Almedalen Light – Köp 1 betala för 8

Det är väl ingen hemlighet att jag tillhör den lättlurade skara som går igång på budskap som REA, Extrapris eller köp 3 betala för 2. Dessutom så brukar jag ha lätt för att spontanparkera bilen i närheten av skyltar som utlovar Loppis, Antik & Kuriosa, Hantverk eller Second Hand/Vintage.

Marknader med knallar och trängsel har jag däremot lite svårare för. Själva idén med rotandet bland fynden är ju att upptäcka det ultimata FYNDET! Inte att köpa något billigt som inte ens håller ihop tills jag kommer hem.

Så när jag nu ska åka till en av Sveriges största marknader i Almedalen om mindre än 3 veckor så är det med blandade känslor.

Lite nervöst rent av.

Men som väljare/konsument så känns det nästan som om jag är en minoritet i sammanhanget trots att det faktiskt är jag och alla andra väljare som är kunderna som betalar med valsedeln? 

Visst är det märkligt?

I en vecka kommer politiker, journalister, lobbyister och riskkapitalister att tala till varandra om frågor som i allra högsta grad kommer att påverka väljarnas framtid .. medan vi i bästa fall får delta som åhörare på distans.

På samma sätt som jag just nu sitter och följer partiledardebatten där partiledarna sprutar ur sig "politiska riktningsgivare" och använder sig av politikernas egen RUT som tydligen är mer livsnödvändig för politikerna är den RUT som pensionärerna inte får behöva om oppositionen får bestämma. Specialbeställda siffror och skräddarsydd statistik som går att tolka så att de passar de ändamål som gäller för ögonblicket.

Ibland skäms jag för hur våra politiker beter sig i jakten på makten. Det som är bäst för oss väljare och för landet verkar vara av underordnad betydelse? Det enda viktiga verkar vara att vi betalar med valsedeln oavsett om budskapets hållbarhetsdatum går ut september 2014 eller inte.

Köp 1 betala för 8 .. typ.

Eller i vissa fall .. Luftpastejer!! Kort datum. Halva priset!

Så jag åker iväg till den politiska marknaden under den vecka då politiken verkar vara billigast, extraprisen står som spön i backen och lögnerna och konspirationerna frodas lika intensivt som ogräset i den trädgård som jag lämnar bakom mig.

Det ska bli .. hmmm … förmodligen ganska olikt den vardag jag är van vid?

Men om jag ska dela med mig av mina upplevelser så behöver jag en dator och för att klara av att blogga på min laptop så måste jag öva mig med det annorlunda tangentbordet .. för det är så löjligt att jag faktiskt inte kan skriva om inte fingrarna hinner med tankarna. Om nu någon förstår vad jag menar? 

Dessutom så måste jag ovillkorligen lära mig att lägga in bilder från telefonen, vilket jag aldrig annars gör? 

Så ha lite tålamod med de kommande övningarna .. de är skrivna på en liiten dator som jag inte känner och på en plats där jag vanligen inte brukar befinna mig. Förhoppningsvis kommer det att resultera i en hyfsad rapport från mitt besök i det politiska hallabaloet i Almedalen .. ett anspråkslöst Almedalen Light ur mitt väljarperspektiv.

AB, AB, DN, SvD,

Ännu en ny undersökning ..

.. har kartlagt vilka beteenden på sociala medier som irriterar oss mest?

Med stor förvåning läser jag i DN i dag om hur människor irriterar sig på vad de ser och läser på Instagram, Twitter och Facebook. Putslustiga hashtags, imponerande maträtter, bilder på vanligt käk, gulliga ungar och vänner som uppdaterar för mycket ”om allt varje dag” är obeskrivligt irriterande och skrytande, klagande och felstavande personer verkar störa sinnesfriden enormt.

Och .. visst .. allt det där kanske är irriterande i för stora doser? Men vad som förvånar mig mest är .. hur i helsike har de tid att se och läsa allt det där i så stora mängder att det stör privatlivet??

Om jag hinner skriva ett blogginlägg om dagen har jag tur, hinner jag läsa eller läsa ifatt de bloggare som jag följer så är jag mer än nöjd med min dag. Någon enstaka gång kan jag följa någons twitter eller en hashtag .. men det är sällsynt .. och Instagram har jag aldrig förstått vitsen med.

Facebook får klara sig utan mig .. förmodligen till stor sorg och besvikelse för dem som försörjer sig på att kartlägga andra människors liv. Det är egentligen rätt ohyfsat av mig .. tänk bara vad en signalspanare kan få ut av en mening som .. "duvan kuttrar"!

Det KAN ju vara ett kodord för att bomben är färdigbakad och klar för servering?

Men all denna irritation som tydligen finns över vad andra gör på sociala medier förklarar faktiskt varför människor har så bråttom nu för tiden. Varför de kör så fort och okoncentrerat eller vinglar omkring med ögonen fast förankrade på diverse bildskärmar. Varför ingen längre talar med den som sitter på andra sidan bordet vid uteserveringar eller restauranger.

De har bråttom, bråttom, bråttom så att de kan hinna med så många bilder på maträtter, gulliga barn/katter/hundar och "dagens kläder" som möjligt och hinna läsa tillräckligt många skrytsamma, felstavade och envist uppdaterade skildringar av samma liv som de själva knappt hinner med eftersom de måste läsa och irriterar sig på hur någon annan lever det på helt fel och förmodligen lögnaktigt sätt.

På något sätt tycker jag att irritationen över andras beteende på sociala medier borde vara ett lättlöst problem.

Gör något annat .. mata en duva, prata men någon okänd eller läs en bok .. eller gå ut och dra upp lite ogräs.

Äntligen är det över och NEJ det är inte "VI" som betalar!

Till slut så blev prinsessan gift med sin finansman och det är nästan så att jag drabbades av en sockerchock när kyrkan fylldes av barn .. och mer barn med blomstergirlanger .. och mer barn som "näbbar" och en fantastiskt vacker brud som nästan övertydligt lämnades över från en rörd kärleksfull man till en annan rörd kärleksfull man.

Fast för första gången kunde jag ana människan bakom den orakade, surmulna ytan och känna något annat än tveksamhet inför sessans val. (Vilket egentligen inte angår mig alls??)

Men övermättnaden av romantik är ingenting mot de kväljningar som framkallades av kvällspressens rapportering. Bröllopsgästernas klädsel poängsattes, tårtan kommenterades, maten var hemlig men avslöjades av hemlig gäst, talen var privata men avslöjades av hemlig gäst och hela området inom zoomavstånd från Drottningholms slott var belägrat av journalister och fotografer som rapporterade och filmade allt de kunde rapportera eller filma genom att zooma in genom fönstret till den privata tillställningen.

Urk!

Och som grädde på moset .. eller som den översta makronen på makronpyramiden .. så publicerar Aftonbladet en debattartikel av Rebecca Weidmo Uvell som skriver .. "Gör monarkin en tjänst – tacka nej till apanage. Orimligt att vuxen prinsessa lever på skattepengar."

I kommentarsfältet stämmer gnällkören in i de gamla vanliga klagovisorna .. Om de har "egna" pengar får de väl för tusan leva på dem och inte på oss! Vill inte vara med och betala Madeliens väskor för 50 000-60 000:-st. och hennes övriga lyx-shoppande!

Somliga har tydligen också missat att bröllopet betalades av brudens far och utbrister indignerat .. Känns ju fantastiskt att man som skattebetalare var med och betalade ett bröllop åt en amerikansk miljonär, skulle vi också skänkt ett par kameler i hemgiften?

Tack och lov så finns det en och annan som har bättre koll på läget än Rebecca Weidmo Uvell, vilket framgår av följande kommentarsväxling ...

Jonas Sandman ·  Toppkommentator · Stockholm, Sweden

Om hon inte ens bor i Sverige så borde det ju automatiskt inte utgå något apanage, och rimligen borde apanaget gå att sänka då eftersom det är en person mindre som ska ha pengar...

Rickard Sjödén ·  Toppkommentator

Det utgår inget apanage när hon är i USA till vardags. Hon lever inte på skattepengar. Apanaget utgår endast vid de tillställningar då hon officiellt representerar Sverige.Till exempel vid nationaldagen.

Jonas Sandman ·  Toppkommentator · Stockholm, Sweden

Vad handlar då artikeln om?

Lars-Åke Sköld ·  Toppkommentator ·

Jonas Sandman, Handlar om någon med taskig koll på utbetalningarna? :)

Gud, vad jag är trött på att läsa debatt- eller ledarartiklar där skribenten inte ens orkat ta reda på fakta om det h*n upprörs över eller påstår!

Annars hade det räckt med att googla på apanage och prinsessan Madeleine, så hade Rebecca Weidmo Uvell fått följande kommentar direkt  från hovets hemsida ..

Kommentar med anledning av artiklar om Prinsessan Madeleine

De officiella åtaganden som Prinsessan Madeleine utför för Sverige, på uppdrag av Kungen, bekostas av anslaget (apanage). Övriga kostnader för Prinsessan Madeleines uppehälle i USA betalas med privata medel. Prinsessan Madeleine arbetar sedan 2010 för Childhood i USA.

Prinsessan Madeleine betalar alltså sina kläder, väskor och sitt boende själv .. precis som "vi"?

Och om hon representerar företaget som hon gör uppdrag åt .. så får hon lön, kostnadsersättning och traktamente precis som "vi"?

Attans förargligt och vilken tur för Aftonbladet att ingen är intresserad av att ta reda på det. Nu kan de köra den här storyn om att "vi" försörjer sessan nästa gång de vill sälja lösnummer på "nyheter" om kungahuset .. och spy lite galla över priset på de kläder och väskor som hon betalar med egna pengar.

Fy fasen för "egna pengar" .. om de inte är "våra egna" pengar, förstås!!!

Och om nu "vi" tar och tänker efter, så tror jag faktiskt inte att "vi" betalar så mycket skatt under ett helt liv att "vi" betalar "våra" egna kostnader från vaggan till graven. Tvärtom skulle jag vilja påstå .. en del av "oss" kostar betydligt mer än vad "vi" bidrar med under livet.

Men det är klart .. håller "vi" oss friska, högavlönade och arbetande och räknar in de skatter som vi betalar på konsumtion så kanske det går ihop sig? Kanske? Om vi konsumerar rejält .. och dyrt.

Så om den som inte vill vara med och betala för kungahuset drar in på några flaskor vin eller burkar öl, ett onödigt klädesplagg då och då, nya skor som inte behövs eller några kilo "fredagsmys" under året .. så lurar h*n staten på de futtiga kronorna per svensk som apanaget utgör.

Eller så låter vi det vara som det är .. förmodligen tas merparten av apanaget från de skatter som betalas av det privata näringslivet. De skatter som ser till att "vi" får tillräckligt kvar av lönen så att "vi" kan köpa våra egna väskor och ägna oss åt "vårt" eget shoppande .. för våra egna pengar.

AB, DN, DN, DN, SvD, SvD,

Att vara ett offer?

Jag är inte längre ung och därför kan jag nog påstå att jag har en ganska stor erfarenhet av att vara kvinna.

Jag är alltså kvinna, tycker inte att det är speciellt märkvärdigt med män, är inte högutbildad, har varit lågavlönad men har också lyckats få rätt bra och välavlönade jobb .. trots dessa urusla förutsättningar? Men förmodligen har jag aldrig hoppat så högt att jag känt av det mångomtalade glastaket?

Men i så fall har det handlat om ointresse och inte om diskriminering på grund av mitt kön.

Av de strider jag utkämpat i livet har jag vunnit fler än jag har förlorat. Mitt liv har haft sina höjdarmoment och sina djupa dalar, men jag har också haft väldigt roligt med det så här långt. Jag har varit gift med samma man sedan den dag då jag hittade en som jag kunde skratta med och klänga på .. och vi har fortfarande roligt tillsammans, trots att vi inte har en enda åsikt gemensam. Det är kanske det som gör äktenskapet levande, vad vet jag?

Han är inte feminist, om man uttrycker sig milt.

Det är inte jag heller .. i ett uttalat gruppbegrepp. Det enda försöket i den vägen var när jag gick med i F!, deltog i årsmötet och gick ur samma dag som jag kom hem. Jag gör i alla fall som jag vill, viker inte ner mig förrän jag har överbevisats om att jag har fel och jag låter andra människor ha sin övertygelse om den inte drabbar någon annan. (Men det är klart att jag tjafsar lite om att min åsikt är bättre .. det är ju mänskligt!)

Däremot så är jag helt övertygad om människors lika värde ... vilket verkar vara en helt annan sak?

Ändå så är jag ett offer?

På grund av mitt kön?

När jag läser den dansk/svenska debattväxlingen i DN så blir jag bara trött, Det är så mycket ord, så mycket självrättfärdighet och kampen verkar viktigare än det förväntade resultatet. Jag vet inte vad jag ska kalla alla feminister, jämlikhetsivrare, genusforskare och allt vad de heter, med ett gemensamt namn? Men de påminner till förväxling om yrkesmilitärer? Det är fienden där och fienden här och försvaret är för klent, kan inte mobilisera tillräckligt, det saknas resurser och utbildade soldater, det farliga landet är farligt och staten skjuter inte till tillräckliga anslag.

Jag undrar NÄR jag blev ett offer?

Inte när jag var barn i alla fall, det vet jag bestämt. Fram till 12-13-års åldern var det ingen större skillnad mellan killar och tjejer. Den enda kränkning jag kan påminna mig är den dagen när min yngre bror fick en yxa i present och jag fick en fyrfärgspenna .. vilket var väldigt påkostat på den tiden. Men förmodligen så fick jag den eftersom jag var duktig på teckning och målning och redan då hade en erkänt dålig avståndsbedömning?

I dag har jag min egen verktygslåda och min egen yxa. Jag har ingen större nytta av den, ingen törs komma i närheten när jag svingar den och jag är fullständigt urusel på att klyva ved. Men det beror nog inte på könet utan på förmågan till avståndsbedömning eftersom jag är betydlig skickligare med sågen och vedklyven?

Men sedan då, när hormonerna började brusa och killar blev sexobjekt och våta drömmar om nätterna? Blev jag inte lite offer då i alla fall?

Nu hade jag turen att vara ung i en tid då kvinnor tillerkändes sin egen sexualitet och bestämmanderätten över sin egen kropp, samtidigt som männen fortfarande respekterade att kvinnorna hade den rätten. Då var det aldrig någon som talade om att någon var skyldig att ställa upp på sexuella krav av solidaritet med den andres behov??

Att börja trixa med krav och skuldkänslor i sängen liknar 1800-talet enligt min mening. Gör du något med din kropp mot din vilja så har du till slut ödelagt din egen lust och längtan .. tycker jag, men uppenbarligen inte de flesta???

Under min skoltid hörde jag aldrig .. aldrig  .. någon som ropade nedsättande könsord efter någon. Såg aldrig .. aldrig .. någon som tog någon på brösten eller mellan benen offentligt, ett beteende som förmodligen hade medfört social utfrysning. Vad som hände när spriten var inblandad på fritiden kan jag däremot inte svara på .. men å andra sidan, vem kan det?

Jag kan ärligt säga att de få gånger som jag har hamnat i situationer av sexuella trakasserier så kan jag nämna vederbörande med namn .. bortsett från den gången jag blev klappad i ändan av en man i Londons tunnelbana .. och jag kan lova att de som försökte, aldrig försökte igen.

I hela mitt liv har jag bestämt över mig själv, min egen kropp och mitt liv. Jag har gjort medvetna val som kanske inte passar dem som går genom livet med feministiska glasögon .. men de har passat mig och det anser jag vara huvudsaken.

Jag ögnar igenom de dansk/svenska debattartiklarna och har inga synpunkter alls på det de skriver.

Men jag undrar .. bortsett från rätten till abort och föräldralagstiftningen som hände innan det minst 30-åriga stora jämlikhetskriget, trots allt genustänkande, alla debattartiklar, direktsända debatter, böcker, högstämda tal, statligt avlönade jämlikhetsarbetare/genusforskare/kalladetvadnivill-ideologer .. vad har egentligen hänt? Har någonting blivit avsevärt bättre för kvinnor nu och hur kan det då komma sig att unga kvinnor verkar vara mer utsatta, lider av svårare utseendefixering, dubbelarbetar mer och har mindre kontroll över sina kroppar och sin tillvaro än vad jag hade ... före radikalfeminister, genusvetenskap och jämlikhetsdebatt???

För något måste vara fel när jag ser tillbaka och tycker att jag var friare och behandlades bättre än de som växer upp i dag .. trots alla dessa brinnande kvinnosakskämpar??

DN, DN, AB,

Om någon undrar ..

.. vad jag gör i stället för att blogga nu när det inte är så tätt mellan inläggen, så kan jag berätta att jag tillbringar alldeles för mycket tid stående på en trädgårdsbänk med ögonen i höjd med hängrännan på taket till vår carport.

Orsaken till mitt minst sagt udda beteende är den duva som flyttade in i slutet på april.

Vi har gjort allt för denna märkliga fågel. När duvexpert 1 sa att den sortens duvor absolut ÄLSKADE gula ärtor .. så köpte vi två kilo. Som den betraktade med största förvåning och totalvägrade att acceptera som fågelmat. När duvexpert 2 sa att det var en "högflygare" så väntade vi med spänning på att få se den flyga .. högt. Men efter en månad så kan vi nog konstatera att den föredrar att gå .. eller att sitta och meditera på taknocken på huset eller carporten.

Hela grannskapet har registrerat att vi har en konstig fågel på taket så gott som dygnet runt och frågar .. varför?

Och det har vi alltså ingen aning om.

Den enda gången som den använder vingarna är när skatparet från boet i trädet vid husgaveln försöker skämma bort den. Då flyger den i en perfekt cirkel runt tomten och landar .. på taknocken.

Och annars går den omkring på gårdsplanen??

Hundarna vet nu att det är en FÖRBJUDEN FÅGEL .. och går in när den kommer för nära.

Vi satte upp en foderkopp i carporten där den tillbringade nätterna och det fungerade bra i ca 3 veckor. Efter det gick ryktet om den nya serveringen runt bland så gott som alla fåglar i grannskapet och eftersom alla har ungar så tackade de och tog emot .. och duvan vandrade hungrigt fram och tillbaka på taknocken?

Därför står jag på min trädgårdsbänk och sprider vete och skalade solrosfrön över taket .. samtidigt som jag agerar fågelskrämma för alla köande obehöriga fåglar .. samtidigt som jag försöker göra mig osynlig så duvan ska våga äta.

Det tar sin tid, det gör det. Men vi börjar lära känna varandra nu. I dag flög den inte undan när jag kom med mina frön, utan åt förtroendefullt fast jag stod där och portionerade ut, och i går skämde vi slag på varandra av ren tanklöshet.

För varje gång när jag kommer med mat så säger jag .. HEEJ Pippin!! .. och mumlar lite tyst om dumma fåglar och fram på kvällskvisten gick jag ut på verandan, såg duvan och ropade spontant .. HEEJ Pippin!!.

Och den dumma fågeln som satt och nästan sov .. flög fram, landade på verandaräcket och tittade skräckslaget på mitt överraskade ansikte och flög lika fort tillbaka till den plats den kom från?

Jag vet inte hur jag ska tolka det beteendet??

Du gör dig tydligen bäst på lite avstånd .. sa Maken och tyckte att han var rolig.

Men jag tror att jag kommer att få duvan så tam, innan det blir kallt i höst, att det går att fånga in den och placera den i ett duvslag.

Jag har redan hittat en ritning och Maken har hittat några som redan har både hägn och duvslag .. så vi får se hur det går?

Fram till dess får jag välja mellan bloggande och fågelskrämmande/tämjande. Men värst blir det den vecka som jag kommer att resa bort i juli .. för jag misstänker att Maken inte vill överta min plats på trädgårdsbänken?

Det har serverats svamp i Aftonbladets personalmatsal igen ..

... ser jag, när jag läser dagens bidrag till folkbildningen.

Fredrik Virtanen meddelar att .. "Popmusik är inte längre per definition vänster" och sörjer gamla goda tider då popmusiken förmedlade ett innehållsrikt vänsterbudskap .. "peace & love" .. i stället för högerbudskapet .. "det lättsinnigt vulgära ”summerburst” .. vilket är det yttersta "beviset för att världens egocentricitet och högerfiering blivit norm".

"Avsaknaden av politik i musik är politik i sig. Är man ett rikt barn är det självklart att i all enkelhet dansa huvudet ur led. Man är inte i behov av budskap eller djup, man är en stekare, man vaskar champagne, man tänker sitt, man har kul."

Håhåjaja ... tänk vad jag får lära mig tack vare ett uppiggande ventilationssystem och ett kreativt redaktionsklimat på Aftonbladet.

Åsa Linderborg däremot är ovanligt dämpad och håller igen på kritiken mot landets statsminister .. .."Nej, Fredrik Reinfeld är inte rasist. Rasismen är strukturell, precis som klassamhället – systemen hänger intimt ihop. Men den är inte ett alliansproblem som går att rösta bort med sossarna." Hon ser problemen men uppskattar att .. "Reinfeldt skulle kunna vara, men är inte, som David Cameron. I ett internationellt perspektiv är den svenska högern en anomali. Det är, trots allt, en höger som vänstern måste vara rädd om".

En höger som vänstern måste vara rädd om .. det var oväntat! Men jag tycker mig se en vilja att faktiskt erkänna att det faktiskt finns problem med hur vi som land hanterar invandringen och integrationen? Men förmodligen läser jag Åsa Linderborgs text som fan läser bibeln .. jag ser något som inte finns?

Eller så vill Stefan Löfven att Aftonbladet ska värva väljare som tvekar mellan sossar, miljöpartister eller sverigedemokrater?

Katrine Kielos tar tag i det som Åsa Linderborg undviker att skriva .. "det sitter en gigantisk flodhäst mitt på soffbordet i det svenska folkhemmet.Och den verkar bara vara synlig från utlandet."

De problem som uppstår i samband med invandring och integration är inte problem som uppstår i samband med invandring och integration!! Det är KLASSKLYFTOR .. som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har skapat!

Det ser till och med högertidningar som Wall Street Journal, skriver Katrine Kielos triumferande .. och hela Hollywood uttalar sig genom Alexander Skarsgård. Från Los Angeles!!

Jo, jag tackar jag. Från Los Angeles och allt!! Och Alexander Skarsgård .. ja då måste det vara sant. För vem är väl bättre skickad än han att vara talesman för Hollywoods åsikter om svensk inrikespolitik?

Vad sätter man emot det?

Men till skillnad från Katrine Kielos har jag de senaste veckorna funderat mycket på hur det faktiskt är att komma som flykting till Sverige. Till exempel från Somalia.

Jag vet sorgligt lite om Somalia, men jag vet att det finns obeskrivligt många människor som trängs i flyktingläger under sämsta möjliga levnadsvillkor. De köar för att få tillstånd att bygga nya liv i andra länder och stora grupper får den möjligheten i Sverige.

Och där har jag börjat fråga människor jag känner eller bett dem fråga andra som de känner som är inblandade i den processen och den bild som jag fått är inte vacker. Kanske den är ett undantag .. det vet jag inte. Men är den sann så har våra politiker .. ALLA .. en hel del att svara för.

Men det vill de inte, för då måste de erkänna att de gör fel och då offrar de hellre de människor som de påtagit sig ansvaret för, hellre än att råka ut för den pinsamheten.

Jag får veta att de människor som kommer med flyg till Sverige inte har någonting annat med sig än det de lyckats få med sig när de flydde från sina hem. De har ingen aning om vad Sverige är för land, de vet ingenting om hur landet fungerar och i de fall som jag fick insyn i så kom de hit mitt i smällkalla vintern.

Lyckligtvis så fick de transport till de baracker där de inhystes någonstans mitt i Sverige. De fick mat .. men inga kläder. Ingen hade tänkt på det. Personalen kontaktade akut alla hjälporganisationer i området .. Röda Korset, Frälsningsarmen och alla frikyrkor .. som i sin tur bad sina medlemmar rensa garderoberna för att inte de nykomna svenskarna skulle behöva vada i snö till matsalen, iförda flipflops och tunna kläder anpassade för ett afrikanskt klimat, längre än nödvändigt.

De som kommer som flyktingar har hopp. I övrigt har de ingenting mer än en längtan efter att skapa ett hem, försörja sig och bygga ett nytt liv.

I stället får de vistas/förvaras upp till flera år på olika flyktingförläggningar, isolerade och handlingsförlamade .. dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år .. innan de förs vidare till hyresområden som stått tomma länge i olika avfolkade bruksorter i Sverige. Orter där befolkningen består av dem som stannat kvar därför att de inte fått jobb någon annanstans, där servicen är låg och kommunens ekonomi urusel och helt beroende av de bidrag de lyckats förhandla sig till av staten för att härbärgera människor som inte har en chans att försörja sig själva.

Där växer barn upp. Där lever deras föräldrar.. utan möjlighet att kunna forma sitt eget liv eller sin egen framtid. För nu är intresset över, statistiken bevisar att vi är Goda Människor och de har ju "räddats" av det Goda Landet, vad mer kan de begära?

Att det skapas ett tryck av frustration, en stark vilja att bryta sig ur en påtvingad handlingsförlamning eller ett hat mot myndigheter som inte ser människor som människor, utan som besvärande "ärenden" .. (och det gäller inte bara invandrare utan även den som fötts som svensk medborgare) .. det är inte så underligt.

Genom att anta att människor på flykt inte begär annat än välgörenhet och en förvaringsplats, i väntan på bättre tider som kanske kommer, skapas ett isolerat samhälle med isolerade människor och där .. jo då, Katrine Kielos .. där skapas klassklyftor.

Men vilka är det som skapar bilden av det välkomnande landet?

Vilka bjuder in utan att tänka längre än till ankomsten? Vilka skapar klassklyftorna, passiviteten och isoleringen som flyktingarna möts av och vilka är det som tiger om de problem som de faktiskt har .. eller får tack vara den totala tystnaden?

Det är inte de svenska medborgarna som möter upp och försöker göra så gott de kan. Det är inte de som ser missförhållandena och vill ha en förändring.

Hur kommer det sig förresten att ingen vill tala om möjligheter, förändring och framtid?

Svenska politiker och journalister sitter på sätt och vis i samma situation som de flyktingar som de inte vill tala om .. isolerade i sina ideologier, passiviserade i sin rädsla för Sverigedemokraterna/rasistanklagelser och oförmögna att tala om möjligheter, förändring och framtid .. därför att de då måste erkänna att det finns faktiska problem med invandring och integration.

Vilka är de verkliga rasisterna?

De som pekar på problemen eller de som vägrar att se dem?

AB, AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN, 

Jahaja .. så var det dags igen!

Det har debatterats om sociala missförhållanden, socialt utsatta områden och om integration och som ett brev på posten slås det upp rubriker som ..

Bara fem av riksdagens 349 riksdagsledamöter bor i något av Sveriges socialt mest utsatta områden .. och .. Alla politiker kan inte bo på Söder.

Det verkar finnas någon slags övertro på .. att om bara alla politiker, makthavare och opinionsbildare .. De Goda Människorna .. flyttade in i "Sveriges socialt mest utsatta områden" så skulle områdena blomstra av lycka och jämlikheten skulle skölja som en våg över landet?

Men om alla socialt välanpassade människor med välavlönade jobb och lyckade karriärer lämnade innerstadens mångfald och nöjde sig med förortens enfald, med bara ett 20-tal butiker runt ett UTOMHUSTORG .. skulle inte företagare, krögare och hela mångfalden från innerstaden följa pengarna och flytta med?

Och om de gjorde det så skulle förortsområdena bli attraktiva, bostadsrätter skulle bildas, hyrorna stiga och de som hade råd skulle få förtur och de som var socialt utsatta och beroende av samhället .. vart skulle de ta vägen??

För i ärlighetens namn .. det är väl INGEN som VILL bo i de områden som klassas som sämst? 

För det mesta inte ens de som bor och trivs där? ALLA vill väl bo i den trevliga bostadsrätten på Östermalm eller i villan i ett övre medelklassområde i Äppelviken, om de får välja?

Så vad vinner vi på att skicka en riksdagsledamot till Husby för att bo där med sin familj .. den som hade den lägenheten han flyttar in i får väl inte villan i Äppelviken i byte antar jag?

Men visst är det ett problem att människorna som som har till uppgift att lösa, informera eller rapportera om samhällsproblem lever i en egen Verklighet  och talar om en Annan verklighet .. som de aldrig kommer i kontakt med eller ens kan identifiera när de talar om att andra ska flytta in i den för att få den att bli lite ... ?? ... bättre?

Blir förorten bättre om det flyttar in bättre människor .. är det så de menar, de Goda Människorna??

Ger de i sin storhet och lyskraft sådan glans åt det "utsatta" bostadsområdet att ALLA välbärgade myndighetspersoner, kulturpersonligheter och makthavare absolut MÅSTE följa efter och bilda ett nytt Söder ... fast utanför det Söder som då inte längre står som symbol för elitism och utvaldhet??

Men varför krångla till det??

Flytta i stället ut tidningarnas och TV:s alla redaktioner till förorterna .. den skadliga miljöpåverkan och innerstadens inavel har ju redan satt sina spår i nyhetsrapporteringen och särskilt Aftonbladet verkar ha både det ena och/eller det andra i såväl inomhusluften och personalmatsalen som påverkar omdömet?

Flytta ut riksdagen, alla myndigheter och alla politiska högkvarter till förorten .. låt regeringen, riksdagsledamöterna, politikerna och generaldirektörerna möta sina väljare på väg till och från jobbet varje dag. Vandra tillsammans med journalister och debattörer på samma gator, svära över samma kommunikationssvårigheter och brist på inomhusgallerior.

Lägg beslutsfattandet mitt i verkligheten så att säga.

DET vore väl mer demokratiskt, jämlikt och solidariskt än att någon enstaka sosse eller vänsterpartist flyttar dit i avvaktan på att karriären ska ta fart? Dessutom så skulle det gynna de som står för servicen .. städning, servering och matlagning .. på ovan nämnda arbetsplatser. Samtliga skulle få närmare till jobbet och möjlighet att sova en halvtimme/timme längre på morgonen och få motsvarande tid över till sina barn på kvällen.

Är inte det demokratiskt och solidariskt så säg?

Så kanske det skulle vara idé med lite studieresor runt om i landet också. Inte till särskilt utvalda företag eller landshövdingemottagningar utan till vanliga trista småorter där allt är borta .. polis, ambulans, brandkår, distriktläkare, bio, livsmedelsaffär och bussförbindelser .. och ingen ens har tänkt tanken på ett utomhustorg.

Förslagsvis så borde alla politiker, chefredaktör, journalist eller samhällsdebattör/opinionsbildare ha någon slags socialt körkort, där kraven är minst 3 månaders serviceinriktad yrkesverksamhet i glesbygd, för att få yttra sig i samhällsfrågor som berör HELA Sverige. Varför inte som s-märkt "hjälp" till polis, brandkår eller ambulanspersonal?

Då först kanske vi kan få en politik och en nyhetsrapportering som inte först har passerat Google i jakten på information om Verkligheten.

Citat från "Alice in Wonderland" ..

The Mad Hatter .. Have I gone mad??

Alice .. I´m afraid so. You´re entirely bonkers. But I´ll tell you a secret. All the best people are!

SvD, DN, AB, AB, AB,