söndag 24 februari 2013

Äntligen ..


.. har jag fått lite användning för det uppslagsverk som jag "fyndade" ungefär samtidigt som alla andra gjorde sig av med sina.

Just nu står verken nr 10 GREN-HIK  till nr 25 VIT-ÖA placerade under benen på Makens säng så att han kan ta sig ur sängen utan min hjälp vid 3-tiden på natten när ryggsmärtorna blir olidliga.

Som tur är så har vi bjälkar i taket på sovrummet och som tur är så "fyndade" jag en gång ett sån´t där lååångt, tvådelat elastiskt band med handtag i båda ändarna som passar precis att hänga över bjälkarna. Perfekt till en fallen hjälte som behöver draghjälp uppåt i livet.

Dessutom så "fyndade" jag en gång ett litet "roligt" bord som inte passar in någonstans och det  visade sig nu fungera som skräddarsytt till att placera vatten, värktabletter och telefon på.

Det var väl det jag anade. ALLT kommer till användning, om man bara har lite tålamod. Det "antika", enorma, vadderade, murriga dubbelsängs-lapptäcket, som jag praktiskt taget fick till skänks, kanske också kommer till användning om jag väntar tillräckligt länge?

Om jag bara kan komma på hur man tvättar det?

Och får det att torka innan det möglar??

Men nu har jag en rejäl träningsvärk. Det är inte klok vad TUNG en säng är när man måste lyfta och samtidigt höja den med hjälp av nr 10 GREN-HIK och resten av gänget? Att elda med pellets är inte heller en sinekur. Jag vet inte hur många säckar jag lyft, tömt och stuvat ihop?
Men snart är det dags för den stora prövningen. En hel pall ska forslas med en traktor från ett förråd till källardörren och bäras ner för en liten trappa och staplas prydligt. Hur det nu ska gå till?

Jag vill inte direkt påstå att jag tar mig an de här nya arbetsuppgifterna med någon större glädje eller entusiasm. Snarare är det väl plikten som tvingar mig .. tillsammans med medlidandet med den som för ögonblicket har det betydligt värre.

Jag tänker på det när jag läser Peter Wolodarskis krönika i DN i dag. Alliansens ledare ska mötas i Maramö, hemma hos Annie Lööf och till skillnad från mötet hemma hos Maud Olofsson i Högfors så reser de dit av ren pliktkänsla och .. förmodligen medkänsla .. med den som för ögonblicket behöver lite extra stöd .. skriver han.

Det är väl inte fy skam det heller? Tänk vad kul det vore om oppositionen samlades hemma hos Jonas Sjöstedt på Östermalm och svängde en gemensam bägare och visade lite pliktkänsla, sammanhållning och solidaritet i största allmänhet.

(För jag tror att alla oppositionsledarna bor i lägenheter i Stockholms innerstad .. är det inte så?)

Solidaritet prövas alltid när det blåser snålt. Se bara hur Mona Sahlin hade det i "landets mest solidariska parti", när orkanvindarna rev undan marken under fötterna på henne. Inte var det någon som bjöd hem eller ställde upp för henne för att visa solidaritet och sammanhållning just då.

Ordet pliktkänsla nämndes väl aldrig i det sammanhanget. Tvärtom, så visste väl inte "samarbetspartnerna" och "vännerna" hur fort de skulle ersätta henne med något stabilt, nytt och fräscht .. som Håkan Juholt, till exempel.

Plikt är ett underskattat ord. Jag kan tyvärr inte slå upp det i uppslagsverket eftersom den delen finns under ett av benen på Maken säng .. vilket nästan känns symboliskt.

Plikt tolkas ofta som tvång eftersom det kräver ett visst engagemang och kan innebära åtaganden som kan kännas jobbiga för den som har nog med sig själv och sitt eget liv, men orden solidaritet, medkänsla och pålitlighet kräver nog ett visst mått av pliktkänsla för att fungera i praktiken.

En medmänniska, eller ledare .. som känner pliktkänsla, springer inte och gömmer sig i motgång och sviker inte när jobbet blir jobbigare än vad det var tänkt.

Den som har en utvecklad pliktkänsla kan man lita på .. säger jag till Maken, när jag pustande får verk nr 25 VIT-ÖA på plats.

Var det inte en kung som hade mottot "Plikten framför allt"?

Jo, visst var det så .. Gustav VI Adolf .. och då utnämner jag genast mig själv till Anybody den första, för det är inte klokt vad kungligt duktig, kompetent, lösningsinriktad, solidarisk, ledbruten och självgod jag känner mig just nu!!

SvD, SvD, SvD,

5 kommentarer:

  1. Samma här. Har just luftat gubben på en promenad i vårvädret, serverat sedan kaffe och frukt. Och visst blev han duschad också, vilket han inte blev på avlastningsboendet under 9 dagar. Så... men någon medkänsla kan jag inte uppbringa för stollen Lööf. Hom borde skaffa sig ett arbete och lära sig om livet ute i verkligheten.
    Akta ryggen nu!

    SvaraRadera
  2. Hela livet har jag hjälpt andra så jag tar mig tillfället att utropa mig till Henrico den store. :-)

    SvaraRadera
  3. Any: Kan du inte be en granne eller bekant på kaffe och be dem hjälpa dig ner med pelletsen i källaren?

    SvaraRadera
  4. Jösses vad jobbigt.Men elda med pellets blir väl slitsamt när man blir äldre,varför inte värmepump?

    SvaraRadera
  5. Det är inte så farligt som det låter. En pelletssäck väger bara 16 kg och det handlar bara om 3-4 åt gången.

    Men .. en pall är 52 säckar = ca 850 kg, så det tar ett tag.;-)

    Jag har gjort det förr .. men så är det traktorn? Så där får jag nog använda bilen i stället på något sätt?

    Våra grannar är i betydligt sämre skick än vi, TRE av dem har samtidigt drabbats av cancer så det känns lite skrämmande ochobehagligt och den som jag står närmast har både heltidsjobb och djur så det tar emot att be om tid.

    Men .. Maken som tidigare yrat om att ha vedeldning som hobby när han går i pension, ser det tack och lov inte längre på samma sätt.

    Förmodligen blir det bergvärme i sommar. :-D

    SvaraRadera