På den gamla "goda" tiden ..

 .. då jag bloggade på Aftonbladets bloggportal var det ofta hett om öronen på den som inte var bekännande vänster eller fullständigt knallröd. På slutet så var påhoppen så grova, anklagelserna och påståendena så sanslösa att det inte längre gick att skriva något annat än små berättelser om hundar & katter, recept på diverse maträtter eller skildringar av livets allmänna jävlighet .. vilket alltid och utan undantag var Fredrik Reinfeldts fel.

Men det lilla slutna bloggsamhället som sällan besöktes av någon som stod utanför hade också sina fördelar. Jag mötte så många fantastiska människor, skrattade, väntade på bloggbabysar, såg verklig kärlek uppstå i overkligheten på nätet och jag älskade varje minut .. den första tiden.

Men det slutna formatets fördel blir också dess nackdel .. precis som det verkar vara på sossarnas egen bloggportal S-bloggar. När människor kliver över de outtalade gränser vi har i det verkliga livet och inte visar respekt och tolerans för andras åsikter .. då blir det trångt, obehagligt och svårt att värja sig.

Så jag packade ner mina idéer, tankar och formuleringar och öppnade eget på Blogspot.

Mitt sista blogginlägg såg ut så här och hade rubriken "Blogghuliganer":

I min bekantskapskrets finns nästan alla politiska åsiktsinriktningar representerade. Det är ingen som har det minsta problem med det, vi ger varandra gliringar, diskuterar utifrån våra individuella utgångslägen, håller med eller kommer med motargument .. och det tillför oss alla något och ingen känner sig kränkt.

Det är roligt med engagerade människor som verkligen brinner för något och har en åsikt. Men bara om de inte är låsta till 100% .. för då fungerar ingenting, inte ens vänskap.

Den som är 100% övertygad om något blir döv och enögd. Det är den typen av övertygelse som får stater att tro att grannlandets mark är deras att disponera över om de så önskar.

Det är den typen av människor som anser att det är deras fulla rätt att utrota vilda djur bara för att deras frihet stör och är i vägen.

De som brinner 100% i fotbollsvärlden anser att de har all rätt i världen att banka motståndarlagets anhängare sönder och samman och förstöra en idrottsupplevelse för dom som bara vill se en bra match och demonstranter som brinner för att demonstrera genom att åsamka så mycket skadegörelse som möjligt .. brinner förmodligen 100% för en åsikt som är svår att urskilja bakom våldet.

Döva, enögda politiker som påstår sig tala för FOLKET, brinner förmodligen till 100% för sin egen idé utan att ha en aning om hur folket lever eller vad de vill ha ..

.. och deras lika enögda och döva anhängare bildar fanatiska blogghuligan-grupperingar som tystar och skrämmer alla oliktänkande till tystnad. Varför detta är vanligast bland de rödgröna sympatisörerna har jag ingen aning om .. men det är förmodligen inget som det blocket känner tacksamhet för?

Att lyssna, ompröva och försöka övertyga är en sak.

Att hota, håna och angripa är en helt annan .. och det skadar förmodligen den sak man strider för mer än det hjälper.

Politik bör inte vara att skrika och gapa om vad man INTE vill ha eller vad NÅGON ANNAN har gjort.

Politik bör handla om att framföra ett budskap om vad man vill göra, hur man kan åstadkomma det och varför man bör få förtroendet att göra det.

Det här var januari 2010 och min första kommentar var .. "skrattar", jo när högerfolket anar en kommande förlust, ja då har nog "blogghuliganerna" ett finger med i spelet .. vilken retorik! *S*

När jag nu fått upp ögonen för S-bloggar .. igen(!), så dumt av mig .. och läser John Anderssons självbelåtna konstaterande att han nu nästan är lika känd som Hollywood-fruarna eftersom hans osmakliga jämförelse mellan eleverna på Lundsberg och tortyren av fångarna på Abu Ghraib-fängelset, i form av en affisch från Moderaterna, har hamnat i Expressen .. ja då är det inte utan att jag börjar tappa tron på politiken och dess företrädare helt och hållet.

Är John Andersson representativ för vad vi har i Sveriges kommunstyrelser så spelar det ju faktiskt ingen roll vad vi röstar på nästa år. För släpper vi fram människor som sorterar sina medmänniskor på det här grova sättet .. hur hanterar de då de kommuninvånare som inte håller måttet?

Jag bor i en sossestyrd kommun och jag vet precis hur det ser ut här för människor som är obekväma, av "fel sort" eller "tänker fel" .. men det är fullt möjligt att det ser likadant ut i borgerligt styrda kommuner.

Visst är det otroligt deprimerande?

Det kanske vore roligare att börja med kylskåpspoesi i stället?