Ångest och handlingsförlamning.

Tänk dig en helt vanlig familj med en helt vanlig inkomst som inte räcker till på grund av familjens höga lånekostnader. Vilket inte är särskilt ovanligt.

I familjen finns 2 barn, varav ett är ett barn med särskilda behov .. mobbing, fysiskt funktionshinder, adhd, lättare utvecklingsstörning, dyslexi eller något annat .. som kräver hjälp och stöd och minst en åldrande mor- eller farföräldrar som inte klarar vardagen utan särskilda insatser.

Dygnet har bara 24 timmar. Nio av dem går åt till förvärvsarbete och lunch, två till arbetsresor, minst en timme tar det att hämta och lämna på förskolan och minst en timme försvinner i affären på vägen hem. Om vi bara ger familjen sex timmars nattsömn så återstår fem timmar som ska räcka till matlagning, läxläsning, klädvård, städning, skjuts och hämtning på barnens fritidsaktiviteter, tillsyn av dement förälder, särskilt umgänge med det barn som behöver vuxenstöd .. och avkoppling/vila(?), sociala kontakter(?) samt närhet mellan de vuxna.

Dessutom måste alla kontakter med de sociala myndigheterna och skolan, angående den demente eller handikappade äldre anförvanten och det hjälpbehövande barnet skötas under ordinarie arbetstid. Alla utredningar, läkarintyg som ska styrka hjälpbehovet och telefonkontakter med alla berörda, ska också skötas under arbetstid .. vilket antingen kostar pengar eller semesterdagar.

En ständig följeslagare är ångesten.

Ångest .. för hur hyran ska betalas och över att pengarna inte räcker till.

Ångest .. för lån som togs för att köpa saker som enbart hade till uppgift att döva ångesten över att framtidstron hade slocknat.

Ångest .. över felval som inte går att göra ogjorda.

Ångest .. för att inte kunna ge sina barn det de behöver och ångest över att livet rinner mellan fingrarna utan att det syns en förändring vid horisonten.

Ångest .. över hur det ska gå för barnet med särskilda behov och ångest över att det andra barnet inte får tillräckligt med uppmärksamhet.

Ångest .. för vad som händer med den åldrande föräldern i sin ensamhet och ångest för att det går alldeles för lång tid mellan besöken.

Ångest .. i väntan på Socialtjänstens beslut och ångest och vanmakt när resultatet blir ett avslag.

Så blir någon sjuk eller skadad. Det finns en risk för livet, men det finns också behandling och hopp. Ekonomin som redan är ohållbar hamnar i fritt fall och ångesten handlar nu dessutom om döden.

Men det finns arbetsförmåga under behandlingstiden .. enligt Försäkringskassan.

Ångest är ingen sjukdom .. i varje fall ingen sjukdom som begränsar arbetsförmågan .. men den är en bra grogrund för bitterhet, handlingsförlamning och konflikter.

Vår tänkta familj faller i bitar. De vuxna anklagar och skuldbelägger varandra och glider mer och mer isär i ett slags utanför- och främlingskap. Barnen och den äldre föräldern förlorar den trygghet som fanns i en sammanhållen familj och det som var byggt på kärlek och gemenskap förvandlas till ett fängelse som ingen kommer ur.

Kanske kan de pysa ur sig lite frustration och skapa en slags gemenskap genom att hata invandrarfamiljen i samma hus som verkar ha det bra .. "på skattebetalarnas bekostnad"? Kanske kan de hata de .. "de rika" .. som verkar vara lyckliga i villorna på andra sidan gatan, eller syns i kvällspressen .. med det medför ingen lösning och inget hopp.

Det enda sättet att ta sig ur en sådan här situation är att ha framtidshopp, handlingskraft, tid och ork till prioriteringar och ett positivt, långsiktigt tänkande .. allt det som vår familj saknar, men är i så desperat behov av.

Det är inte ovanligt.

Tänk dig sedan ett land. Ett helt vanligt land med massor av helt vanliga familjer ....

Tänk dig vårt land? Tänk handlingskraft, ansvarsmedvetenhet, positivt tänkande, sammanhållning, kreativitet och skaparkraft!

Har vi det?

När jag tänker så och läser om hur gamla far illa eller glöms bort i upprördheten över privata vinster i vårboenden som de inte ens får tillgång till, skyddslösa barn som lämnas utan stöd och hjälp i en skola som de inte klarar av att hantera, människor som skickas hem från sjukhus till anhöriga som redan dignar under sin egen ansvarsbörda, psykiskt funktionshindrade och äldre som tvångsförflyttas från sina boende och sina sociala kontaktnät pga av paragrafrytteri eller för att en kommun vill spara några kronor, handikappade som döms till utsatthet och ensamhet, gamla människor som tvingas släppa in 60 okända människor i sitt hem under mindre än ett år för att få hjälp med det absolut nödvändigaste på kortast möjliga tid, sjuka som får använda krafter de behövt till att bli friska till att försvara sig mot Försäkringskassan ..

.. då kan jag banne mig inte begripa varför tidningarna tycker att det viktigaste och angelägnaste är att fokusera på kungahuset, kungen och hans förmögenhet.

Det borde finnas angelägnare reportage att skriva, viktigare berättelser att berätta och om det finns några som skulle kunna så ett grobart frö av framtidshopp och handlingskraft så är det de som i stället väljer att gräva ner sig i kunglig dynga eller i debatten om debatten om de växande opinionssiffrorna för Sverigedemokraterna.

Expr., Expr., DN, DN, AB,