tisdag 20 mars 2018

En hederlig, anständig valrörelse?


Du behöver inte vara vänster, höger eller någon extremvariant av någondera för att inse att samtalsklimatet inför valrörelsen, framförallt på sociala medier, inte är särskilt sunt just nu.

Men för att överhuvudtaget få delta måste du först identifiera dig som något av ovanstående, eftersom den som försöker vara objektiv och sanningsökande, riskerar att bli måltavla för en veritabel skitstorm från alla sidor.

Väl inne i någon trygg grupp, helst definierad med partibeteckning eller en hashtag som antingen visar #vemduär eller att #duärdär, är det din uppgift att håna, hata och motarbeta varje nyhet, förslag eller argument som ”den andra” sidan antingen hyllar eller förkastar, för valet handlar inte om att förstå eller lyssna utan om vem som skriker högst.


Det är för bedrövligt, sett från gräsrotsnivå.

Våra politiker, redaktörer och politiska skribenter från de stora tidningshusen och tv-bolagen famlar i fullständigt mörker när de försöker förstå hur ”vanligt folk” tänker, för att hitta valvinnande frågor som dels vinner väljarnas förtroende och dels avhåller dem från att ”välja fel”.



Det kan liknas med att de går in i en mörk garderob för att känna sig fram till rätt klädsel för en framgångsrik anställningsintervju. En helt omöjlig uppgift som ofta resulterar i att någon går in med en åsikt och kommer ut med en annan, vilket är minst sagt förvirrande för de väljare som trodde på det som lovades för fyra år sedan och nu får höra att det de valde bort då är det som lovas nu, trots att det parti som lovade det då, beskrevs som politisk ohyra?
 De stora skandalerna och dreven som så omsorgsfullt orkestreras av de ”godkända” medieaktörerna kan när som helst få motsatt effekt och paniken, skräcken och rädslan är nästan kännbar för oss som sitter på åskådarplats.

Glädjen över att ha fått någon avskedad, avsatt, ifrågasatt eller så utsatt att h*n tar sitt liv kan på bråkdelen av en sekund förvandlas till ett smärtsamt självmål, om det visar sig att väljarnas sympatier inte hamna där det är tänkt.

Inte hjälper det mycket att sju av våra politiska partier dessutom verkar ha famlat och fumlat sig fram till en gemensam lösning på sina egna problem .. FÖRBJUD ALLT och alla som stör och ifrågasätter.

Låt oss förbjuda kontantkort, så att det blir lättare att registrera vem som tycker vad eller vem som umgås med vem.

Förbjud anonyma konton på nätet .. och utestäng alla med skyddad identitet, alla som är anställda i offentlig sektor, alla som är beroende av statligt stöd eller upphandling, begränsa möjligheterna för, eller åtala dem som envisas med att ha ”fel” åsikt, ”fel” framtidsvision eller har ett fattigt, ovårdat språk med sig i bagaget.

Filtrera och styr sökmotorer (t.ex. Google) och medieproducenter (t.ex. Youtube) .. så att gamla politiska synder inte tar sig in i dagens samtal, så att människor inte kan se att de historiska misstagen återupprepas och så att ingen ska kunna se att en del av de sk ”falska nyheterna” egentligen är sanna och riktiga eller tvärtom, beroende på vem som står för dem.

Minska yttrandefriheten och tryckfriheten med framhafsade panikändringar i grundlagen .. så att det i lugn och ro kan upprättas register över medborgarna, utan att de har rätt att ta del av resultaten och så att makthavarna kan bevaka, registrera, lagföra eller göra vad de vill bakom stängda dörrar.

Hemligstämpla det som tidigare var öppet och transparent .. så att ingen kan kontrollera vart pengarna tar vägen, vad de används till och var de tagits från.

Och finns det något annat som inte passar in så förbjud det också så kanske ”vanligt folk” äntligen lär sig hålla käften och lämnar samhällsfrågorna till politikerna.

Det är ett osunt samhällsklimat just nu, det tror jag de flesta håller med om, även om vi har olika uppfattning om vad eller vilka det beror på.


Men för min del tror jag att alla, och hela valrörelsen, skulle tjäna på om riksdag, regering och de ”godkända” mediernas politiska kommentatorer får en extralång semester samt blockeras från sociala medier från och med nu och fram till valdagen.


Sedan kan väljarna i lugn och ro utvärdera vad som hänt eller inte hänt under de senaste åren och besluta sig för vilket eller vilka partier som förtjänar förtroende under ytterligare fyra år.


Om det nu finns något?






3 kommentarer:

  1. En sak är säker: Man försöker med alla medel att sopa grundlagsändringen under mattan.

    Två partier, ett i riksdagen och ett utanför har tydligt visat att de inte håller med resten av skojarna.
    SD vill ha en folkomröstning, MED vill inte ha förändringen alls.

    Så länge ingen annan ändrar sig i denna mycket allvarliga förändring så finns det bara de alternativen att lägga en röst på.

    SvaraRadera
  2. Hej.

    I det scenario du skisserar finns det tre (eller kanske fyra) val för den enskilde:

    A) Fly(tta) till annat land
    B) Bli samarbetsman
    C) Invänta utländsk intervention och befrielse
    [D) Gör motstånd, även väpnat]

    Från A, möjlig och sannolik för den som har råd, till D som är osannolik i det extrema, tror jag de flesta väljer B.

    Den är riskfri så länge du kan sätta dit någon annan.

    Det tar inte lång stund för mig att sätta samman en namnlista på fd kollegor och bekanta som gladeligen skulle rapportera mina avvikande åsikter till ett svenskt Gestapo - för min egen skull dessutom.

    Stark är den lojalitetsreflex mot den goda staten de flesta svenskar innehar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  3. Hej anybody! Tyvärr har SD visat att man önskar liera sig med moderaterna genom att nu rösta in tänkta samarbetspersoner till sin lista, trots att alternativ, där hårt arbetande betrodda endast fyra andra, fanns med! Makt korrumperar tyvärr!

    SvaraRadera