Almedalen Light – ÄNTLIGEN!!

I morgon åker jag hem och det är utan större saknad om man ser till syftet med resan.

Gotland är helt underbart och människorna som arbetar i hotell & restaurangbranschen, med att köra taxi eller med andra hårt belastade serviceyrken är värda minst en medalj för den vänlighet och det tålamod som vi mött under hela veckan.

Men allt eftersom veckan har framskridit har det stört mig något enormt att merparten av de seminarier och mingel som jag besökt har varit så oprofessionellt arrangerande och så illa modererade. Vid flera tillfällen har paneldiskussionerna tagit en helt annan vändning än vad den ursprungliga inbjudan angav.

Besöket på båten Elida till exempel … där var ämnet ”har religionen någon plats i politiken”, om jag minns formuleringen helt rätt? Men det hela utmynnande i ett upprört vevande om vem som blev mest offer .. den som konverterade från islam till kristendomen eller den som konverterade till islam från kristendomen??

Omar Mustafa fick som vanligt åskådliggöra MUSLIMEN medan de övriga högdjuren tolkade varandras felaktiga åsikter. Det blev en så våldsam diskussion att de inte ens märkte att merparten av åhörarna lämnade båten långt innan den var över.

Men de hade veckans njutbaraste gratisgodis. Chokladpraliner med ljuvlig fyllning!!

Vid ”öppna frågestunder” efter avslutat anförande så har det varit ganska uppenbart att ordet helst lämnades till en person vars åsikt var känd, trots att det satt okända ”felaktiga” människor och bad om uppmärksamhet allt mer ivrigt.

Vid en förtrolig stund vid ett partitält i själva Almedalen inför ett tal stötte jag på en partiarbetare som jag hade gemensamma bekanta med, och det var väl därför som h*n lättade på förlåten och avslöjade att det många gånger handlade om riggade frågor för att slippa stå svarslös i en situation där man borde ha varit mer påläst

.

Jag har lyssnat på alla tal hittills, men kommer alltså att missa sosseledaren. Men en kväll när vi satt på gräsmattan vid scenen och väntade på en partiledare så traskade en känd sosse förbi tillsammans med sina mannar och fällde följande föraktfulla kommentar .. ”detta är verkligen politik för gräsrötter!”

Jag lovar att det inte var något smickrande för gräsrötterna i den meningen! Men det får mig också att misstänka att morgondagens tal inte direkt ses som ett viktigt tal?

I går när vi tog en fika innan hemtraskandet brast det för mig av olika anledningar, jag kände mig förminskad och berövad något som jag faktiskt hade med mig när jag kom .. ett levande engagemang.

”Jag har ALDRIG känt mig så gammal någon gång i mitt liv.” Och eftersom ett gäng flugor förväntansfullt surrade runt mina fötter så misstänkte jag också att de liksom alla andra deltagare bara väntade på att jag skulle falla död ner och befria samhället från min närvaro.

Ni hör hur positivt jag såg på livet, eller hur??

Inte nog med att smöret inte ställdes in i kylskåpet … flugorna väntade bara på att kroppen skulle anta en mer ”mogen” konsistens.

Det var bara JÄTTESYND om mig!!!

Då bjuder en intillsittande kvinna in oss till ett seminarium i dag!

In your dreams baby!! .. tänkte jag medan Granntanten tog emot ytterligare en inbjudan.

Något senare fick jag veta att den kvinnan var Alexandra Charles och inbjudan gällde 1,6 & 2,6 miljonerklubbens paneldiskussioner om könskvotering och synen på äldre.

Jag stretade emot!! 

Jag ville INTE .. men ledd av en ivrig Granntant befann jag mig ändå .. motvilligt .. på den andra halvan av seminariet?

Nu är jag medlem bland miljonerna!

Mellan 11.15 och 12.45 i dag blev jag synlig igen, fick tillbaka mitt engagemang, blev glad och levande och jag tror dessutom att jag befriades från flugorna också!!

Ett så välorganiserat möte, en så perfekt moderator som Alexandra Charles tror jag inte det finns motsvarighet till i hela Almedalen. Som granntantens sa .. ”hon var som en känslig dirigent med en orkester bestående av enbart solister”.

Jag som är ett fan av ordning, struktur och respektfullt bemötande var oerhört imponerad av hur hon arbetade och hade njutit helhjärtat även om jag plötsligt hade blivit döv och missad själva informationen. Men ämnet, ”Vill vi ha äldre i Sverige i dag” .. med information om geriatrikvården och diskussion om hur man ser på äldre och åldrande .. var så berörande och upprörande att jag tänker återkomma till det en dag då jag kan skriva på en dator som inte oupphörligen försöker intressera mig för helt andra sidor än min egen.

Det är inte särskilt kul för mitt nyvunna självförtroende!

Så var det Annie Lööfs dag i dag. På plussidan var det varma, soliga vädret och den mjuka ligg- och sittvänliga gräsmattan och på minussidan var de långa tankepauserna som Annie tog mellan styckena i talet. Plus och minus blev tyvärr nästan lika med insomnande, trots att jag ansträngde mig till det yttersta och tyckte att det mesta var välunderbyggt och välformulerat.

Men en sak är alldeles säker .. åker jag till Gotland igen så kommer det INTE att ske under Almedalsveckan!

DN, DN, SvD, AB, AB,