Ibland händer det något som är så hemskt och ofattbart att tiden stannar en stund och orden tystnar. Det går inte att förstå eller bearbeta det som faktiskt har hänt, trots att tidningssidorna fylls av hjärtskärande vittnesberättelser och fasaväckande bilder.
Det är omöjligt att ens ana det som föräldrarna till ungdomarna på Utöja nu går igenom. Som mamma känner jag ångest och förtvivlan bara vid tanken på att mitt barn skulle dö rädd och jagad utan att jag kunde lyfta ett finger för att försvara eller ställa till rätta. Att finnas till hands när det behövs .. det är en förälders största uppgift, det är vad dessa föräldrar gjort hela barnets liv och nu kommer en fullständig främling och tar det livet ifrån dem.
Det måste göra så ofattbart ont.
Hur kan det finnas ett hat som är så stort och en hämdlystnad som är så blind? Hur kan någon tro att det kan komma något annat än djup smärta, förtvivlan och sorg ur ett så omänskligt handlande?
Hur stor måste inte ensamheten, förtvivlan och skulden kännas för den kvinna som följt och beskyddat sitt barn ända till det här ögonblicket .. då han tog sig rätten att släcka så många liv.
SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., DN, AB, AB
Ni också KRIS.
2 timmar sedan
Jag hörde en intervju på norska radion med en tös, som undkommit. Hon betonade hur LUGN gärningsmannen hade varit.
SvaraRaderaMan kan förmodligen både vara lugn och hata - men jag misstänker ändå (jag kan ha fel) att gärningsmannen ff.a. har ett slags tomrum inom sig och ett rudimentärt känskoliv, snarare än ett hat.
Av beskrivningarna att döma, så verkar han ha skridit till verket lugnt och metodiskt - i sina egna ögon hade han ett jobb att utföra.
Detta var inte gjort i hat utan är dådet av en fullblodspsykopat.
SvaraRaderaJag tycker att massmedia är lika psykopatiska när de kör upp en mikrofon i ansiktet på unga människor som upplevt ofattbara saker när de sett sina vänner kallblodigt dödas. De behöver tas om hand inte mjölkas på sensationer. Det behöver lugn trygghet och hjälp. Det är barn som skadats inte dagens scoop.
SvaraRaderaGranntanten, det var det klokaste jag läst på länge!
SvaraRaderaJa visst tar orden slut, så ofattbart sorgligt. Jag undrar ocksåom nån tar hand om hans stackars mamma. Strömmar sympati och omsorg mot henne tro? Hur ska hon orka bära detta?
SvaraRaderaoch Granntanten hur rätt har du inte. TV och press tycks ju tävla om att få den som de säger starkaste berättelsen, för det gäller ju att vara säljande.