänkvärt så kanske det fastnar någonstans där det gör nytta.

Men det förutsätter att jag tror att jag kommer att stöta på någon/några som har något faktiskt eller seriöst att erbjuda .. vilket verkar vara lika troligt som att hitta glass i helvetet.

Så jag chansar på att vika ihop lite svarta skrynkligheter, olikfärgade scarves och knöla ner lite foträta skor så jag kan glida omkring bland kultureliten och satsa på humor, fantasy och Terry Pratchett-liknelser i stället.

SvD, AB, AB, Expr.,