Guldbaggar, Metoo och Astrid Lindgren.

Jag har inte sett filmen ”Unga Astrid” och jag tänker inte se den heller, även om den vinner aldrig så många guldbaggar.

Dels beror det på att jag inte tycker att det är rätt att

tolka en annan människas liv hur fritt som helst när familjen bestämt motsätter sig det, och dels för att jag misstänker att den passionerade kärlekshistoria som skildras egentligen var något helt annat.

Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman säger .. Hade mamma varit i livet hade hon aldrig uppmuntrat tillkomsten av denna film. Är det något jag vet, så är det just det. Hon hade känt en enorm ovilja. Vad hon skulle ha gjort med den oviljan kan jag inte svara på.

Hon berättar också om sin mammas flykt från skammen och Vimmerby .. Att det då ska ”skapas fritt” kring just den här tiden i Astrids liv, känns absurt. Mamma berättade inte för någon, inte ens för oss i familjen, hur hennes förhållande med Reinhold Blomberg hade varit. Då begriper ju var och en att det ska till mycket konstnärlig frihet för att över huvud taget kunna bli någon berättelse om unga Astrid. Den här filmen hade aldrig kunnat göras medan mamma levde.

Men det som tar emot mest är minnet av en intervju med Astrid Lindgren för länge sedan. Jag minns inte frågan men jag har för mig att det handlade om kärlek och kanske till och med frågan var om hon haft några andra kärleksrelationer än de två vi känner till – mannen bakom den oönskade graviditeten och mannen hon gifte sig med för att kunna ta hem sin son? Men jag minns innehållet i svaret fullständigt glasklart. Hon skrattade och sa ungefär ... att vet du vad, det där med passionerad kärlek och män har jag aldrig varit särskilt intresserad av.

Där och då - långt före metoo - såg jag den unga Astrid framför mig. Bara 16 år. Ung, naiv, oerfaren och lycklig över att få något så sällsynt som en anställning på en tidning. Helt i beroendeställning till en äldre man som dessutom var gift, respekterad och aktad i den lilla staden.

Låter inte det välbekant så här i metoo-tider? Borde inte manusförfattarna tystnat lite före tagning och tänkt efter?

Vad hade Astrid att sätta emot en äldre man, utan att bli av med jobbet och skämma ut familjen? Hur kunde hon undvika ovälkomna närmanden på en arbetsplats där det bara var han och hon?

Kanske hade Astrid Lindgren haft något att berätta för oss om hon funnits bland oss när #metoo spreds över världen?

Om den ”fria tolkningen” i filmen Unga Astrid, som skildrar en passionerad men förbjuden kärlek, egentligen borde ha handlat om ett övergrepp i det verkliga livet – ja, då är det en skam, och ytterligare ett övergrepp, att den överhuvudtaget gjordes.

För vad är det som säger att inte min ”fria tolkning” är minst lika trolig som den som kanske får en guldbagge på Guldbaggegalan.

Varför är det ingen som har tänkt på det?