Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 6 oktober 2012

Vidunderdag!

Hösten är min absoluta favoritårstid! Jag vet inte riktigt varför, men jag tror att det beror på färgerna, den höga klara luften och känslan av att allt går till vila för att förnyas igen .. i all oändlighet.

Eller åtminstone tills vi människor har lyckats utplåna det helt .. och då kommer det väl förmodligen inte att finnas någon som saknar det heller?

 Men en så´n här dag vill jag bara vara ute och njuta, klippa gräsmattan för sista (?) gången och gå en långpromenad med hundarna. 

När vi börjar traska så går vi genom en allé som gör att vi går genom ett valv av gula och gröna blad .. det känns nästan lite högtidligt.
 Vid landsvägskorsningen ligger ett garage och en liten butik som nästan inte syns från vårt håll, men man kan ana garagedörrarna bakom lövverket.
Så går vi över ån, men där var så mörkt att det kändes meningslöst att försöka förmedla någon slags stämning .. så det får bli en annan dag, lite senare på dygnet. Men den lilla skolan som alla godsets barn gick i för mindre än 100 år sedan, ligger vackert, igenvuxet, avskilt och övergivet av sommarens hyresgäster. Det tycker Rackarkotten är bra eftersom de hade katt och dessutom små barn som envisades med att leka .. UTAN Rackarkott!

Lite längre fram stöter vi på en älgko och två årskalvar som korsar vägen framför oss. De hade ingen större brådska, men verkade inte heller vara särskilt intresserade av närmare bekantskap med en Rackarkott .. trots att hon hojtade med full hals och viftade hysteriskt på svansen?
 Här står jag på stallbacken och betraktar vägen hem. Den känns lång eftersom jag var oerhört förnuftig och satte på mig vandrarkängor för ovanlighetens skull. Orsaken till det är jag inte gjorde det i förrgår .. eller någon annan dag heller för den delen .. och halkade på lera och löv, foten som jag vilade på for bakåt och jag knäade ner rakt på en vass sten som i sin tur trängde in i mitt knä och dessutom gjorde hål på mina favoritbyxor.

Så nu ser mitt vänsterknä exakt ut som när jag var 10 år och cyklade omkull på väg hem från badet. Möjligen är det det som kallas för att återvända till barndomen?

 Gamla träd som slutat att bära löv och grånat i de barklösa stammarna är vackra tycker jag. Särskilt som här där kontrasten till det nya trädet som växer alldeles intill blir nästan lika övertydlig som vissa skandalomsusade fotomontage. Ni fattar va? DÖDEN och LIVET en HÖSTdag när allting vissnar och DÖR!!

Ta mig sjutton om jag inte i elfte timmen ska försöka slå mig in på konstnärsbanan och bli berömd och få kulturbidrag och hela biddevitten.

Men det vore väl synd att kopiera in kungen, några pizzor eller någon kändis i allt detta vidundervackra?
 När vi går hem hamnar vi i allén igen, men från ett annat håll .. och här är färgerna klarare och starkare .. medge att det är bedövande vackert. Jag går med blicken rakt mot himlen och ser därför inte den magnifika snok som ringlar över vägen framför mig, men det gör Maken som tar mig i armen så jag i alla fall hinner med en liten glimt av den sista fjärdedelen.

Tyvärr så verkar den ha ringlat tillbaka lite senare och nu är den överkörd och middag för våra skator som verkar uppskatta näringstillskotten.


 Säga vad man vill om sommaren med sitt överflöd av grönska och blommor .. det här når den inte upp till.
 Det är nästan som om hösten är årstidernas grafittimålare, eller hur?
 Titta bara vad som låg framför mina fötter när jag sänkte blicken. Visst är det väl ett konstverk i sig självt .. alldeles orört av människohand?
Och det här! Jag vill ha något som ser ut så här, i exakt den här färgen .. kläder, skor, tapeter .. ja, precis vad som helst. Nu vet jag! Som klädsel i min bil .. eller kanske hela bilen kan lackas som ett höstlöv. Det tror jag att jag måste fundera lite på?

Hemma igen! Så här ser det ut vid trappan och vid husgrunden. Det känns som om vi är lyckligt lottade som har allt detta .. alldeles gratis!


Om det inte hade varit för kanten på plastlådan som vi har saltblandad sand i så hade det här varit ett perfekt foto. Och om jag inte hade talat om det så hade ni kanske aldrig sett det? Men mig stör det ofantligt, eftersom det är en osedvanligt ful sandlåda.
Här är den allra, allra sista nyponrosen på nyponrosbuskaget och ..

.. här är en riktig överlevare som blommar på en buske som jag "räddade" från Coop:s billighetslåda för 3-4 år sedan. Jag tror den är tacksam, för den blommar ihärdigt i sitt eget lilla vanskötta hörn i trädgården.

Och den får symbolisera mig i dag. För i dag känner jag mig som en riktig överlevare och en verkligt lycklig människa som totalt ger blanka fanken i hur det går i X-factor, opinionsundersökningarna eller vad som är rätt eller fel, skandal eller inte och vilken politiker som drar de värsta valserna.

Det är HÖST och i dag är det härligt att leva!

4 kommentarer:

  1. Njut!!!!! Önskar jag kunde ta så fina stämningskort men har bara lyckats ta fåniga kort på mina fingrar.Surögda Ester har iaf haft en höst med överraskningar: Vid 12års ålder dräpte hon sin första råtta! Den kan också dött av pur häpnad men katten var nog mest förvånad och hon visste inte alls vad hon skulle göra mer än ordna likvakan.Råttan fick slutligen sin sista vila i sopkontainern och den sista färden sker i kommunens biogasdrivna sopbil destination Hedens sopförbränning.RIP Råttan.

    SvaraRadera
  2. Blåser på knäet och hoppas det är bättre. Verkligen fina höstbilder!
    Här har det blåst stormvindar och regnat hela helgen. Så ingen stämningsfylld hösthelg här med promenadlust. Försöker kurera min förkylning med ivrig hjälp av mina tre keliga katter som gärna myser i sängen såna här regndagar.
    Hälsa till Rackarkotten! Tänk att de tröga älgarna inte fattade att det är artigt att hälsa tillbaka när någon vinkar åt en. =)

    SvaraRadera
  3. Kusinen från landet7/10/12 17:59

    Hösten är mycket vacker när man har lövträd omkring sig, men jag saknar sommarens ljus!

    SvaraRadera