Jisses amalia!!

Som det har åskat i natt!!

Det var det värsta jag någonsin upplevt, faktiskt. Redan vid 10-tiden i går kväll flammade himlen upp med jämna mellanrum, precis som om någon tänt och släckt en gigantisk strålkastare över hela områden. Märkligt nog så hördes det inget annat än ett beskedligt mullrande långt, långt bort .. så vi tog det lugnt och tänkte att, det drar nog förbi.

Det gjorde det inte. När det var dags att hålla ut hundarna för den sista rastningen ångrade vi bittert att vi inte gjort det tidigare. Det blixtrade oupphörligen, hela naturen blev ljus som på dagen och det var länge sedan jag var så rädd som när vi traskade allén fram i ösregnet mellan alla höga träd tillsammans med våra hundar. De kissade föredömligt snabbt och vi vände, och .. dunderochbrak .. så släcktes allt ljus!!

Maken höll på att skratta ihjäl sig när jag huksprang in i tryggheten inomhus .. men han skrattade så lagom de kommande timmarna.

Jädrans vad det blixtrade!! Så starkt! Det var inga små blixtar som korsade en mörk himmel utan ett aldrig upphörande, flaschande ljussken så långt vi kunde se.

Vid 2-tiden kom själva dundret! Då var jag så trött att jag trodde att väckarklockans tickande var lågornas sprakande på vårt brinnande hus och jag vinglade upp för att ta mitt ansvar och rädda allt levande och förhoppningsvis något av det som jag ville behålla.

Mina räddningsinsatser var inte uppskattade av övriga familjen.

Så lugnade det ner sig efter någon timme och vi försjönk i dvala, bara för att väckas brutalt av att det var ljust som på dagen, hela huset skakade och regnet formligen vräkte ner. Efter en halvtimme sov Maken som ett barn igen, medan jag ansåg mig vara klarvaken och beredd på det värsta.

Det värsta visade sig vara att huset läckte vatten och var översvämmat .. och jag kämpade mig upp ur medvetslösheten för att återigen rädda de mina .. bara för att upptäcka att det var Border Collien som hysteriskt stod och drack vatten. Förmodligen hade hon samma mardröm som jag och försökte länspumpa hela hemmet?

Om vi är trötta i dag??

Det är bara förnamnet. Och om det här tänker fortsätta en natt till så hoppas jag att det blir någon annanstans.

Men visst är det mäktigt och imponerande när naturen visar musklerna .. nästan vackert, och man känner sig så liten, så liten och obetydlig mitt i den magnifika urladdningen.

AB, Expr., Expr., Expr., SvD, DN