I går såg och
hörde jag Göran Hägglund både live och på storbildsskärm .. samtidigt .. och
som alltid när jag lyssnar på någon så anstränger jag mig för att förstå vad
det är de försöker säga till mig.
Förvånansvärt
många människor i publiken framför talarpodiet bildade egna små samtalsgrupper
under talet. Bland annat så hade KRIS och en engelsk bulldogg en trevlig stund i
gröngräset medan Göran talade om gemenskap och tillit och det var väl en
illustration så god som någon .. även om jag inte tror att varken bulldoggen
eller KRIS-gruppen hörde ett ord av vad han sa?
Men att vara
DÄR verkar vara huvudsaken för en del.
Jag läser
Sanna Lundells bloggpost som är en enda stor hyllning till Gudrun Schyman(?) ..
som inte talade men som i stället bjöd på fnitterfest med ”tjejerna”. Alla
verkade vara fullständigt eniga om att Kd-ledaren inte hade något annat att
bjuda på än bondkomik och tomma ord?
Man hör det
man vill höra. Det är samma sak för mig … när jag hör Stefan Löfven & Co
har jag svårt att få till ett sammanhang i faktafrågorna och får sällan
anledning att dra på smilbanden.
Men hur ”Gudruns
flickor” kunde missa budskapet om att Kd var emot ytterligare styrning från EU,
att Kd ville att Sverige själva skulle styra i nationella frågor och att ingen
ekonomisk kris kunde lösas av att lägga mer makt i händerna på dem som inte ens
kan handskas med den nuvarande .. det övergår mitt förstånd?
Men det
kanske var då det var som mest fnittrigt?
När Göran
Hägglund talade klyftor mellan människor och om behovet av gemenskap, tillit
och samarbete .. då kanske ”Gudruns flickor” hörde något helt annat? Och det
var ju synd eftersom en av de största
klyftorna som börjar uppstå i samhället är den mellan journalister, politiker,
kulturarbetare och andra självutnämnda makthavare … och vanliga svenskar!
Man hör det
man VILL höra. Merparten av besökarna under Almedalsveckan verkar har bestämt
sig för hur de ska tolka talen som de ännu inte hört, redan innan de reste
hemifrån?
Det är synd.
För hur ska du bemöta det du inte lyssnar på eller inte ens besvärar dig med
att försöka förstå?
I dag ska
Jimmy Åkesson tala för Sverigedemokraterna. Jag kommer att lyssna på honom med
samma intresse som jag ger de övriga fölkvalda partiledarna.
För det skulle ju vara rätt löjeväckande att ha åsikter om något som jag inte ens har lyssnat på,
eller hur?
Gudruns flickor är bara en klubb för inbördes beundran.-Drottningen och hennes undersåtar.
SvaraRaderaDu är en frisk fläkt i jämförelse och har mycket bättre vett och omdöme.
Jag gillar absolut din inställning! Själv skulle jag nog inte riktigt orka ta till mig alltsammans, så jag litar på att du ska klara ut ett och annat begrepp åt mig.
SvaraRaderaKD skulle nog kunna kännas mer intressanta, relevanta och mediemässigt aktuella ifall man blev ett "allmännreligiöst" parti. Som gjorde anspråk på att jobba för respekt åt alla religiösa grupper. Inte bara kristna. Då kunde man plötsligt bli enormt relevanta för det skeende vi nu befinner oss i. Namnet kunde man ändå behålla för att visa var rötterna finns någonstans. Vore dumt att hyckla om det. Lyckades man samla en verkligt ekumenisk teologisk övergripande intressegemenskap så hade man verkligen en plats i dagens politik. (Istället för att tvinga olika grupper lydigt underordna sig de stora partiernas allmän-agenda, där man alltid kommer på efterkälken och ses över axeln lite överseende, mest som röstboskap av lägre graden.)
SvaraRaderafarlige u