Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 27 april 2011

Så starkt ..

.. av Patrik Sjöberg att orka berätta om de övergrepp han utsattes för som barn, av sin tränare och styvfar.

Förhoppningsvis kan han i fortsättningen få slippa släpa på den ryggsäck av skuld och skam som måste ha tyngt honom .. och även andra .. genom åren. För när vuxna förgriper sig på barn så lägger de skammen och skulden på barnet .. och om ingen lättar på den bördan och lägger skulden där den hör hemma, så får de släpa den med sig livslångt.

Det värsta är väl att det nästan alltid är någon som barnet litar på, älskar eller är beroende av som kommer så nära.

Jag mötte en gång en tonåring som blivit utsatt för övergrepp av en närstående person som h*n litade obetingat på. Först då förstod jag att det inte bara handlade om den fysiska handlingen utan också om ett oerhört stort svek och en ofattbar stor sorg.

H*n sa ... "jag tyckte ju så mycket om honom ... annars!" .. och det kändes ända in hjärtat hur smärtsam sorgen över sveket var.

Det är väl det som är det värsta med vuxna som utnyttjar barn. De är så lätta att tycka om ... annars!


Expr., Expr., Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, AB, AB

9 kommentarer:

  1. Jag tycker inte alls att det är starkt av Patrik Sjöberg. Jag tycker det är lågt och cyniskt och jag ska förklara varför.

    Jag avskyr naturlutligtvis sexuella övergrepp mot barn lika mkt som alla andra normalt funtade personer.

    Jag inser naturligtvis också att det många gånger kan vara del i en läkningsprocess att få berätta om övergreppen, att bli lyssnad på, att få känna att man är värd respekt och sympati och att man inte behöver känna ngn egen skuld för övergreppen såsom många gör.

    Men att få berätta om detta är jag helt övertygad om att man gör bäst i en lugn och trygg miljö för ngn man litar på. Kanske i soffan hos ngn professionell, t.ex. hos en psykolog eller familjeterapeut. Men absolut INTE i soffan i en TV-studio.

    Att Patrik Sjöberg väljer att gå ut med sin berättelse offentligt i alla media som står att uppbringa, kan jag bara se två förklaringar till och ingen av dem är särskilt smickrande för honom.

    1. Han lider av sådant hämndbegär att han inte bryr sig om att det är den avlidne förövarens efterlevande, istället för förövaren själv, som får klä skott för övergreppen. Ett beteende som för tankarna till uråldrig blodshämd.

    2. Han är ute för att promota sin bok.

    Kanske är det en blandning av båda syftena, två flugor i en smäll, men inget av dem är som sagt särskilt smickrande.

    Inte heller av hyenorna i media som ger honom spalt- och soffutrymme och där nu senast SvD tillkallat en barnpsykolog som ska svara på frågor om man kan lita på att inte alla idrottstränare i själva verket är pedofiler. Men av gam-media var väl i.o.f.s. inte annat att vänta.

    V

    SvaraRadera
  2. @Visionären .. Jag inser också att hämndbegäret och profiten har sin roll i att det här blir offentligt just nu.

    MEN, det det kan inte ha varit ett lätt beslut för en person men en så stark machoattityd som Patrik Sjöberg, att skriva om något som han dolt hela livet och berätta vad som hänt. Uppenbarligen vågade han inte ens erkänna vidden av det hela ens för sig själv fullt ut förrän han fick det bekräftat av ett annat offer.

    Att det också verkar vara en stor lättnad för Yannic Tregaro att få befria sig från skuld och skam, gör ju också att hans berättelse har ett berättigande. Den finns kanske fler som i dag känner en lättnad i att inte vara ensamt "utvald"?

    Det här handlar ju om barn i beroendeställning. Pojkar med en problematisk bakgrund som inte hade något annan hemhörighet än idrottens gemenskap och mål. Hade de sagt något hade de inte haft något alls .. så illa är det.

    Medias frossande är som alltid osmakligt, men för alla andra barn som nu är vuxna och har samma erfarenheter som Patrik Sjöberg så kan det här vara ett reningsbad .. därför tycker jag att det är starkt att han gav offentlighet åt sin historia.

    Det är alltid synd om de anhöriga till brottslingar, oavsett om det är Anders Eklunds eller Viljo Nousiainens familjer. Men skulden ska läggas där den hör hemma .. på förövaren.

    Det är HAN och bara HAN som kränker sin familj.

    SvaraRadera
  3. "Det är HAN och bara HAN som kränker sin familj."

    Big hear hear!!!!!!

    SvaraRadera
  4. Anybody, jag lyckades tydligen inte göra mig riktigt förstådd. Det får väl i första hand tillskrivas att jag ibland – kanske lite förhastat – utgår från att vissa saker är så självklara att de inte särskilt behöver omnämnas. Jag får därför ta det från början och hoppas att du har överseende med att jag blir övertydlig.

    Vi lever i ett land som av de flesta av oss i det stora hela uppfattas som en rättsstat. I en rättsstats principer ingår bl.a. devisen att ingen ska anses skyldig tills annat är bevisat. Med ”bevisat” avses att en i laga ordning utsedd instans har prövat saken och efter denna prövning kommit fram till att det ”ställt utom rimligt tvivel” att den som anklagas har gjort sig skyldig till det som han/hon anklagas för. I vårt land är det svenska domstolar som är de i laga ordning utsedda instanserna att göra denna prövning. Till detta finns det regler (i främst rättegångsbalken) bl.a. om hur bevisningen ska läggas fram för att domstolsprövningen ska kunna ske på ett så rättssäkert sätt som möjligt.

    Om man omfattar dessa principer kan man självklart inte godkänna att det samtidigt finns parallella instanser som de facto prövar frågor om skuld. Hade vi godkänt en sådan ordning hade vi dels urholkat de svenska domstolarnas auktoritet som dömande instans, dels också lämnat fältet fritt för allehanda ”folkdomstolar” att utkräva skuld till höger och vänster utan några som helst krav på att det sker på ett rättssäkert sätt.

    Som det utvecklat sig i detta land har media i allt större utsträckning själv påtagit sig rätten att agera folkdomstol. Utan att i laga ordning ha givits detta förtroende och utan att ö.h.t. bekymra sig över frågan om deras s.k. ”bevisföring” i olika uppmärksammade fall ens i rudimentärt hänseende påminner om de grundläggande krav som man ställer på bevisföringen i våra domstolar.

    Ett sådant krav är att ingen ska dömas ohörd eller utan möjlighet att försvara sig.

    Patrik Sjöberg har, såvitt jag förstår, haft möjlighet att få sin sak prövad i svensk domstol medan Viljo Nousiainen var i livet. Att han nu väljer att ta det till folkdomstolen i media, där alla journalister mangrant ställt sig upp och i svarta krigsrubriker förklarat för Nousiainen skyldig, enkom för få sin hämnd som han missade att kräva ut medan tid var eller enkom för att sälja sin bok eller både och; det får du ursäkta, men det kan jag omöjligen tycka är starkt.

    Och den där avslutningen om att ”Det är HAN och bara HAN som kränker sin familj” tänker jag till skillnad från vissa andra låtsas som att jag INTE hörde. Eftersom det för mig är detsamma som att till familjen säga, att de får skylla sig själva som har haft den dåliga smaken att skaffa sig en i folkdomstolen överbevisad och dömd brottsling som anhörig.

    V

    SvaraRadera
  5. @Visionären .. Det som står i Patrik Sjöbergs bok är hans egen berättelse och upplevelse. Han höll den för sig själv fram till den dagen han fick bekräftat och kunde styrka att han inte var ensam .. först då vågade han berätta. Så är ofta fallet med sexutnyttjade barn och ungdomar .. skammen är så stor. Han visste att han ensam aldrig hade haft en chans att bli trodd i en domstol, inte en kille med hans attityd och bakgrund .. då hade det varit han som blivit dömd i den folkdomstol du talar om.

    Att misstänka att han utlämnat sig och berättar sin historia enbart av hämndlystnad eller för pengar är som att anklaga någon för prostitution .. och det antar jag att du inte gör??

    Att media gör sig till domstol, domare och bödel är en helt annan historia som skulle ta hela dagen att diskutera .. i bästa fall.

    Viljo Nousiainen är död och kan inte ställas inför rätta och försvara sig, den man som hängde sig för att slippa stå till svars för mordet på Eva i Örebro slapp också att stå till svars för det han anklagades för.

    Ingen av dem kan åtalas .. men i båda fallen finns mycket som vittnar om att anklagelsen inte är tagen helt ur luften.

    Ska alla brottsoffer dömas till livslång tystnad och förnekelse bara för att förövaren är död och inte kan ställas inför rätta??

    En död person kan inte försvara sig .. ska då offret därmed dömas till tystnad??

    Du skriver att du upplever det som om jag säger till förövarnas familjer "att de får skylla sig själva som har haft den dåliga smaken att skaffa sig en i folkdomstolen överbevisad och dömd brottsling som anhörig"??

    Jag känner det största medlidande med alla familjer som drabbas av en anhörigs orättfärdiga handlande .. men skulden och skammen hör bara hemma hos en person, förövaren .. inte hos hans familj eller offret.

    Jag kan inte tro att du på fullt allvar .. av omtanke om Viljo Nousiainen och hans familj .. vill skam- och skuldbelägga Patrik Sjöberg, Yannic Tregaro och Christian Skaar Thomassen för att de berättar om det de utsattes för som barn??

    Det är varken offren eller förövarens familj bär ansvaret för handlingen .. bara förövaren.

    SvaraRadera
  6. Många har ju synpunkter på Patrik Sjöberg och hans sätt att uppträda, men om hans bok hjälper nån som varit utsatt så är ju det bra. Om inte ens stöddiga machokillar törs berätta i första taget, vem gör det då?

    SvaraRadera
  7. Ja, ja. Du tyckte tydligen att jag var oförskämd som hävdade en åsikt som stred mot den vedertagna.

    "Han visste att han ensam aldrig hade haft en chans att bli trodd i en domstol, inte en kille med hans attityd och bakgrund .. då hade det varit han som blivit dömd i den folkdomstol du talar om."

    Du har tydligen utbredda fördomar hur det går till i riktiga domstolar. Där handlar bevisföringen varken om attityder eller bakgrund. Det är sådant du kan vilseledas att tro om du bara utgår från media däremot. Du borde besöka en riktig domstol ngn gång, eller åtminstone läsa en av svensk domstol meddelad dom, och bilda dig en egen uppfattning av verkliga iakttagelser, inte bara sådant som du läser i media.

    "Att misstänka att han utlämnat sig och berättar sin historia enbart av hämndlystnad eller för pengar är som att anklaga någon för prostitution .. och det antar jag att du inte gör??"

    Om du nu antar detta så kan man undra varför du ställer frågan. Men för att ändå svara på den så kan jag bara hänvisa till vad jag tidigare skrivit. Jag kan inte se ngn annan förklaring till att Patrik Sjöberg går ut OFFENTLIGT som han nu gör än att han antingen drivs av ett oresonligt hat och hämndbegär (som medverkar till att han inte bryr sig om oskyldiga drabbas av hans hämnd), eller att han drivs av kommersiella intressen (i syfte att sälja sin bok), eller både och. Nu har jag skrivit detta tre gånger, med olika formuleringar, och om du inte vill förstå så lönar det sig nog inte att jag skriver det ytterligare gånger. INGEN gång har jag dock anklagat/jämfört Patrik Sjöberg för/med att vara prostituerad, så var snäll och droppa den argumentationstekniken.

    "Viljo Nousiainen är död och kan inte ställas inför rätta och försvara sig, den man som hängde sig för att slippa stå till svars för mordet på Eva i Örebro slapp också att stå till svars för det han anklagades för."

    Ärligt talat förstår jag inte de jämförelser du gör mellan Nousiainen och människor som i laga ordning genomförda processer inför svenska domstolar bedömts överbevisade om mord (Eklund) eller på sannolika skäl misstänkta för mord (mannen som hängde sig). Ska vi alltså anse Aftonbladets eller Expressens "utslag" i skuldfrågan lika relevant som om vore det ett utslag av svensk domstol?

    (forts följer)

    V

    SvaraRadera
  8. "Ingen av dem kan åtalas .. men i båda fallen finns mycket som vittnar om att anklagelsen inte är tagen helt ur luften."

    Enligt vad du läst i media ja. Var finns domstolsprövningen?

    "Ska alla brottsoffer dömas till livslång tystnad och förnekelse bara för att förövaren är död och inte kan ställas inför rätta??

    En död person kan inte försvara sig .. ska då offret därmed dömas till tystnad??"

    Jag har läst igenom vad jag skrivit ett flertal gånger och kan ingenstans finna att jag föreslagit att offer till avlidna personer borde "dömas till tystnad".

    Återigen, var snäll och använd inte en sådan argumentationsteknik mot mig.

    "Jag kan inte tro att du på fullt allvar .. av omtanke om Viljo Nousiainen och hans familj .. vill skam- och skuldbelägga Patrik Sjöberg, Yannic Tregaro och Christian Skaar Thomassen för att de berättar om det de utsattes för som barn??"

    Se ovan. Jag kan ingenstans i det jag skrivit tidigare finna att jag har ngn särskild omtanke om den avlidne Nousiainen. Dock kan jag känna medkänsla med det obehag som hans efterlevande måste känna. Att för den sakens skull klistra på mig att jag skulle vilja "skam- och skuldbelägga Patrik Sjöberg, Yannic Tregaro och Christian Skaar Thomassen för att de berättar om det de utsattes för som barn??", anser jag både vara orättvist och oförskämt.

    Det jag säger, och som du vid detta laget borde ha förstått om du besvärat dig det minsta, är att man ska vara aktsam innan man går ut OFFENTLIGT med anklagelser mot avlidna personer. Hämndmotiv eller kommersiella motiv anser jag inte berättiga till att förstöra de efterlevandes liv.

    Vill Patrik Sjöberg vårda sin skäl kan han mycket bättre sätta sig ned i soffan hos en professionell själavårdare, inte i en TV-studio.

    F.ö. tror jag inte att den här diskussionen för mkt längre. Som bloggägare står det dig naturligtvis i din fulla rätt att uttrycka vilka åsikter som helst. Som följeslagare borde stå i min fulla rätt att kunna uttrycka mina ståndpunkter utan att bli medvetet misstänkliggjord, även om mina åsikter går dig emot.

    Om jag ändå blir det står det likaså i min fulla rätt att sluta att vara din följeslagare.

    Adjö.

    V

    SvaraRadera
  9. @Visionären .. jag kan kan följa och förstå dina kommentarer och jag förstår hur du tänker. Däremot ångrar jag att jag försökte förklara hur jag tänker och resonerar .. ibland talar man så olika språk, har så olika värdeladdningar i orden att det är omöjligt att nå fram, det tycker jag är synd.

    Jag försöker inte misstänkliggöra dig för någonting, men du uppfattar det tydligen så. Jag känner mig varken upprörd eller agressiv .. men uppenbarligen går det att tolka mina kommentarer så .. det är beklagligt men inte ovanligt i ett så begränsat sammanhang som det här.

    Det står dig helt fritt att ta avstånd och tycka illa om mig, det gör inget. Jag å min sida får fortsätta att tycka att det varit roligt att lära känna dig i andra sammanhang än just det här.

    SvaraRadera