Vår Rackarkott ser ut som ..

.. en fullständigt rasren Border Collie, men när vi hämtade hem henne från kenneln där hon mellanlandade på sin resa från Irland så var jag fullständigt medveten om att det förmodligen fanns en eller flera andra raser på insidan.

Men vilka??

Och fanns det överhuvudtaget någon Border Collie alls där innanför det bedrägligt gulliga svartvita utseendet?

Vi har undrat under de här åren, det har vi. Maken hävdar med bestämdhet att det måste finnas minst en bullterrier och någon okänd, helt olaglig ras, där all tankeverksamhet går ut på att skapa största möjliga kaos .. medan jag envisas med att "allting kommer att bli bättre så småningom".

När detta "så småningom" ska inträffa blir dock mer och mer oklart?

I fredags träffade jag en kvinna med en otroligt lydig och fin hund. Suck! Det var också en omplaceringshund .. men från en helt vanlig familj. En VÄLDIGT socialt välanpassad jycke!

Jag berättade om vår Rackarkott som betraktar kopplet som en kriminell betraktar ett handfängsel, som anser att hon .. och bara hon .. kan avgöra hur en akut situation ska tacklas och att det är hon .. och bara hon .. som avgör vilka situationer som är akuta. Allt har oanade möjligheter .. en soptunna är ett löfte om en trestjärnig middag, en papperskorg kan innehålla okända läckerheter och förmodligen skulle hon fånga och käka upp vilken liten gnagare som helst bara hon slapp gå omkring som en fjättrad kedjefånge. (På något sätt låter det  här sättet att se på livet, som en källa till möjligheter, välbekant???)

Jag berättade om hur hon jagar allt, glatt anfaller vad som helst som prasslar i dikeskanten .. en gång var det en orm(!), men för det mesta är det igelkottar och möss .. och hur hon utan att tveka skulle satsa på att jaga en flock hjortar eller en älg i hopp om en redig middag.

Och så avslöjade jag hennes fullständigt hysteriska utbrott när det förhatliga kopplet hindrar henne att följa sina instinkter att fly .. anfalla .. leka .. eller överösa någon med okontrollerad kärlek?

Aha .. sa kvinnan med den onödigt lydiga hunden .. ni har en Lurcher!

????????????

Och det har vi nog, inser jag när jag läser på och Maken nickar bekräftande och påstår att han alltid misstänkt att det fanns något kriminellt i bakgrunden.

För enligt en obekräftad berättelse så förbjöd de engelska och skotska regeringarna ofrälse att äga jakthundar på 14-15-hundratalet, och för att undvika juridiska komplikationer så avlade de ofrälse fram gulliga border collies .. eller något annat ofarligt .. som innehöll snabba vinthundar och vassa terriers med jaktinstinkt. Alltså, en snabb .. helst tyst .. jakthund med hög intelligens, ett slugt djur lämpat för tjuvjakt på kaniner, harar, rävar eller fåglar .. som såg ut som en oförarglig familjehund. Med tiden blev tjuvskyttar och hundhandlare mer och mer skickliga på att producera hundar som passade deras syften, hundar som till och med användes till illegala hundkapplöpningar och liknande.

En hund med kriminell och olaglig bakgrund!

Suck .. ja, nog har vi en Lurcher allt.

Men lydnaden då?

Jodå den finns där .. om det lönar sig tillräckligt mycket. Och när vi befinner oss på inhägnat område så är jag mycket stolt över vad vi har lyckats åstadkomma så här långt.

Och jag älskar min odåga till borderlurcher-collie. Jag nog nästan säga att vi är som två äpplen från samma gren .. ingen av oss gillar att gå i koppel eller att andra fattar beslut åt oss och vi blir precis lika omedgörliga bägge två om någon försöker sätta oss på plats.

Och eftersom både Maken och Dottern är precis likadana så passar hon ju perfekt in i vår familj, eller hur?

Vi kanske skulle byta efternamn till Lurchers?