Den 29:e januari 2010 ..

.. startade jag den här bloggen efter att ha skrivit på AB:s bloggportal i 2 år.

Det sista året förvandlades den bloggportalen från att ha varit en trivsam och oförarglig bloggby till ett vänsterextremistisk helvete för dem som inte hatade och hånade dem som inte följde "den rätta politiska vägen".

Eftersom det var ett begränsat antal bloggare i ett relativt litet sammanhang var det otroligt obehagligt att hela tiden vara tvungen att förhålla sig till vad andra kunde uppleva som kränkande eller tolkningsbara kränkningar .. eller bara tolkningsbart i största allmänhet.  Då hade jag ingen aning om att detta förhållningssätt skulle bli det allmänt vedertagna några år senare.

Mitt första försök att slippa undan var att jag öppnade en kattblogg på samma bloggportal, vilket var väldigt roligt och fredat när det gällde anklagelser om att vara moderatkärring, sossehatt(!?), kapitalist, sverigedemokrat eller arbetarhatande borgare i största allmänhet.

Vi hade jättemånga kattföljare, min Hittekatt och jag. Det var bara katter och en och annan kattägare som kommenterade, vilket var som att vila i bomull efter en tid då jag nästan inte vågade läsa mina kommentarer alls.

Men .. efter ett tag så skingras även de mörkaste molnen. Nya idiotier, beslut eller händelser formligen KRÄVER att bli kommenterade, analyserade eller utskrattade.

Och så satt jag där med två bloggar att hålla liv i.

Det var omöjligt tidkrävande och lösningen blev den här bloggen. Resten löste Aftonbladet som senare lade ner sin bloggportal och därmed allt material som fanns.

Det jag känner nu är något liknande.

Den sista tidens våldsvåg till exempel. Nu när det som händer inte händer i Malmö eller någon annan avlägsen plats utan händer i Stockholms närhet .. då blir det som var utmaningar för övriga Sverige stora och verkliga PROBLEM för våra makthavare i huvudstaden?

Hur förhåller vi andra oss till det? Hur kan vi förhålla oss till det?

"Det är fullständigt oacceptabelt och allvarligt. Det här kväver en del av våra samhällen, förorter och begränsar människors frihet".. säger vår statsminister. Men det har vi som kallas för gräsrötter sagt i flera år nu, så vad finns det att tillägga?

Han ska så snabbt som möjligt ge besked om vilka åtgärder som ska "knäcka den organiserade brottsligheten". Har ni hört det förut? Förväntar sig någon något mer än ytterligare en utredning eller en samordnare?

Är det fler än jag som börjar misstänka att den organiserade brottsligheten är mer välorganiserad än vår regering?

Anders Ygeman tycker att situationen är "allvarlig och alarmerande". Vilken överraskning!! Jag vill också leva på samma plats som inrikesministern. En plats där det som plågat massorna en längre tid upplevs som allvarligt och alarmerande i stället för akut och skrämmande påtagligt.

Det alarmerande stadiet passerade vi väl i årsskiftet 2015/2016?

Så problemet är hur jag ska förhålla mig till dem som har problem med att förhålla sig till sina egna arbetsuppgifter samtidigt som de ser mig och alla andra oroliga medborgare som obegripliga utmaningar?

Förväntas jag reagera på samma sätt som jag förmodligen förväntades reagera inför kvällens tv-program med Niklas och Jenny Strömstedt när de möter Mikael Persbrandt och Sanna Lundell? Ååhhh .. men de är ju RIKTIGA människor med problem som alla andra? Ååhh .. vilka underbara människor och vilka fantastiska insikter de delar med sig av??

Eller ska jag börja på en ny kattblogg?