Almedalen Light – Var varsam med Människorna.

Vi bilade runt på Gotland från vi vaknade till framåt 15-tiden och stannade i princip vid allt som hade en ÖPPET-skylt. Vi pratade med många gotlänningar som applåderade vårt tilltag att fly det politiska(?) slagfältet .. själva undvek de Visby så gott det gick under den här veckan.

Men Stockholmsveckan var värre!! Då rörde ingen sig i närheten av Visby av rädsla, förakt och avsky.

Stockholmsveckan?????? Är det samma som Medeltidsveckan???

Nej! Det är då Stockholms uppväxande släkte kommer till Gotland och super huvudet av sig,  pissar ner hela stan och förstör så mycket de kommer åt!

Varför då???

För att de kan och inte vill skämma ut sig i sin egen hemmiljö. Vi anses väl inte vara värda mer respekt än så här?

”På grund av personalbrist arbetar här numera endast Människor. Dessa är väldigt sällsynta och ömtåliga, så vi ber er vänligen att vara varsamma med dem.”

När vi stannade på ett trevligt café fann vi ovanstående skylt på disken, som vädjade om omsorg om människorna bakom disken.

Behövs den?

Jo, ibland.

Vad är det för slags människor?

Jo, de som tycker att de är lite fine så där.

Hemma hos oss kallar vi dom för Stockholmare.

Jo, det gör vi nog här med! .. sa hon som inte riktigt visste varifrån vi kom.

Och jag blir så trött på att mer än ¾ av Sveriges befolkning räknas som en underordnad och underlägsen minoritet. Hur i helsike tänker människor som brer ut sig på någon annans bostadsort, behandlar de boende överlägset och använder deras stad till att både bildlikt och bokstavligt spy ur sig och ner sig?

Men för att återgå till Almedalsståhejet .. om det nu går när min tillfälliga sambo samtidigt fnittrar hysteriskt av trötthet medan hon skriver om påsättning av sina kläder?? Dubbeltydigheterna och associationerna utlöser nya fnitteranfall som gör att jag har vissa svårigheter med koncentrationen. Men jag lovar och svär på att vi ännu inte varit i närheten av något gratisrosé.

I dag har jag i alla fall wallraffat lite grand. På en av de smala gatorna fanns en bred och ivrig kö som gick till Moderaternas alldeles eget mingel. Vad var då inte lämpligare än att ställa sig i kön och lyssna in läget??

De välklädda herrarna i 30-årsåldern berättade om gårdagens heta diskussioner och jag spetsade öronen beredd på partihemligheter, men blev grymt besviken.

Det hela handlade om hur berusad man kunde antas vara om man druckit ett par öl innan gratisrosén och om den som inte grundat med öl kunde anklaga den som gjort det för att sluddra och vara obegriplig? Ytterligare en partikamrat som inte befann sig i kön hånades för sin velighet när han sagt att båda sidor hade sina förståeliga argument?

?????????????

Sedan övergick samtalet till gränserna för rattfylleri. Kunde man dricka så ofta att gränsen för lämplighet flyttades? Det vill säga … den som drack ett par öl dagligen under flera år borde vara immun mot att kallas berusad om han inte ökade på berusningen med ytterligare alkoholhaltiga drycker .. typ?? Eller hur det var??

Men både min person och min uppmärksamhet fann för gott att flytta på sig när det uppstod upprörda ordväxlingar vid ”insläppet”! Det fanns en lista … eller fanns det två?? Eller rent av tre?? Flera personer som tänkt sig segla in i viktigheten vägrades tillträde??

De stod inte på listan! Eller?? Kanske på en annan lista? Varför gick de inte bara hem? Gud så jobbigt det var att leta … och ännu jobbigare verkade det vara när särskilt tillkallad, särskilt viktig person hittade vederbörande på lista tre?

Tilltalet, bemötandet och sorterandet inför öppen ridå gav en ganska dålig eftersmak för en förbipasserande.

Så var det då Gustav Fridolins tur att tala till folket och jag måste erkänna att både jag och en påtagligt stor del av åhörarna snabbt tappade fokus och började tala med varandra om helt andra saker. Men det var faktiskt väldigt trevligt och givande … för någon stor talare är han inte, magister Fridolin.

Ska jag bara tala för mig själv så var det mördande tråkigt. Men roligt för programledarna som satt och väntade på det podium som jag satt på kanten till. 

Den långa dikten av Ellen Key verkade vara mycket uppskattad!

SvD, AB, AB,
Granntantantens Garderob