Gud som haver barnen kär???

Jag känner vuxna människor som fått sin barndom förstörd av Gud och h*ns vakande öga. Vuxna människor som inte kan befria sig från känslan av att vara övervakade och iakttagna när de ägnar sig åt "förbjudna" synder.

Vuxna människor som även i vuxen ålder, och långt efter sedan de skaffat sig en egen uppfattning, känner obehag för att leva livet som de vill .. eftersom det inpräntats att det är fel och att djävulen väntar runt hörnet.

Det finns barn som lever så nu. Det är det inte någon som anmäler .. Gud finns ju .. även om h*n är mindre synlig och verklig än en smurf. Det är inte heller länge sedan som ett förståndshandikappat barn såg som ett straff från Gud eller som Djävulens avföda.

Det finns väl ingenting som innehåller så många tabun och förbud och märkliga regler som religionen? En värld full av blå smurfar känns som om den är att föredra.

Men med tanke på biverkningarna och skadeverkningarna så kan jag nog nästan påstå att de normalbegåvade vuxna som brottas med sin gudsfruktiga barndom har lidit större skada än den autistiske pojke/unge man som tror på smurfar.

Vad jag förstår är han inte bara autistisk utan också förståndshandikappad och kanske är smurfarnas hans enda kompisar och vänner i en värld där inga andra sådana finns?

Vi vet inte det.

Mammans rättsombud från FUB, föreningen för barn och unga med utvecklingsstörning säger att det handlar om pedagogik från särskolan. Särskolan stöder mamman och förmodligen är kommunens tjänstemän inte heller så insatta i ärendet utan förlitar sig på pojkens assistenter och Lex Sarah anmäler mamman till Socialstyrelsen.

Jag ser verkligen fram mot den domen om det blir någon .. för den borde i rimlighetens namn öppna för att anmäla föräldrar som missbrukar Gud och Djävulen för att kväsa sina barn. 

Expr., SvD, DN, Skånskan, AB, GP, HD,