Almedalen Light – som man ropar får man svar?

I går såg och hörde jag Göran Hägglund både live och på storbildsskärm .. samtidigt .. och som alltid när jag lyssnar på någon så anstränger jag mig för att förstå vad det är de försöker säga till mig.

Förvånansvärt många människor i publiken framför talarpodiet bildade egna små samtalsgrupper under talet. Bland annat så hade KRIS och en engelsk bulldogg en trevlig stund i gröngräset medan Göran talade om gemenskap och tillit och det var väl en illustration så god som någon .. även om jag inte tror att varken bulldoggen eller KRIS-gruppen hörde ett ord av vad han sa?

Men att vara DÄR verkar vara huvudsaken för en del.

Jag läser Sanna Lundells bloggpost som är en enda stor hyllning till Gudrun Schyman(?) .. som inte talade men som i stället bjöd på fnitterfest med ”tjejerna”. Alla verkade vara fullständigt eniga om att Kd-ledaren inte hade något annat att bjuda på än bondkomik och tomma ord?

Man hör det man vill höra. Det är samma sak för mig … när jag hör Stefan Löfven & Co har jag svårt att få till ett sammanhang i faktafrågorna och får sällan anledning att dra på smilbanden.

Men hur ”Gudruns flickor” kunde missa budskapet om att Kd var emot ytterligare styrning från EU, att Kd ville att Sverige själva skulle styra i nationella frågor och att ingen ekonomisk kris kunde lösas av att lägga mer makt i händerna på dem som inte ens kan handskas med den nuvarande .. det övergår mitt förstånd?

Men det kanske var då det var som mest fnittrigt?

När Göran Hägglund talade klyftor mellan människor och om behovet av gemenskap, tillit och samarbete .. då kanske ”Gudruns flickor” hörde något helt annat? Och det var ju synd eftersom en av  de största klyftorna som börjar uppstå i samhället är den mellan journalister, politiker, kulturarbetare och andra självutnämnda makthavare … och vanliga svenskar!

Man hör det man VILL höra. Merparten av besökarna under Almedalsveckan verkar har bestämt sig för hur de ska tolka talen som de ännu inte hört, redan innan de reste hemifrån?

Det är synd. För hur ska du bemöta det du inte lyssnar på eller inte ens besvärar dig med att försöka förstå?

I dag ska Jimmy Åkesson tala för Sverigedemokraterna. Jag kommer att lyssna på honom med samma intresse som jag ger de övriga fölkvalda partiledarna.

För det skulle ju vara rätt löjeväckande att ha åsikter om något som jag inte ens har lyssnat på, eller hur?

AB, DN, DN, SvD,