Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 14 juli 2012

Don´t worry bee happy ..


Naturen invaderar storstaden .. eller så är det vi på landsbygden som blir mer och mer storstadslika??

Just nu svärmar det bin på Götgatan vilket förorsakar en viss panik. Det är andra gången stockholmarna kommer i närkontakt med svärmande bin på bara två dagar och media hoppas säkert på att det inte är den sista. Nu i sommartider råder en viss nyhetstorka och gamla nyheter blir nya nyheter och nya nyheter mjölkas ur till sista kommatecken.

Ett par svärmningar till kan kanske göra jobbet roligare?

BIATTACKER I INNERSTADEN!!  ... eller .. BICHOCK, människor flyr i panik (fast jag undrar om inte det redan är taget?) .. Här tar ATTACKBINA över - se vilka bigator som är bisäkra!! .. BIINVASION hotar innerstadens säkerhet!!

Men jag ska inte försöka göra mig rolig över dem som inte törs gå ut bland svärmande bin. En gång när jag hängde tvätt mellan äppelträden kom det en svärm hem till oss också. Det var imponerande, som ett stort moln av bara bin. Massor av bin precis överallt i en aldrig sinande ström och jag ropade på Maken och så stod vi där och betraktade den växande bihögen i ett av träden.

Det tog liksom aldrig slut och efter ett tag kändes det inte sååå bekvämt. Vad skulle hända sedan? Tänkte de stanna där?

Alltid??

Vi ringde en biodlare som sa .. vänta tills de lugnat ner sig så kommer jag och skrapar ner dem i en låda .. och det kändes ju betryggande. Fast det var bara det att rätt som det var blev det oroligt i bihögen och en grupp gav sig iväg in under våra takpannor?

Och som ett enda bi följde de andra efter!!

Då var vår biexpert inte lika lugn längre. Det vete sjutton hur vi gör nu, sa han. Men vi vill inte ha dem under taket, sa vi. Det är ju flera hundra bin! Flera tusen, kanske .. eller miljoner, om man tänker efter.

Och han försökte med rök och besvärjelser .. men bina trivdes bra där de var, och biodlaren åkte hem. Vi fick tips från andra och försökte med risk för livet, kändes det som .. men bina skulle ingenstans.

Till slut var det någon som sa att de hatade bittermandel och vi tömde affärerna i närområdet på bittermandelolja som vi dränkte in tygbitar i som vi tryckte in under takpannorna ... men jag tror inte att det hjälpte nämnvärt ..

.. och så glömde vi till slut bort alltihop.

Nu har vi bin precis vid ytterdörren i en springa i väggen. Det rinner till och med ut honung mellan brädorna och Rackarkotten har gett sig fasen på att fånga ett in- eller utflygande bi innan sommaren är över. Jag för min del har gett mig fasen på att hon INTE ska göra det .. så vi får se hur det slutar.

Men det är inte bara huvudstaden som utsetts för prövningar från Moder Natur. I Jönköping dristade sig en snok in i själva innerstaden och försökte bosätta sig vid en blomsterurna utanför ett köpcenter.

Polisen ryckte ut och avlägsnade fridstöraren.

Jag undrar jag hur vår egen polis skulle bete sig om jag ringde och bad dem avlägsna den stora snok som bor under vår uteplats?

Hur många tror att det skulle bli full utryckning med leverans av hjälpsamma män i uniform hem till oss och hur många tror att jag skulle bli utskrattad om jag ringde??

In every life we have some trouble
When you worry you make it double
Don't worry, be happy...... 

Expr., Expr., AB, DN, SvD, SvD,

4 kommentarer:

  1. Läste om den fara de stackars innevånarna i huvudstaden drabbats av. I Expressen framhävdes deras betydelse särskilt - journalisten skrev stockholmare med stort S. Än har han inte tackat mig för att jag gav honom en gratislektion i vårt språk.

    SvaraRadera
  2. Tag dem med dammsugaren, en efter en när de passerar dörren. Det tar en hel dag, men det leder till ekonomisk ruin för bisamhället. Gör om minst var vecka, hela sommaren. Nästa sammar är de förhoppningsvis borta. Lite jobbigt att tömma dammsugarpåsen bara.

    SvaraRadera
  3. Har klarat mig från bisvärmar.
    Ska ner till huvudstaden om en vecka eller två. Får väl undvika Götgatan då. =)))

    SvaraRadera
  4. Trash. Dammsugarmodellen är osviklig om än något tjatig att utföra. Hela familjen blir dock inblandad vilket är rätt kul. Det surrade länge i påsen, lika häftigt som det surrat i väggen.
    Any, snoken ska ni kanske vara rädda om. Mina föräldrar glömde på ålderns höst att ta bort ett brödfat som stod framme i den gamla gistna villan när de skulle återvända till civilisationen efter sommaren. När de återkom till våren stod brödfatet kvar orört antagligen tack vare snoken, modell större, som bodde i stengrunden. Inga möss hade tacksamt nog släppts förbi denne snokgigant.

    SvaraRadera