Ett enda stort misslyckande ..

Det skrivs så mycket om vinster i välfärden nu för tiden. Människor är upprörda, vill FÖRBJUDA valfriheten och media piskar upp stämningen i yttrandefrihetens namn. Väldigt få sätter sig in i vad det egentligen handlar om, hur mycket det kostar att bygga upp och driva en privat verksamhet i välfärdssektorn eller vad som egentligen ingår i begreppet "VINST" som alla så lättvindigt svänger sig med. Är det vinst de talar om eller överskott som kommer att behöva användas i verksamheten eller en kombination av båda?

Ingen talar heller om FÖRLUSTER. De förluster som är orsaken till att kommunerna med varm hand överlåter verksamheterna till den som vill ha dem för samma kostnad som skapar de kommunala förlusterna. Ingen undrar vart pengarna tog vägen INNAN de oseriösa vårdgivarna började göra vinst på det som tidigare var en förlustverksamhet. Ingen forskar i de kommunala fastighetsbolagen som låter räntesnurrorna snurra och undrar över hur mycket hyror de tar ut från den kommunala välfärden.

Det är kommunerna som har ansvaret för välfärden som skriver de avtal som ger utrymme för övervinster. Det är kommunerna som har tillsynsansvaret av de privata verksamheterna .. det talas det inte så mycket om.

Det talas om VINSTER!

PENGAR!!

Mycket sällan om vad man får för pengarna och ännu mer sällan om vart samma pengar tar vägen när privata verksamheter återgår till kommuner som lyckas vända dem till förlust utan att erbjuda ett biddevitt mer än den tidigare så lönande privata motsvarigheten?

Men det som det ALDRIG talas om är det kommunala självstyret som känns som ett enda stort misslyckande.

Det kommunala självstyrets nackdel är att det ger utrymme för dumhet. Så länge det bara handlar om enstaka tjänstemän kan det skrivas på det nödvändiga lärandets konto, men när dumheten blir satt i system på grund av att kompetensen genomgående blir för låg, tappar kommuninvånarna förtroendet och respekten för sina förtroendevalda.

Skolan är ett lysande exempel på vad som hände när kommunerna tog över ansvaret från staten. Lönerna blev sämre för lärarna, läraryrkets status sjönk, färre söker sig till lärarutbildningarna som förstaval och resultaten bland eleverna är i fritt fall. Från "världens bästa skola" till något vi skäms över och som inte ger våra unga tillräcklig styrfart in i framtiden.

Kostnaden är förmodligen den samma?

Äldrevården följer samma mönster, omsorgen gällande handikappade/funktionshindrade likaså .. och vad kan man begära när vi aldrig begär mer av dem som är satta att besluta om kommunens samlade tillgångar, våra skattemedel, än att de står i rätt ordning på en valsedel?

Kommunernas och landstingens beslut om låga lönetak för lärare och sjuksköterskor skapar svårigheter att behålla kompetent personal, intresset för vårdyrket sjunker, det blir färre och färre med önskvärd utbildning som ska vårda fler och fler och medborgarnas förtroende och tillit inför det vi för inte så länge sedan kallade "världens bästa sjukvård" har förvandlats till en slags tacksamhet över att överhuvudtaget få kontakt med någon .. vem som helst!! .. inom vården när behovet är akut.

Men förbjuder vi bara valfriheten och privata alternativ så kommer allt att bli hur bra som helst, eller hur? Huvudsaken är ju att kvaliteten och utförandet är lika bedrövligt för ALLA i rättvisans namn och att alla överskott går in i det kommunala svarta hålet.

Det är vad en del politiker verkar föredra i stället för att tvinga kommunerna till att upprätta så detaljerade avtal och ställa så höga krav på kvaliteten att det inte går att göra oskäliga vinster.

För nackdelen med det är att befolkningen kommer att förvänta sig att kommunerna också efterlever sina egna krav.

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD,

Thomas Böhlmark