Det man inte kan skämta om är inte heller värt att tas på allvar ..

.. är ett citat från en okänd källa. Men en del saker som kanske går att skämta om – om än väldigt försiktigt – är också värda att ta på fullt allvar.

Så, om ni inte läser något annat i dag så rekommenderar jag att ni i alla fall läser Erik Helmersons ledarkrönika i DN.

Det är kanske inte Erik Helmersons egna ord som är så läsvärda, utan hans reaktion på den nyligen bortgångne författaren Amos Oz sista bok ”Kära fanatiker”.

Den första frågan som infinner sig är, varför har ingen sett och skrivit om det här tidigare? Amos Oz första hyllade bok ”Kära fanatiker” gavs ju ut redan 2006?

Har våra journalister blivit mindre rädda nu? Mindre fanatiska?

”När Amos Oz dissekerar fanatismens natur blir igenkänningen total. Det är ju Sverige av i dag han beskriver”, skriver Erik Helmerson. ”Har verkligen Landet Kompromiss Och Konsensus förvandlats till en arena för fanatiker?”

Fortsättningen gör att jag drabbas av en sådan där aha-känsla som bara infinner sig när någon hittar de ord och det sammanhang som du själv förgäves har sökt efter under en lång tid.

Jag kan nästan inte låta bli att citera hela ledarkrönikan i sin helhet, men eftersom det inte är tillåtet nöjer jag mig med ett citat .. ”Fanatikern avskyr samtal, avskyr pauser, avskyr humor, avskyr allt som slår in en spricka där tvivel kan sippra in genom tvärsäkerhetens och självrättfärdighetens betong”.

Visst känner ni igen er, oavsett vilken sk ”sida” ni står på? Det är ju precis så det ser ut i Sverige i dag. Ett land där fanatismen hyllas på toleransens bekostnad.

Jag kan inte låta bli att tycka att de farligaste människorna i landet i dag är de som sprider och göder motsättningar, hat, avsky och självrättfärdighet för att tysta alla försök till samtal, ifrågasättanden och tvivel.

Det är en känsla, grundad i rädsla och maktlystnad, som kommer uppifrån och sipprar nedåt när ledarna för ett land förvandlats till enögda fanatiker som enbart omger sig med likasinnade medan de fördömer oliktänkande.

Jag är ärligt talat mer oroad av och rädd för dem som sitter och ackorderar om regeringsmakten just nu än för klimathotet som hotar i framtiden. Ska vi hitta lösningar på det senare är vi tvungna att byta ut de förstnämnda, för fanatiker löser inga problem utan skapar bara nya.

Så frågan är väl inte vem som ”vinner” regeringsmakten utan om de kommande åren kommer att vara en fortsatt vandring på fanatismens väg, eller om det finns en väg, ”ett ord, ett argument, ett tankefrö” som kan leda till något annat?

SvD - Sveriges mörka själ

SvD - Med pennan mellan vridna fingrar