lördag 10 juli 2010

Du vet inte var du har din yttersta gräns ..

.. förrän du har passerat den!

Jag vet det .. jag har blivit knäckt, gått ner för räkning och gett upp vid ett tillfälle i mitt liv.

Svenska Dagbladet intervjuvar Aftonbladets Lena Mellin om "Littorinaffären" .. visst låter det märkligt. Två tidningsdrakar som hjälper varandra att sälja lösnummer ..

"Jag har svårt att tro att Aftonbladets frågor inte har med saken att göra" .. säger Lena Mellin belåtet på tal om Sven Otto Littorins plötsliga avgång.

Men tänk dig då det här scenariot, Lena Mellin.

Sven Otto Littorin befinner sig i en infekterad vårdnadstvist efter en synnerligen smutsig skilsmässa. Han oroar sig för sina barn, han får aldrig lämna sitt gamla förhållade bakom sig utan blir ständigt attackerad. Det är valår .. partitopparna arbetar nästan dygnet runt, mediabevakningen är massiv .. allt ska klaffa, varje misstag kan vara ödesdigert.

DÅ kommer en lysten journalist från Aftonbladet och kör upp en kamera och en mikrofon i ansiktet på honom och frågar lyckligt ... vi har en kvinna som anklagar dig för sexköp en gång 2006. Hur förhåller du dig till det??

Då brister Sven Otto Littorin .. då stannar tiden .. då orkar han inte mer. Han har gått över sin yttersta gräns och då spelar ingenting någon roll längre. Tro mig, så känns det.

Han kanske går till Fredrik Reinfeld och säger .. jag kan inte längre. Mina barn far illa, jag klarar inte ett mediadrev .. för det blir det även om jag är aldrig så oskyldig. Han kanske till och med misstänker att det är en planterad historia .. från någon inom politiken eller exets närmaste krets. Vad han VET är att det aldrig kommer att ta slut, att det inte går att värja sig och det för alltid kommer att finnas en misstanke fastlimmad på honom. Han vill inte mer .. det spelar inte längre någon roll vad han gör.

Han ORKAR INTE MER. Han ger upp!!

Kan du förstå den situationen, Lena Mellin???

När jag befann mig i den ville jag inte leva längre, jag såg mig som en börda .. en belastning för min familj. Tack och lov för att de inte delade den uppfattningen.

Jag hoppas att Sven Otto Littorin inte är ensam just nu, Lena Mellin.

9 kommentarer:

  1. Det håller jag med om, det är människor det gäller och det är en människa som drivits över gränsen med råge i sensationsjournalistikens namn - en människa som faktiskt inte är dömd eller bevisad om något överhuvudtaget. Jag kommer förmodligen att mörda den som bär in en Aftonbladet efter det här, så känner jag det nu och troligen för alltid.

    SvaraRadera
  2. AB underskattar vanligt folks förstånd!

    Ingen normalt funtad försvarar brottslingar, men i detta fall kunde AB bärgat sig till efter valet, två månader mer eller mindre hade inte gjort någon skillnad.

    Är detta en riktig slutsats, så har publiceringen ett annat syfte, nämligen att undergräva sittande regerings möjligheter till fortsatt mandat. I så fall: Fy skäms AB!!!

    SvaraRadera
  3. Bra skrivet. Har själv varit mobbad stora delar av min uppväxt och vet hur det känns att ta skit från alla. Man orkar helt enkelt inte stå upp mot mobbarna hela tiden. Om man nu avgår för att få lugn och ro finns det ingen som helst anledning att uttala sig offentligt. Vad gör det för skillnad om han via sin advokat eller personligen säger att det inte är sant? Ingen tror ju honom i alla fall. Varför skulle Reinfeldt ha visat statsmannaskap om han sagt något om ABs anklagelser innan de blev offentliga (förhoppningen var väl att de inte skulle bli offentliga alls eftersom han avgått)? Varför anses Reinfeldt svika sin vän genom att inte tala om för pressen vad som påstås ha hänt men som Littorin förnekat? Är det att vara en dålig vän att låta vännen få lugn och ro och slippa hyenor? Nej, här försöker journalisterna (likt mobbare) få fler på sin sida så de kan skylla ifrån sig att det inte var de som sa det först...

    SvaraRadera
  4. Katarina P11/7/10 10:41

    Ursäkta mig. Snyft snyft snyft. Men var finns medkänslan och omsorgen för MÄNNISKAn den utsatta och lidande hos den nuvarande regeringen. Hur många arbetslösa och utförsäkrade, förnedrade på soc och i meningslösa åtgärder har inte tagit livet av sig? En offentlig person får face the music. De får bra betalt för det. Den gode Sven Otta lär ha råd att både hålla sig undan offentligen länge och och till obegränsad terapi. HAn tvingas i vart fall inte avliva sin katt av soc för att få en tusenlapp till mat i månaden. Det är inet synd om pampar som gör bort sig. De kan dar sig undan offentligheten, de har sitt på det torra . Det är bara offentligenhetn och makten de förlorar. Aktierna har de kvar.

    SvaraRadera
  5. Det är synd om sexköparna. Dags att tröströsta på borgarna.

    SvaraRadera
  6. Var det inte du som skrev tidigare att man inte skulle skjuta budbäraren!!.
    Littrin har haft problem med sanningen tidigare, och tycks hålla på stilen!!.

    SvaraRadera
  7. Detta är inte ett politiskt inlägg. Men jag anser att en människa ska betraktas som oskyldig till motsatsen bevisats, att en tidning inte får agera domare eller åklagare och att en människa som drabbats av ett sammanbrott eller en depression ska visas en viss hänsyn .. OAVSETT vem det är.

    Men du är välkommen att botanisera runt bland mina rubriker .. kanske hittar du något som du kan "recykla" i din egen blogg??

    SvaraRadera
  8. Mycket bra och trovärdig analys av läget.

    SvaraRadera
  9. Bra skrivet!!
    Man kan ju undra om journalister överhuvudtaget har känslor som fungerar som vanliga människors.

    Jag känner sympati för Littorin och förakt för hela Aftonbladet.

    SvaraRadera