.. är det vad
som krävs för att mina anhöriga och vänner ska kunna minnas mig när jag dör??
Om jag väljer
att spridas för vinden eller i en minneslund på en kyrkogård .. skapar jag
livslånga trauman hos mina efterlevande då eller kommer ingen någonsin att
komma ihåg att jag ens har funnits utan en sten med mitt namn?
Min mammas
aska finns i en minneslund där hennes föräldrar är begravda .. jag tror att hon
ville ha det så, eftersom jag misstänker att hon aldrig slutade att längta hem.
Jag har aldrig besökt denna minneslund och trots att jag ofrivilligt har varit delaktig
i kostnaderna för mina morföräldrars familjegrav så har jag varken sörjt vid
eller besökt platsen.
Min pappa har
en grav med en gravsten. Han ville uttalat INTE ha det så, men jag gjorde så i
alla fall eftersom han dog så plötsligt att jag absolut kände mig tvungen att
göra något för att övertyga mig själv om att det ens hade hänt. Vid det
tillfället var jag så chockad att jag till och med reserverade graven bredvid
till mig själv och min familj.
Nu vet jag
inte riktigt hur jag tänkte??
Men graven
ligger nu som ett dåligt samvete i mitt undermedvetna, eftersom den måste
skötas, ansas och tändas ljus på .. och eftersom jag alltid glömmer bort det.
Någon vidare sorgeplats är den inte, mer ett motvilligt måste och de gångerna
jag känner närhet till mina föräldrar är på helt andra platser och inte i form
av några ritualer eller särskilda tillfällen
.
Jag bor
precis vid en kyrkogård. Det är inte mycket trafik dit och de flesta gravarna
där sköts av kyrkogårdsförvaltningen. Jag tror att graven och gravstenen bara
betyder något under den första tiden efter dödsfallet .. den tid då vi försöker
greppa det ogreppbara, brottas med eventuellt dåliga samveten eller saknar så
att hjärtat känns som om det ska brista. Sedan blir inte gravplatsen en viktig
plats längre .. den döde finns kvar i tanken, eller glöms bort.
Därför så
vill jag inte ha någon gravplats, men gärna en plats i en minneslund där mina
anhöriga kan sitta och acceptera att jag inte längre finns .. om de känner att
de har ett behov av det. I övrigt ska jag försöka göra mitt bästa för att göra
mig påmind i vardagen .. om det nu finns någon möjlighet till det? Och om det
finns den minsta risk att de glömmer mitt namn om det inte finns inristat i
sten, så kan de väl rista in det i en mindre sten och ha den hemma .. kanske på någon plats där jag brukade finnas, men inte längre finns? .. så påminns
de oftare om min fd existens?
Men det
kanske blir för jobbigt?
Om jag
dör före min bror så har jag lovat att koncentrera mig på belysningen i hans
hem så att han får veta om det finns en medvetenhet bortom livet och jag hoppas
att han kommer ihåg att göra detsamma för mig om det blir han som går över
mållinjen först
.
Så när jag
läser att Södertälje Kommun visserligen står för begravning med kringkostnader
men inte anser att det finns ett behov av en gravsten på skattebetalarnas
bekostnad, så blir min första tanke .. varför
ska vi ha några gravstenar alls, nu när de flesta urnbegravs och nu när det
finns stämningsfulla minneslunder på varenda kyrkogård?
På vår
kyrkogård består minneslunden av ett litet vattenfall ner i en damm omgiven av
vackra blommor, buskar och bänkar där den som känner sig övergiven kan sitta
och känna frid. I bakgrunden finns skogar och ängar och på kvällstid betar
hjortflockarna alldeles utanför det elstängsel som förhindrar att de äter upp
alla blomster på gravarna.
6.600 kr för
en sten över mig som död kanske kunde ha blivit 6.600 kr till någon levande som
behövde det bättre? Så skulle jag välja om jag hade någon talan i sammanhanget
och då kanske jag inte tänker så mycket på besparingar som på ansvarsfullt
hanterande av skattemedel och ett mänskligt miljötänkande.
En halv
miljon om året kan man göra mycket för när det gäller äldre som fortfarande
lever .. t.ex en undersköterska till? .. eller ungdomar som precis börjar sina vuxenliv.
Själv tänker
jag försvinna lika stilla och anonymt som jag kom .. och till lägsta möjliga
kostnad.
Det ska väl folk själv få välja om de vill ha en gravsten eller inte. Någon politiker kan väl knappast inte bestämma vem som ska få och inte.
SvaraRaderabloggare p´å icedaniel.se .. Om du är bosatt i Södertälje och tycker att det är viktigare att kommunen betalar för ca 75 gravstenar om året i stället för 1 (en) extra undersköterska i äldrevården,så är det helt ok för mig som bor någon helt annanstans.
SvaraRaderaMen det är inte helt vanligt, eller en rättighet, att "folk själv får välja" när det gäller skattemedel .. som tur är!
Okej din åsikt är att fattigdom även ska följa med efter döden. Där har jag och du en fundamental skillnad i synen på människovärdet. Är man fattig förtjänarna inte att ha ett namn för eftervärden och om den fattige mot all förmodan skulle ha någon anhörig så har denna ingen grav att besöka "rätt åt dom" fattiga att dom inte tänkte på att spara då de levde. Men som sagt du och jag delar inte samma värderingar.
SvaraRaderaJag håller med dig Any.Jag tänker i samma banor.Har en grav i Stockholm som jag betalar en del för,nu fick jag en fråga om jag ville ha den kvar?!! Det kostar en hel del. Trodde att man hade en grav längre än 25 år.Blev rätt tagen på sängen så jag betalade.
SvaraRaderaSå minneslund är mycket vettigare och billigare.
Ska ordna med vita arkivet.
bloggare på icedaniel.se .. Nej, du har fel. Jag anser inte att fattigdom ska följa med efter döden. Jag tror att det kvittar för den döde om det finns gravsten eller inte, att det varken finns fattigdom eller rikedom efter döden och att vi som lever kan hedra döda anhöriga på andra sätt än att kosta på gravstenar som vi sedan sällan besöker.
SvaraRaderaOAVSETT om vi är fattiga eller rika. Många gamla ritualer och traditioner skulle må bra av att ifrågasättas.
Den sten som den avlidne knappast har någon större glädje av och som de anhöriga inte besöker mer än ett par gånger om året, efter det första sorgeåret, kommer att gå till stenkross efter 25 år om gravägaren inte betalar ytterligare en avgift.
Men en fråga till dig .. varför tycker du att det känns så fel med de minneslunder som finns??
Icedaniel-Jo visst kan man tycka så men det handlade så vitt jag förstått om dom skenande socialbidragsutgifterna för Södertälje.Så var ska man ta pengarna?finns något annat att dra in på? Det här är nog bara början tyvärr.
SvaraRaderaMen visst är det skillnad på fattig och rik,det är bara att ta en tur på en kyrkogård och se en del svulstiga gravstenar och andra mycket enkla.
Det är en i mitt tycke obehaglig statusskillnad även på begravningar,det pratas om - Hur mycket folk som var där, var det många kransar,tal,vad bjöds det på efter?
Bättre då att ha enklast tänkbara
ingen sten utan minneslund tycker jag som inte har lust att lägga undan till ``min begravning``
En bra mellanvariant som finns här i Linköping, Lilla Aska, är askgravlund med smidesträd.
SvaraRaderaI ett naturområde på kyrkogården gravsätts urnorna och med platserna enbart markerade med diskreta nummer.
Och istället för gravstenar så finns ett gemensamt smitt träd med plåtlöv med namn och datum på de begravda.
Praktiskt! Kräver ingen "dåligt samvete skötsel" då kyrkogården sköter naturområdet och det ändå finns en minnesplats
att komma till och lägga en blomma på då man känner för det.
/HPe
Anonym-Låter jättefint.
SvaraRaderaOkej ! Vill inte de anhöriga till den fattige avlidne ha en gravsten fine! Men om det är viktigt för den att få besöka en gravsten ska vi inte beröva den rätten till det bara för att de är fattiga. Sen snacket om att spara på utgifter, kommunen kan spara på mycket annat också, föreningsbidrag t ex. Är mest unga i medelklassen som utnyttjar föreningar, inte fattiga pensionärer om vi ska hålla os på den nivå.
SvaraRaderaÄr ens önskas att ligga i en minneslund ska man inte berövas det också tvångsläggas i en grav och vise versa.
Med gravsten följer underhåll och när man själv inte kan sköta den tar kyrkogårdsförvaltningen över till en rätt hög kostnad. Ska kommunen också stå för den i 25 år till en kostnad på ca 700-800/år? Det kan inte ses som rimligt.
SvaraRaderaFöreningsbidrag kommer nog inte upp i dom nivåerna.
SvaraRaderaDom som engagerar sig i vår hembygdsförening är mest pensionärer och dom lägger ner ett jäkla engagemang och får till massor av aktiviteter och så tror jag det är på många platser ute i landet.
Men det spelar ingen roll var det än ska dras in ,det blir protester.
Frågan är om det är en nedmontering av välfärden eller har vi levt över våra tillgångar?
För hur det än är så räcker uppenbarligen inte pengarna till.
Det är få gånger jag är överens med våra kommunpolitiker. Men den här gången är jag faktiskt det. Jag bor alltså i Södertälje och vet en del om hur det ser ut i den här kommunen. Vi har en skenande utgiftskurva när det gäller socialhjälp t ex. Beslutet om att spara in på gravstenar till de som behöver socialhjälp till sin begravning, är en del av ett större besparingspaket. Man är helt enkelt tvungen.
SvaraRaderaLinköpings modell tycker jag låter bra. Själv bryr jag mig inte det minsta om vad de gör med mig den dagen jag lämnar in. Jag tycker en minneslund kan vara ett nog så vackert alternativ. Jag är själv dålig på att besöka mina näras gravar. Det är flera år sedan vi var på mammas eller mina svärföräldrars gravar. Vi minns dem bra ändå.
Och till Icedaniel som tydligen tror att föreningslivet är för rika ungdomar. Eftersom jag själv i hela mitt vuxna liv varit aktiv inom handikapprörelsen, kan jag tala om att du har helt fel. Som förälder till ett funktionshindrat barn kan jag tala om att där var vi medlemmar,i alla åldrar och från alla samhällsklasser. Dessutom som reumatiker kan jag meddela att i Reumatikerföreningen är det mest fattiga sjukpensionärer och ålderspensionärer som är medlemmar.
Bättre att pengar går till de som lever, ungdomar och handikappade, och försörjningsstöd till de som behöver det, än till gravstenar. Det är orimligt tycker jag, hör inte till livets nödtorft, jag är övertygad om att den som ligger i graven inte saknar en sten och inget hindrar väl de anhöriga att spara ihop till en. Det ska inte belasta skattebetalarna. Själv har jag mitt första barn i en grav med sten, han skulle nu ha varit 35, dog i samband med förlossningen. Jag hade varit nöjd med en minneslund, men pappan ville ha en "riktig" grav. Vi har båda svårt att ta oss dit, kyrkogården ligger avsides och ingen av oss är bilägare. Så det är skuldkänslor varje år när vi borde ha åkt dit. Dessutom, vi som bor i storstad, hur mycket mark ska vi lägga på stora kyrkogårdar?
SvaraRaderaCicki-En fråga.Får fattiga inte ens hjälp till begravning? Gravsten är en sak men att inte få ens en enkel ceremoni, så illa kan det väl inte vara?
SvaraRaderamona .. i Södertälje får den som inte kan betala själv: Kista med enkel dekoration, bisättning (i bisättningen ingår normalt svepning och kistläggning, utkörning av kista till bårhus, bärare vid bisättning och transport av kistan till kyrkogårdsöfrvaltningens kapell)
SvaraRaderaUrna samt representant vid begravningen
Officiant vid borgerlig begravning.
Sedan finns det faktiskt andra billigare alternativ än en gravsten. Ett enkelt smideskors eller en liten plakett infogad i en enkel liggande sten osv osv.
Själv gillar jag engelsmännens minnes-bänkar (typ trädgårdssoffor) som finns utplacerade i parker med texten "skänkt till minne av XX XXX. :-)
Tänk dig "monas bänk" på valfri plats i ditt närområde. Kanske på en särskilt vacker plats i skogen nära en vandringsled, där förbipasserande kan vila och fundera över vem du var.
Mona: Jag kanske uttryckte mig otydligt. Det är som Anybody redan svarat att man bekostar en enkel begravning. Beslutet man tagit rör enbart gravstenar.
SvaraRaderaDen tanken gillar jag,fast det räcker med en vanlig gråsten i skogen.Har tre gråstenar vid vägen som många uppmärksammar. Stenarna har målade ögon.klarlack som håller länge.Hmm kanske skulle göra en till mig och maken.
SvaraRaderaIngen dum ide alls.
Min äldsta dotter har en vacker svart hjärtformad gravsten med guldtext på. Hon har den för att det var så viktigt för hennes lillasyster med den. Den är en ständig källa till dåligt samvete för familjen. Jag önskar att vi inte hade den för minnet av flickan bär vi med oss utan minnesmärke. Tror inte det har alls med ekonomiska förutsättningar att göra numerom man väljer och hur man väljer ev. minnesmärke. Min ganska ampra mamma lovade att spöka för oss om vi gjorde något annat än enklast möjliga begravning och spridande i en minneslund utan något minnestecken. Det är utmärkt så - morsan var morsan och jag kan minnas henne när ja vill och vart jag vill utan problem. Själv tänker jag bli jordförbättring och eventuellt får man sätta den lilla namnskylten från kistan på någon minnesplatta i någon lund eller så.
SvaraRaderaDet där med föreningstödet - det är alla samhällsklasser representerade i de föreningar jag varit med i. I en idrottsförening jag var med i samlade vi in urvuxna skor så att alla kunde vara med bland ungarna och föreningsstödet gjorde verkligen skillnad för att köpa in material - i övrigt var det ideella insatser som drev allt.
Jag kan tycka att det är märkligt att detta med en gravstens vara eller inte vara är så laddat. Södertälje kommun har verkligen fått stå till svars för detta beslut.
SvaraRaderaMen det är något märkligt detta med begravningar, hur värderande det kan vara. När mamma gick bort så var det för mig och mina syskon självklart att hon skulle kremeras. Vi visste att det var hennes egen önskan. Det hade hon sagt så många gånger. Hon hade även sagt att hon ville att askan skulle spridas med vinden.
Men hennes man satte sig helt emot det. Han påstod att hon sagt till honom att hon ville kistbegravas. Så där stod vi nu, tre mot en. Man vill inte bråka vid ett sådant tillfälle. Ändå ville vi ju genomföra mammas egen önskan.
Nu blev det till slut en kompromiss. Tack vare att mammas svärföräldrar redan vilade i den graven och det fanns inte plats för en kista till. Så mamma kremerades och urnan vilar i den familjegraven.
Till saken hör också att mammas man gifte om sig efter några år. Hon dog också före honom och han petade ner henne i samma grav. Så nu har han bägge sina föräldrar och bägge sina fruar på samma ställe. Så praktiskt!
Det är en av anledningarna att jag inte besöker mammas grav. Och jag är glad att jag inte är beroende av att ha en speciell plats att sörja på. Hon finns ändå inom mig.
Ang föreningsbidrag så spelade min dotter fotboll i några år. Hennes pappa och en annan pappa tränade laget gratis. Vi föräldrar bakade bröd och sålde för att få in pengar och vi skjutsade ständigt gratis till träningar och matcher. Föreningslivet skulle inte fungerar utan ideela krafter och det lilla föreningsbidrag man får är ett nödvändigt ont för att föreningarna ska överleva.
SvaraRaderaDet handlar om en gravsten hit eller dit, det är en markering mot att fattiga människor är mindre värda. Det finns en sensmoral. Nästa gång kan det vara tandvård att folk får går tandlösa. Då kommer väl nån kärring på denna blogg säga, det går så bra att äta mosad banan, för jag hade en moster som levde på det hela livet och hon var så lycklig osv. Frågan är större än en sten !
SvaraRaderabloggare på icedaniel.se .. du som uppenbarligen anser att vi ska bemöta och behandla människor lika oavsett hur livet har hanterat oss borde hålla dig för god för att skriva nedvärderande om "kärringar på denna blogg".
SvaraRaderaApropå sten icedaniel så sjönk du nu som en gråsten.
SvaraRaderaJag har inte skrivit ett ord nedlåtande på denna blogg. Men du borde tänka dig för innan du moraliserar för fattiga människors verklighet i samhället. Om du känner människor som inte vill ha gravsten, fine ! Men alla är inte som du och tur är väl det. Att inte vilja ha gravsten eller inte har råd att ha gravsten är en väsentlig skillnad. Förstår ni den enkla grundprincipen ? För övrigt avslutar jag denna diskussion här och håller mig till andra forum hädanefter.
SvaraRaderaTack så mycket Icedaniel. Men sten eller inte sten har inte med fattigdom att göra, det är bara en trend i tiden, vill du ha en sten till någon fattig så kan du hämta gratis på vissa kyrkogårdar (gäller stenar från gravar som gravrätten gått ut på)man kan antingen slipa ned befintlig text eller använda baksidan. Många församlingar gör så runt där jag bor.Enligt ekonomiska normer är jag fattig men jag vill varken ha en ny eller begagnad sten för ev minne efter mig bär de med sig som vill det.
SvaraRaderamig får de rulla in i ett gammalt renskinn och direktkremera. Ingen kyrklig ritual utan tillbax till naturen.
SvaraRaderaJag läste en bra i mitt tycke sak: en gravplats är en själslig kolonilott....den tanken tycker jag om.
SvaraRaderaRespekt .. det var en vacker tanke som jag också tänker ta till mig och spara på. Tack .. :-)
SvaraRadera