torsdag 8 maj 2014

Det mest skrämmande är inte blodet .. utan applåderna.

Det jag såg i Uppdrag Granskning i går var ingen nyhet. Jag har sett det och läst det förut. Enögda, känslomässigt handikappade människors våldsorgasmer när de lyckats "kötta" någon med en välriktad spark i huvudet, träffat ett öga eller stuckit någon med kniv eller annat vässat tillhygge.

Hatet. Jag har läst om det, hört det och sett det i filmade inslag som stolta förövare lagt upp på nätet .. märkligt omedvetna om att det är likvärdiga människor av kött och blod som de anser sig ha rätt att misshandla.

Någons barn? Någons förälder?

I demokratins namn? För människors rätt till lika värde? För att värna om yttrande- och åsiktsfriheten? För att markera en politisk åsikt?

Jag blir lika rädd som alla andra när jag ser fullständigt oskyldiga människor bli offer för en våldsspiral som bara ökar. Sönderslagna hem, raserad trygghet, barn som väcks av att det regnar fönsterglas över deras sängar eller som skriker i panik när den enda tryggheten .. hemmet .. förvandlas till en krigszon.

I Sverige?

Jag har hört dumheten, naiviteten och de fullständigt okunniga förklaringarna till våldet. Självförsvar? Vi måste värna Sverige mot våldet? Alliansen röstade in sig i regeringen och vi måste ta tillbaka demokratin?

Janne Josefsson hoppades att hans program skulle skapa debatt. Jag som lever bland gräsrötterna i samhället visste att det enbart skulle landa i indignerade krusningar på den tillrättalagda ytan. Uttrycket "största möjliga tyyyyyystnad" passar utmärkt när det gäller cirkusen där de stora elefanterna dansar.

SvD till exempel, gör sitt bästa för att glömma att programmet överhuvudtaget har sänts? Expressen rapporterar om efterföljande twitter som utpekar Janne Josefsson som nazist?

Det är fyra månader kvar till riksdagsvalet och jag hoppas innerligt att ingen dör .. alldeles i onödan .. innan dess. Men det obehagliga är att jag inte är riktigt säker. Jag hoppas också att våldsromantikerna/huliganerna stannar där de är och inte följer demokratitåget till Almedalen i juli, eftersom jag drömmer mardrömmar om vad en panik på Visbys trånga gator kan medföra.

Men det som skrämde mig mest under timmen med Uppdrag Granskning var ingenting av allt detta. Jag visste det innan.

Det mest skrämmande var det filmade inslaget från Grammisgalan där vi fick se Sveriges Kulturelit resa sig som en man, höja högernäven i luften och hylla Kartellen och Sebbe Staxx. Det gav obehagliga flashbacks till gamla journalfilmer som visade masspsykos och övermänniskor, helt övertygade om att de befann sig på den rätta vägen till det fullkomliga samhället.

Under förutsättning att man gemensamt rensade ur "lössen ur fanan". Även om det innebar ett visst mått av blodspillan.

Skillnaden mellan höger och vänstervåld är inte våldet, inte utförarna, inte någon slags ideologi utan legitimiteten uppifrån.

Kan vi inte se det är vi nog verkligt illa ute är jag rädd.

För redan nu sprider sig en oro och en rädsla bland de gräsrötter som jag tillhör.

Jag saknar kontakten med mina medmänniskor. Det spontana tilltalet och det öppna samtalet. I tidigare valrörelser har vi, i min omedelbara bekantskapskrets, kunnat diskutera de politiska alternativen, häckla varandras åsikter, leka med idéer om egna lösningar. Kort sagt .. vi har använt oss av yttrande- och åsiktsfriheten och haft stor glädje av den, samtidigt som samtalen också gett en välbehövlig insyn i andra alternativ än dem som vi själva snöat fast i.

Jag saknar öppenheten i mötet med okända .. vart tog det vägen och varifrån kom den spända tystnaden?

Använd fel eller känsliga ord och människor viker undan med blicken och försvinner. Det finns en underliggande skygghet och oro som ligger i vägen för nya, spännande möten?

Det är inte vi .. folket, som måste ta avstånd från våldet och våldsverkarna. Det gör vi redan ... i alla fall majoriteten av oss.

Det handlar om klass, sägs det. Men inte om över- eller underklass, upplever jag det som ... utan om Härskarklass. Dvs, vilka som har rätten att bestämma över vilka som har rätten att få andra att blöda i utövandet av det "nödvändiga, goda våldet".

En gång kallades de för övermänniskor? Men dagens maktmänniskor är väl av helt annat slag?

De som sitter på maktpositioner i samhället .. kultureliten, politiker och journalister .. och hyllar det "goda våldet", legitimerar "köttandet" med kängförsedda fötter som hoppar på sköra människokroppar måste besinna sig och fundera efter om makten är värd det här priset.

Grammisgalans gemensamt höjda, knutna högernävar var nog avsedda som ett uttryck för solidaritet och stöd för kampen mot dem som "hotar demokratin". Jag tror det.

Men för mig symboliserar de .. i sin aningslöshet .. det största hotet mot samhället som jag upplevt under min livstid.



15 kommentarer:

  1. Amen!

    Det jag tycker var bra med programmet var att kanske kanske vanligt folk som hittills köpt bilden som media målat upp av ett Sverige där nazister i kängor och bomberjackor springer omkring överallt vaknar till lite grann. Kanske...en stund i alla fall. För snart är samma propaganda igång igen. Vi ser det redan, först ut var Kajsa Ekis Ekman som yrade på om Josefsson:
    "Han diskuterar inte själva sakfrågan: Hur ska nazismen bemötas? Vad borde människorna i 30-talets Tyskland ha gjort?"

    Jaså, mån det? Är det det som är "själva sakfrågan". För att hon tycker det då då? Den taktiken känns väl igen, den används varje gång man vill styra bort från sakfrågan som andra uppfattar den.

    SvaraRadera
  2. ”Det mest skrämmande var det filmade inslaget från Grammisgalan där vi fick se Sveriges Kulturelit resa sig som en man, höja högernäven i luften och hylla Kartellen och Sebbe Staxx. Det gav obehagliga flashbacks till gamla journalfilmer som visade masspsykos och övermänniskor, helt övertygade om att de befann sig på den rätta vägen till det fullkomliga samhället.”

    Jag känner som du, just den här scenen gjorde att jag frös och uppfylldes av något jag väldigt sällan drabbas av - ren och skär rädsla - och maktlöshet.

    Att någon från Aftonbladet på direkten skulle publicera en artikel som tog ställning för ”det goda våldet” och berätta för sina läsare hur fel ute UG var med programmet, var ju lika säkert som att solen går upp i morgon också.

    Och att några vänsteranhängare utnämner Janne J till nazist eller påstår att det enda han lyckas med är att göra reklam för alla som längtar efter lite häftig action i sina liv, kan jag överse med – somliga journalister är mer upptagna av gammal vänsterromantik än av verkligheten.

    Men jag trodde ändå att några journalister och kulturpersonligheter skulle känna sig, bara en aning, obekväma efteråt och ta tillfället i akt att än en gång och med eftertryck, göra klart för oss varför det faktiskt finns våld som är både gott och nödvändigt.
    Men den här tystnaden...

    //Gunnie

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om Grammisgalan. jag fick också den där känslan av ren rädsla när jag såg det.

    En del har kritiserat intervjun med Sebbe med att han är ju bara en liten förvirrad underhållare som inte ska behöva stå till svars för saker andra gjort, men då missar man hela poängen som Josefsson skickligt ledde tittarna fram till. Här kan vi för en gångs skull med rätta prata om strukturer, eller hur allting hänger ihop och våldsromantiken har sina tentakler in i samhällets mest offentliga hörn och bildar ett tydligt mönster.

    SvaraRadera
  4. Jag ropar som Fylking;
    -" Äntligen!"
    och instämmer i ALLT.

    SvaraRadera
  5. Ja visst fick man riktigt obehagliga vibbar av dom höjda nävarna på grammisgalan,tycker mig ha sett något liknande förut.
    Och all heder åt Janne Josefsson,en RIKTIG journalist som belyser fler sidor än en.

    SvaraRadera
  6. Jag är skakande kletigt rädd och allt du skriver är sant Any. Jag är snart rädd för att alla kampanjer jag är med i- jag kommer ihåg alla hatmail och jag undrar stilla om någon mobb kanske får för sig att sätta eld på en misshaglig valstuga medan någon finns i den. Det här är varken god eller ond våldsverkan "bara" rent skärt fruktansvärt rått våld utan ideologi bakom. Det är skakande otäckt och att kulturknuttar ingår fostbrödralag med dessa individer får mig bara att förtvivlas. Vart finns tanken om varje människas rätt att vara människa utan att utsättas för råa och blodiga attacker av ligister oavsett vad de kallar sig. Jag är rädd! Jag har fått kastat i ögonen att "alla moderater skall utrotas"av en nykter medelålders man. Det hemska var att hans ögon berättade att han menade det han sa.

    SvaraRadera
  7. En gång var nazismen lösningen på alla problem, judarna utmålades av sin tids journalister och politiker till sin tids kapitalister som förtryckte och gjorde den vanliga människan fattig och våldet var den oundvikliga lösningen som skulle skapa ett bättre samhälle.

    Känns tongångarna igen? Någon gång är alltid första gången för avarter inom alla områden och inte förrän oskulden är borta .. och omöjlig att återerövra .. så dyker alla svaren upp.

    Låt oss hoppas att vi inte lever i en tid och ett land som historien kommer att fördöma.

    Så känner jag i årets valrörelse och jag hoppas innerligt att det beror på för mycket bedövning och för täta tandläkarbesök. ;-)

    Och .. Granny!! ... GRATTIS på födelsedagen. Du har mail och en alldeles egen liten del av skärselden att vänta på .. :-D

    SvaraRadera
  8. Att extrema vänstern står för 95% av våldet enl UG borde väl ha tenderat krigsrubriker eller? Märkligt,mycket märkligt tyst om det.Tänk om det varit höger extremister som stod för dom procenten.Undantagstillstånd minst.

    SvaraRadera
  9. @Mona, nu tror jag iofs att siffrorna gällde Mellansverige/Mälardalen, alltså den del av landet som journalisten Mattias Ståhle undersökt under flera år. Det är illa nog, och jag för min del tror inte att siffrorna skulle se så annorlunda ut i resten av landet.

    I min egen hörna av världen har jag knappt sett en nasse på tjugo år men våldsamma AFA-folk dräller det av. Det demonstreras och motdemonstreras och alltid ska det sparkas mot folk, cyklar och bilar vältas eller rutor krossas. Bara för att.

    SvaraRadera
  10. Så här skrev vi till kulturchefen på SvD i februari i år efter grammisgalan när Lokko hyllade och kände med de höjda knytnävarna:

    "För länge sedan läste jag en artikel i SvD av en man som växte upp i Hitlers Tyskland. Som ung kände han stor lockelse när han utifrån hörde de eldfängda talen och folkmassans samstämmiga ljudliga medverkan. Han längtade att ge sig hän och bli en i denna extatiska församling. Men det kunde han inte. Han tänkte själv. Hur mycket ont har inte kommit i sammanhang där folk skriker, gestikulerar likartat och vet att de har rätt. Man borde en gång om året läsa Ionescos Noshörningen för att vaccineras mot massrörelser. Och vi överväger allvarligt att avsluta vår prenumeration på SvD när vi läst Andres Lokko på "kultursidan".

    Bl.a. detta föranledde oss att senare avsluta prenumerationen.

    SvaraRadera
  11. Så här skrev vi till kulturchefen på SvD i februari i år efter grammisgalan när Lokko hyllade och kände med de höjda knytnävarna:

    "För länge sedan läste jag en artikel i SvD av en man som växte upp i Hitlers Tyskland. Som ung kände han stor lockelse när han utifrån hörde de eldfängda talen och folkmassans samstämmiga ljudliga medverkan. Han längtade att ge sig hän och bli en i denna extatiska församling. Men det kunde han inte. Han tänkte själv. Hur mycket ont har inte kommit i sammanhang där folk skriker, gestikulerar likartat och vet att de har rätt. Man borde en gång om året läsa Ionescos Noshörningen för att vaccineras mot massrörelser. Och vi överväger allvarligt att avsluta vår prenumeration på SvD när vi läst Andres Lokko på "kultursidan".

    Bl.a. detta föranledde oss att senare avsluta prenumerationen.

    SvaraRadera
  12. Precis som ni andra fick jag en dålig smak i munnen när de visade bilderna från Grammisgalan.

    Jag har inte alltid varit så road av Janne Josefssons journalistik, men igår växte han i mina ögon. Jag hann tyvärr bara gå in på Facebook där jag kunde läsa hur en del vänner ifrågasatte vad JJ höll på med!

    Det är en otäck tid vi har framför oss. Vad som helst verkar kunna hända.

    SvaraRadera
  13. Javisst! Men var kulturmarxisterna står, visste vi kanske innan. Ändå kan man inte annat än häpna över att ytterlighetsgränsen ständigt överskrids.Jag föredrar alltid en riktig stalinist.
    Än värre upplever jag rättsväsendets nedåtgående spiral - inkluderande såväl polis som domstolar, som överutnyttjar en ytterst tveksam, särbehandlande och samhällssplittrande lagstiftning.
    Det ger onekligen reminiscens till 30-tal i både central-och östeuropa, och det senare stasi-DDR.
    Det pågår saker i landet Sverige som jag, för säg 5 år sedan, aldrig skulle trott vara möjligt.
    Visst blir man bekymrad och kanske t o m lite rädd. Det är säkert meningen!

    SvaraRadera
  14. Bra skrivet Any Body. Visst är det så här och att ett program vågar ta upp det och alla andra medier försöker tysta ner är förfärligt.

    SvaraRadera
  15. Idag, fredag, skulle det varit ett möte om EU i Bredängs skola. Det ställdes in p g a att man fått uppgifter om att det kunde bli bråk eftersom SD skulle delta i mötet. De nämnde det på Radio Stockholms nyheter, men för övrigt har jag inte hittat något om det. Det här är jättefarligt för demokratin. Alla tystnar i rädsla för att det ska bli repressalier.

    SvaraRadera