.. så skrev Göran Perssons regering redan 2003. På 30 år hade antalet förtidspensionärer fördubblats till 550000 och för varje år som gick pensionerades ytterligare tiotusentals personer bort från arbetsmarknaden.
Var sjunde person i arbetsför ålder var varje dag sjukskriven.
År 2004 lät därför den socialdemokratiska regeringen Anna Hedborg genomföra en socialförsäkringsutredning som bland annat skulle utreda om det fanns en "glidning i sjukdomsbegreppet".
Hösten 2006 överlämnades Socialförsäkringsutredningen till den nya alliansregeringen med orden.
"Utredningen ser ett stort behov av en reform. Andelen förtidspensionärer/sjukersatta i befolkningen har ökat stadigt sedan 1970-talet och de ungas sjukersättningar utgör en tickande bomb. Stora kostnadsökningar väntar om inte utvecklingen kan fås att vända."
Samtidigt som Göran Persson utsåg Anna Hedborg till särskild utredare, kom vi allt närmre den dag då de stora 40-talistgrupperna skulle kräva ut sina pensioner och Maken och jag oroade oss. Vi undrade hur det skulle fungera, vilka nedskärningar i de offentliga finanserna det skulle medföra och vi förstod att många, många människor skulle komma att få förutsättningarna för sina liv helt upp- och nedvända.
Jag minns hur vi .. under en hundpromenad .. talade om hur omedvetna de flesta var om sammanhangen i välfärdssystemen, Maken oroade sig för alla som skulle fara väldigt illa och att jag sa .. "det går inte att laga en omelett utan att knäcka ägg".
Maken tyckte jag var cynisk. Han hoppades att regeringen .. dvs Göran Perssons dåvarande regering .. skulle ha vett om att "stänga dörren" och snäva in systemet och regelverket för nya förtidspensioner och långtidssjukskrivningar i stället för att försöka slänga ut människor som inrättat sina liv efter de dåvarande reglerna. Han menade att den gruppen aldrig skulle kunna anpassa sig till ett normalt arbetsliv .. även om det fanns teoretiska förutsättningar.
Jag önskar att han hade haft möjlighet att föra fram den frågan från en maktposition.
Sett ur mitt perspektiv är det här en fråga som gäller hela landets ekonomi. En "katastrof" som skapades av en regering som såg problemet och valde att sopa det under mattan, som åtgärdades av en annan regering som utförde de nödvändiga förändringarna klumpigt och okänsligt och som administreras av en myndighet som inte längre fungerar som det var tänkt.
Sett ur mitt lilla gräsrotsperspektiv är det inte en fråga som ska användas som slagträ i blockpolitiken .. ingen politiker .. oavsett partifärg .. kan svära sig fri från att socialförsäkringarna ser ut som de gör i dag.
Media spelar på känslosträngar och publicerar enskilda fall .. men utan att redovisa helheten .. och varje enskild människa som kommer i kläm mellan NU och DÅ är en personlig tragedi. Det är en personlig katastrof för varje individ som faller ner i tomrummet mellan sjuk, frisk eller arbetslös.
Det är ett svek naturligtvis .. mot de människor som litade på en system som inte längre fungerar som det ska eller som de inrättat sina liv efter.
Men .. vems är sveket??
De som såg problemet, med räknade med att "någon annan" skulle lösa det??
De som i all aningslöshet tog sig en extra sjukdag efter ett OS eller VM??
De som avslutat ett strävsamt yrkesliv för att leva på inbetald pension??
Eller de som försökte rensa upp i ett system som varit på fel väg i över 30 år??
Och spelar det någon roll vems fel det var?? Blir det bättre av ett fullskaligt krig mellan blocken där ingen har den blekaste aning om hur problemet ska lösas utan att enskilda kommer i kläm?
Jag önskar .. och jag vet att det är naivt och dumt .. att våra folkvalda politiker kunde utlysa en sk borgfred och arbeta gemensamt för en socialförsäkring som inte hade som huvudsyfte att gynna deras egna maktambitioner utan i stället ger ett fungerande socialt trygghetsnät till det folk de påstår sig värna om och jag tycker det är synd att inte Svenska Kyrkan hade samma ambition med sitt påskupprop nu i helgen.
Det är ingen som blir friskare, får jobb eller bättre ekonomi av vackra ord och innehållslösa löften .. det är i alla fall något som är säkert.
SvD, DN, DN, AB,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Precis så.
SvaraRaderaFörstår inte varför de inte kan komma överens i denna fråga eftersom målet är gemensamt för dem. Helt klart kunde det ju inte fortsätta som förut. Att sikta in sig på enskilda individer lär ju inte leda fram till någon hållbar lösning.
SvaraRadera