Jag vill inte vara inne!!

Ett tunnt lager damm lägger sig över mitt hem. Spåren av hundarna samlas i vrårna och får det här fortsätta ett tag till så får jag kratta golven.

Jag VILL INTE vara inne .. jag smiter ut och rensar, gräver och beskär så fort jag kan och förtränger helt alla andra åtaganden.

"Vad ska vi ha till middag?" .. frågar familjen framåt kvällskvisten.

"Middag???" .. säger jag förvånat och tittar på klockan. "OJ!! Är den SÅ mycket?? Jag har inte den blekaste aning."

Det är som en sagobok ute. Naturen förändras från morgon till kväll .. det som bara var en oansenlig knopp på morgonen, visar sig vara en tulpan fram på eftermiddagen. Träden går från kala kvistar till ett grönt dis på bara några timmar och det kvittrar, prasslar och rör sig överallt.

Titta på bilden här ovanför. En liten damm omgiven av gamla mossiga ålderstigna träd, sly och ett hav av vitsippor. Och om jag bara vänder på klacken och tar en bild på vänstra sidan av vägen så ser det ut så här ....

.. visst är det lite märkligt? Det är som om det finns två olika världar på var sin sida om vägen.

I ån som flyter genom landskapet simmar änderna. I dag var det bara herr-klubben som makligt simmade uppströms, så man kan ju anta att damerna lagt sig till ro på sina ägg .. det ska bli roligt att se lite längre fram.

Grodorna vandrar omkring med en partner på ryggen?? Jag är inte så bra på grodor, så det kanske är paddor men jag har för mig att det är grodprinsen som klamrar sig fast på grodprinsessans rygg medan hon mödosamt förflyttar sig över vägen. Ett fullständigt livsfarligt företag.

Men när jag kommer in och snabbt tittar in på tidningarnas hemsidor inser jag att naturen och dess invånare lever ett mer normalt och ofarligt liv än vad vi människor gör.

Vi misshandlar varandra, skjuter raketer på andra, spärrar in såna som vi tycker är obehagliga i burar, bygger tortyrrum i källare för "nöjes" skull, opererar om oss så att utsidan ska passa till insidan, våldtar och tafsar, klagar och gnäller .. det finns ingen hejd på vår uppfinningsrikedom??

Jag undrar hur en groda upplever sig se ut på insidan?? Kanske den skulle vilja se ut mer som en fågel?? Men om den fick operera om sig, skulle den bli en fågel då .. eller fortfarande vara en groda??

Det ligger som ett tungt, dystert, hopplöst täcke över nyhetsrapporteringen just nu .. så jag går ut, stänger dörren bakom mig.

För utanför dörren finns allt det jag saknar i mediabruset. Framtiden, tillväxten, livsglädjen, samhörigheten, frodigheten och rörligheten, färger och dofter ...... allt det där som är ursprungligt och fullständigt nödvändigt för att det ska vara meningsfullt att leva, eller hur?