lördag 10 november 2012

Vad gör jag för fel???


En gång i tiden arbetade Maken på en arbetsplats där de anställda blev erbjudna en kurs i självförsvar. Efter bara några lektioner var han fullständigt frälst och fortsatte träna regelbundet i många år.

Den första tiden var hemsk, eftersom han ständigt hade ett behov av att omsätta sina nya kunskaper i praktiken. Det fanns inte så många träningsobjekt att välja på .. en kakadua, två katter, två hundar, ett barn .. och så jag!

Gissa vem som ständigt blev överfallen och fälld till marken? Ena minuten stod jag och diskade .. den andra låg jag kvidande, fastlåst i ett smärtsamt grepp på köksgolvet.

"Men jag tog ju bara i lite löst?" .. sa Maken förvånat, när jag klagade.

Men det var inte bara fysiska trix och knep som ingick .. det handlade också om att utnyttja kroppens rörelse, att tänka nytt och handlingskraftigt och ett antal timmar med en psykolog från Japan ingick också i träningen.

En del smittade över på mig. Positivt tänkande var en del av det .. till exempel så lärde jag mig att inte försöka befria mig ur ett strypgrepp genom att ge mig på angriparens händer.

I stället kunde jag glädja mig åt att han hade händerna upptagna så att jag kunde köra in fingrarna i hans ögon eller klämma tag i det "manliga paketet" och vrida om för kung och fosterland .. så länge som luften räckte till.

Det gällde alltså att reagera snabbt.

När jag väl fattat det, så var jag inte heller något attraktivt träningsobjekt!!

En av tränarna misslyckades dock grovt när han missbedömde styrkan hos en av de kvinnliga deltagarna och tog till detta grova knep. Hon behöll sitt eget grepp, böjde sig över honom och viskade i hans öra .. känner du dig manlig nu?

Han fick erkänna sig besegrad och jag önskar att jag hade varit närvarande.

En gång kom en välkänd japansk instruktör på besök. Han hade väldigt hög gradering och svart bälte och alla var hur imponerade som helst när han visade upp sin teknik. Så skulle han undervisa .. och det gick minst sagt dåligt. Maken och hans kompisar var inte alls införstådda i den teknik som han representerade och de kände sig rejält misslyckade, klumpiga och förnedrade.

Han kallade fram alla på mattan och sa till dem att sätta sig ner. Han var bekymrad och frågade .. "vad gör jag för fel?"

Det var imponerande. "Vad gör JAG för fel?"

För det var ju han som var ledaren och läraren och om de som han var satt att leda och lära inte förstod .. då måste det ju vara han som gjorde fel.

Jag tänker på det när jag läser om hur lärare ska lära sig lära ut hur rasism fungerar, när sakkunniga eller journalister försöker hitta lösningar på Sverigedemokraternas framgångar .. och när framgångsrika konstnärer med konstnärslön från staten känner sig bestulna när "bidraget" uteblir när de tjänar "egna" pengar.

Vad gör vi för fel??

Är inte det en fråga som våra ledare borde ställa sig??

Vad gör vi för fel .. när våra väljare inte längre tror på oss utan väljer dem som vi oupphörligen varnar för?

Vad gör vi för fel .. när politikerföraktet ökar i samma takt som känslan av trygghet och synlighet minskar och vad gör vi för fel när det som vi pekar ut som höga värden ratas och förkastas?

Vad gör vi för fel .. när en frivillig medborgarorganisation gång på gång får bättre resultat än polisen?

Vad gör vi för fel .. när människor känner sig misstrodda, överkörda och anklagade i kontakten med de myndigheter som är satta till att tillvarata deras intressen?

Om folket inte tror på de mål som ledarna pekar ut, vems fel är det?

Folkets?

Eller bör de ställa sig frågan .. Vad gör VI för fel?

Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, DNAB,

7 kommentarer:

  1. Jag har funderat på det här med att skolan ska få en massa miljoner för att arbeta bort vardagsrasismen. Tycker en bättre väg att gå är att arbeta bort den dåliga respekten frö människor som gracerar i skolorna punkt. Där lärare inte ska behöva li kallade för horor etc och inte eleverna heller. Där man erkänner att allt som ska betecknas som extra dåligt tas till med ord som "tillhör" det kvinnliga. Kan vi börja där, i det stora hela, så kan vi gå ner på detaljnivå sedan.

    SvaraRadera
  2. Hmm .. så sant! Det handlar väl egentligen om respekt alltihop .. men från båda håll. Både uppifrån och nerifrån?

    SvaraRadera
  3. Peter Nicklasson10/11/12 18:07

    En av dina bättre bloggposter - tankeväckande och sant :)

    Vill lägga till detta bara:
    Blir du som förvandlad i ditt tålamod med dina medtrafikanter då du kör din bil? Beror det på revirtänkande?
    Blir en del fotbollssupportrar som förbytta då de befinner sig i publikhavet? Beror det på anonymiseringen i massan?
    Har du något emot somalier, romer, tyskar, svenskar, raggare eller kommunalanställda om du träffar dem en och en, men kan tappa tålamodet med samtliga om du befinner dig på ett överfullt IKEA befolkat av valfri folkgrupp? Beror det på att de inkräktar på ditt revir och att du för att förenkla din situation anser att de står i vägen för dig?

    Där har du kanske en förklaring till den sk rasismen.

    Politikern har inga problem med att slösa andras skattepengar, tjänstemännen har inga problem att ta beslut som berör andra eftersom de befriats från ansvaret, invandraren har inga problem att överleva i Sverige även om kravlöshet också skapar rotlöshet.
    Men vi som ska försörja politikern, tjänstemannen och (en stor del) invandrare tycker kanske att det blivit för mycket då vårt revir hotas, vårt tålamod prövas, då vår röst har anonymiserats av överheten?

    Vad hade den japanske kampsportaren svarat på det?

    SvaraRadera
  4. Jag tycker livet leker som mest just nu men förstår att det finns starka krafter som vill (och kanske kommer att tjäna på) att hela samhället skall upplevas som kallt, otryggt, rasistiskt, etc.

    Nej, jag blundar inte för det jag ser men det finns en agenda bakom också, så tänker jag.

    /Henrico

    SvaraRadera
  5. Peter Nicklasson .. jag bollade över frågan till Maken som är den som verkligen mött "den japanske kampsportaren" irl .. men han ber att få tänka på saken .. ;-)

    Henrico .. jag blir alldeles varm om hjärtat när jag hör att livet leker och är lätt för dig just nu. Själv sliter jag med att försöka klättra ur ett svart hål. Eller att åtminstone undvika att falla djupare .. :-p

    SvaraRadera
  6. Peter Nicklasson, du har något.Hjärna och slutsats därefter. Du är inte bara klok som en bok utan som en hel bokbuss.

    SvaraRadera
  7. Hej Any,

    Kom att tänka på en artikel som jag läste för några veckor sedan om just det tankesättet. Det var en insiktsfull lärare som skrev om ökande antisemitism i Malmö.

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/historisk-skuld-bor-hanteras-varsamt_7600524.svd

    SvaraRadera