Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 31 oktober 2012

Anna Wahlgren borde aldrig ha skrivit ..


.. boken "Sanning eller konsekvens" och hon borde framför allt ha besinnat sig innan hon gav ut den. Det är min uppfattning när jag har kommit till sidan 213. Det här är en riktigt, riktigt dålig bok, tycker jag.

De som har läst Anna Wahlgrens tidigare produktion får inte heller mycket för pengarna, halva boken är stycken ur tidigare böcker som tjänar som "bevis" för att dottern Felicia har fel. För inte kan väl Anna ha friserat sanningen i de tidigare böckerna .. hon visste ju inte ens att hon skulle ifrågasättas.

Boken handlar om ANNA. Offret, mamman, kvinnan som gav allt och lite till och alla värdelösa män som bara bedrog, svek och förtalade. För att inte tala om alla som hon hänger ut med namn och upplevda minnen. När det gäller barnen så är det mest Felicas berättelse som dominerar .. och den är ju en lögn, enligt Anna Wahlgren?

Det är förvillande likt det som flödade ur en bekant som jag inte längre umgås med.

Hennes favoritämne var alla oförrätter som hon utsatts för genom livet. Aldrig var hon så engagerad och talför som när hon .. för etthundraelfte gången .. njutningsfullt beskrev sin fruktansvärda barndom och sina näst intill omänskliga föräldrar, sina oförstående vänner .. en som inte förstod moderskapets alla bördor och en som ville ha lite roligt trots min bekants sorgliga situation. Äktenskapet var en plåga och mannen hon egentligen ville gifta sig med dumpade henne av okänd anledning. Den hon lyckades släpa till altaret hade svåra fel, var samarbetsovillig och misslyckades med personlighetsförändringen, när hon försökte rätta till honom och ville till råga på allt ha delad vårdnad om barnen fast hon hade räknat med att få bo kvar i huset och behålla bilen, medan han betalade underhåll och avbetalningar.

Hennes offerkofta var hårt stickad, kroppsnära och helt utan öppning. Förmodligen var hon född i den.

Om samtalet händelsevis hamnade utanför hennes personliga intresseområde blev hon tyst, tom i ögonen och krampaktigt leende tills något kunde få henne att knyta an till favoritintresset .. sin egen offerroll.

Hon hängde glatt ut alla andras problem och förtroenden och var själv otroligt kritikkänslig .. eftersom hon besatt den enda riktiga och totala SANNINGEN.

Innan bekantskapen slutligen upphörde så lärde jag mig att undvika fallgropen "hur mår du?" och fraser som "hur är de?" alternativt "hur är läget", "det vet man väl hur karlar är", "ha en trevlig kväll/helg", "ha det bra" och ämnen som barn, äktenskap, skilsmässor, män, singelliv, förhållanden, relationer osv osv.

Det som slutligen blev droppen var när hon beklagade sig över att jag distanserade mig från henne och försökte få en utomstående att hjälpa henne att lösa "problemet". Det var säkert inte illa menat, eftersom hon ansåg sig själv vara ett gott grundämne till terapeut och något av en specialist på att lösa andras problem.

Nu skriver jag alltså INTE om Anna Wahlgren .. men känslan jag får när jag läser är exakt den samma.

Ett starkt obehag.

Ångest och handlingsförlamning.


Tänk dig en helt vanlig familj med en helt vanlig inkomst som inte räcker till på grund av familjens höga lånekostnader. Vilket inte är särskilt ovanligt.

I familjen finns 2 barn, varav ett är ett barn med särskilda behov .. mobbing, fysiskt funktionshinder, adhd, lättare utvecklingsstörning, dyslexi eller något annat .. som kräver hjälp och stöd och minst en åldrande mor- eller farföräldrar som inte klarar vardagen utan särskilda insatser.

Dygnet har bara 24 timmar. Nio av dem går åt till förvärvsarbete och lunch, två till arbetsresor, minst en timme tar det att hämta och lämna på förskolan och minst en timme försvinner i affären på vägen hem. Om vi bara ger familjen sex timmars nattsömn så återstår fem timmar som ska räcka till matlagning, läxläsning, klädvård, städning, skjuts och hämtning på barnens fritidsaktiviteter, tillsyn av dement förälder, särskilt umgänge med det barn som behöver vuxenstöd .. och avkoppling/vila(?), sociala kontakter(?) samt närhet mellan de vuxna.

Dessutom måste alla kontakter med de sociala myndigheterna och skolan, angående den demente eller handikappade äldre anförvanten och det hjälpbehövande barnet skötas under ordinarie arbetstid. Alla utredningar, läkarintyg som ska styrka hjälpbehovet och telefonkontakter med alla berörda, ska också skötas under arbetstid .. vilket antingen kostar pengar eller semesterdagar.

En ständig följeslagare är ångesten.

Ångest .. för hur hyran ska betalas och över att pengarna inte räcker till.

Ångest .. för lån som togs för att köpa saker som enbart hade till uppgift att döva ångesten över att framtidstron hade slocknat.

Ångest .. över felval som inte går att göra ogjorda.

Ångest .. för att inte kunna ge sina barn det de behöver och ångest över att livet rinner mellan fingrarna utan att det syns en förändring vid horisonten.

Ångest .. över hur det ska gå för barnet med särskilda behov och ångest över att det andra barnet inte får tillräckligt med uppmärksamhet.

Ångest .. för vad som händer med den åldrande föräldern i sin ensamhet och ångest för att det går alldeles för lång tid mellan besöken.

Ångest .. i väntan på Socialtjänstens beslut och ångest och vanmakt när resultatet blir ett avslag.

Så blir någon sjuk eller skadad. Det finns en risk för livet, men det finns också behandling och hopp. Ekonomin som redan är ohållbar hamnar i fritt fall och ångesten handlar nu dessutom om döden.

Men det finns arbetsförmåga under behandlingstiden .. enligt Försäkringskassan.

Ångest är ingen sjukdom .. i varje fall ingen sjukdom som begränsar arbetsförmågan .. men den är en bra grogrund för bitterhet, handlingsförlamning och konflikter.

Vår tänkta familj faller i bitar. De vuxna anklagar och skuldbelägger varandra och glider mer och mer isär i ett slags utanför- och främlingskap. Barnen och den äldre föräldern förlorar den trygghet som fanns i en sammanhållen familj och det som var byggt på kärlek och gemenskap förvandlas till ett fängelse som ingen kommer ur.

Kanske kan de pysa ur sig lite frustration och skapa en slags gemenskap genom att hata invandrarfamiljen i samma hus som verkar ha det bra .. "på skattebetalarnas bekostnad"? Kanske kan de hata de .. "de rika" .. som verkar vara lyckliga i villorna på andra sidan gatan, eller syns i kvällspressen .. med det medför ingen lösning och inget hopp.

Det enda sättet att ta sig ur en sådan här situation är att ha framtidshopp, handlingskraft, tid och ork till prioriteringar och ett positivt, långsiktigt tänkande .. allt det som vår familj saknar, men är i så desperat behov av.

Det är inte ovanligt.

Tänk dig sedan ett land. Ett helt vanligt land med massor av helt vanliga familjer ....

Tänk dig vårt land? Tänk handlingskraft, ansvarsmedvetenhet, positivt tänkande, sammanhållning, kreativitet och skaparkraft!

Har vi det?

När jag tänker så och läser om hur gamla far illa eller glöms bort i upprördheten över privata vinster i vårboenden som de inte ens får tillgång till, skyddslösa barn som lämnas utan stöd och hjälp i en skola som de inte klarar av att hantera, människor som skickas hem från sjukhus till anhöriga som redan dignar under sin egen ansvarsbörda, psykiskt funktionshindrade och äldre som tvångsförflyttas från sina boende och sina sociala kontaktnät pga av paragrafrytteri eller för att en kommun vill spara några kronor, handikappade som döms till utsatthet och ensamhet, gamla människor som tvingas släppa in 60 okända människor i sitt hem under mindre än ett år för att få hjälp med det absolut nödvändigaste på kortast möjliga tid, sjuka som får använda krafter de behövt till att bli friska till att försvara sig mot Försäkringskassan ..

.. då kan jag banne mig inte begripa varför tidningarna tycker att det viktigaste och angelägnaste är att fokusera på kungahuset, kungen och hans förmögenhet.

Det borde finnas angelägnare reportage att skriva, viktigare berättelser att berätta och om det finns några som skulle kunna så ett grobart frö av framtidshopp och handlingskraft så är det de som i stället väljer att gräva ner sig i kunglig dynga eller i debatten om debatten om de växande opinionssiffrorna för Sverigedemokraterna.

Expr., Expr., DN, DN, AB,

tisdag 30 oktober 2012

Jag läser boken som Anna Wahlgren skrivit ..


.. som svar på Felicias desperata rop om att äntligen bli sedd, hörd och få en egen röst. Jag har kommit till sidan 26 av 462 och känner redan motvilja mot att fortsätta läsningen.

 Boken börjar med en skildring av hur Anna mötte Felicias pappa .. en slarver, en opålitligt egoist som lämnar stackars Anna ensam med allt. (Förmodligen kommer det att visa sig att det är han som lurat sin dotter att förtala den uppoffrande modern?) 

Först efter det att barnafadern stuckit till sjöss och övergivit den uppoffrande och förstående Anna förstår jag att det redan då fanns två barn från ett tidigare äktenskap med i bilden, barn som fram till dess bodde med sin pappa medan mamma förverkligade sig själv och fick barn med en man hon inte kunde lita på.

Men fler barn med honom och med näste misslyckade man kunde hon få. Mellan 1967 och 1979 föder hon 7 barn.

Varför .. kan man undra?

Ett barn mister hon i skarven mellan slarvern och alkoholisten när hon flyttar till Egypten med en man som hon inte gifter sig med trots att det var planen.

Hela tiden är det ANNA som gör allt, ordnar allt, bär allt på sina axlar, försöker tillgodose männens behov och bära deras bördor och dessutom ger barnen allt som barn kan begära. Det är ANNA som ordnar lägenheter och hus genom att be sin pappa och sina bröder om hjälp .. det måste ha varit fruktansvärt, men praktiskt att ha den möjligheten.

Det är uppenbart meningen att jag ska se bördan, känna respekt för moderskapets försakelser och känna medlidande med kvinnan som ensam får bära bördorna som männen så lättvindigt lämnar efter sig.

Offerkoftan verkar bli välstickad, trots att hon nästan bara hunnit med de första varven.

Men barnen då .. ja, kanske får jag veta lite mer om dem på de kommande 436 sidorna? Hittills hade jag kunnat beskriva införskaffandet av och första tiden med alla mina hundar på ett mer kärleksfullt och engagerande sätt.

Men som sagt .. vad säger 26 sidor?

Det som däremot säger en hel del om Anna Wahlgren är hennes förord:

"Till alla de föräldrar och vänner vars barn jag kunnat ge röst"

Ett ganska märkligt val när boken är ett genmäle på det egna barnets försök att som vuxen äntligen få göra sig hörd, och få använda sin egen röst till att beskriva sin egen upplevda verklighet?

Det här känns verkligen inte som en bok som kommer att vara lätt att ta till sig.

måndag 29 oktober 2012

FK - med polismans befogenhet?


När det gäller brottsförebyggande åtgärder i Ankh-Morpork .. staden i Terry Pratchetts böcker om skivvärlden .. finner polisen det säkrast att tänka stort.

I stället för att patrullera gator och gränder och riskera att komma i kontakt med obehagliga element som kanske tänker begå brott, har begått brott eller som kan få för sig att bli våldsamma vid anblicken av en lagens väktare, så försöker den moderne, intelligente, framsynte polismannen att alltid ligga ett steg före brottsligheten.

Därför placerar de sig på strategiskt utvalda platser där det är oundvikligt att någon en vacker dag ska begå ett brott. Så är det bara att vänta tills brottslingen uppenbarar sig så han kan tas på bar gärning.

Sergeant Kolon, till exempel, bevakar Kopparbron som är förbindelsen mellan Ankh och Morpork. Där finns en befogad misstanke om brottslighet eftersom vinsten är enorm för den som monterar ner en bro av ren koppar. Då är det säkrast att vara på plats när det händer, eller hur?

Ibland tror jag att den här inställningen har smittat ner vår egen polismyndighet .. och vad ska vi då ha i stället?

Jo .. Försäkringskassan, tycker Kd:s Maria Larsson!

Vad är väl naturligare än att Försäkringskassan försäkrar oss om att ingen brottslighet utarmar vår rätt till försäkran om försäkring?

Snart kommer frågan om Försäkringskassans rätt till oanmälda inspektioner i hemmet hos handikappade upp på dagordningen i riksdagen. Går det igenom så bör vi nog alla tänka till lite.

Vid misstanke om barnmisshandel måste Socialtjänsten ringa och informera om sitt besök i hemmet.

Vid misstanke om knark- eller spritförsäljning i hemmet .. måste polisen ha särskilt tillstånd för att bereda sig tillträde till någons hem.

Vid misstanke om häleri eller prostitution i privat hem så gäller samma sak.

Men vid misstanke om assistansfusk så ska Försäkringskassan kunna kräva att släppas in i hemmet när som helst, utan föregående förvarning?

Integritetskränkande?

Nej då .. inte alls .. säger Maria Larsson. Bara ett litet verktyg för att komma åt brottslig verksamhet.

Sådan brottslig verksamhet som polisen inte har med att göra eftersom de vakar över bron mellan Ankh och Morpork??

Funktionshindrade är alltså att betrakta som skyldiga tills motsatsen bevisats, till skillnad från andra grupper i samhället? Dessutom så har Försäkringskassan redan börjat värma upp inför den nya rollen som välfärdspolis genom att ringa till förskolorna och kontrollera att barnen verkligen är på plats och genom att ringa upp och begära att personliga assistenter ska redogöra för den assistansbehövandes privatliv in i minsta detalj..

Genom att kriminalisera och rensa bort de handikappade ur systemet med personlig assistans gör Maria Larsson som polisen i Ankh Morpork .. hon tänker stort och hittar lösningen på den kriminalitet som i alla andra fall är en ren polissak. 

Bra tänkt, Maria Larsson. Om de handikappade ses som kriminella och därför inte anses betrodda med att kunna hantera den hjälp som andra bevisligen lurar till sig .. så kastar vi ut dem ur systemet och stänger det därmed helt för all kriminalitet.

Vilken besparing!!

Men vad kommer sen?

Ska Försäkringskassan få göra oanmälda besök mitt i natten .. vid misstanke .. i varje singelhem som har bostadsersättning, för att kontrollera att där inte ligger någon i sängen som kan anses vara en bidragsfuskande sambo? Ska de ha rätt att öppna garderober och lådor för att förvissa sig om att en eventuell sängkamrat inte är att betrakta som stadigvarande boende?

Ska vi ge dem rätt att förhöra våra barn och grannar .. i kampen mot bidragsfusket?

Ska representanter för skatteverket kunna komma oanmälda in i ditt hem .. vid misstanke .. för att värdera dina ägodelar i förhållande till dina inkomster?

Hur blir det med sjukpensionärer? Riskerar de också oannonserade hembesök när som helst, så att Försäkringskassan kan förvissa sig om att de inte sysslar med något som kan ses som arbete?

Ska vilken myndighet som helst, när som helst, kunna begära att få tillträde till ditt hem, rota i ditt privatliv, tvinga dina vänner eller arbetskamrater till ren angiveriverksamhet .. vid misstanke om bidragsfusk?

Ska varje sjukskriven människa i landet behöva oroa sig för nitiska utredare .. välfärdspoliser .. från Försäkringskassan som kräver tillträde till hemmet för att förvissa sig om att de verkligen är tillräckligt sjuka. Måste man visa upp tillräckligt hög temp, bevisa smärta och ångest eller uppvisa operationssår?

Skyldiga .. tills någon bevisar motsatsen, är det Maria Larssons lösning på bidragsfusket? De handikappades hem och assistenter blir "verktyg för att förhindra fusk"?

Det bär emot att erkänna .. men jag har faktiskt stödröstat på Kd. Alltså har jag varit delaktig i att placera Göran Hägglunds tyngsta sänke på en position där hon gör mer skada än nytta.

Det ska aldrig upprepas.

"Ett mänskligare Sverige" .. står det på Kd:s hemsida.

hahahahaha .. det känns som ett skämt. Maria Larssons inställning till de människor som är beroende av samhällets hjälp känns inte mänsklig så det stör.

"Det räcker väl med en ursäkt" .. tyckte hon angående de vanvårdade familjhemsplacerade.

"Vi får väl utvärdera hur det går" .. tyckte hon när de orimliga kraven i utredningarna för personlig assistans och mängden av funktionshindrade som tvingades bort från egna boenden debatterades i riksdagen.

Vi VET hur det går. Maria Larsson behöver bara kontakta någon av alla ideella handikapporganisationer som finns så får hon också veta det. Eller närmaste socialkontor .. där de kanske kan berätta om hur många barn som går till familjehem direkt från BB eftersom mamman är funktionshindrad och inte kan klara sig själv.

Bara i min bekantskapskrets finns det 3 familjer med sådana barn. En har till och med flera barn med samma mamma.

Om dessa integritetskränkande och särskiljande regler går igenom så kommer jag att ägna varje vaket ögonblick åt att övertyga dem jag möter att undvika Kd i fortsättningen.


SVT, DN, SvD, Expr., AB, AB,

söndag 28 oktober 2012

Det är omöjligt att inte bli påverkad ..


.. när jag läser något som jag tycker är tänkvärt och bra formulerat. När jag läser Lena Mellin i  AB i dag så inser jag att jag inte är ensam om att tänka i nya banor efter att ha läst Johan Westerholms blogginlägg.

Lena Mellins krönika är nästan som klippt från det inlägget.

I dag skriver han om främlingsfientlighet, rasism, rädsla och avsaknaden av flykting- och integrationspolitik. Tankar som jag själv försökt att beskriva i ord blir tydliga, och när jag sedan läser Peter Wolodarskis söndagskrönika så snöar jag totalt in på ämnet.

Jag tänker som vanligt på mitt eget lilla närområde. Här bor det inte så många, 15 hushåll inom synhåll och gångavstånd och 8 som ligger lite längre bort men som ändå är nåbara till fots. Vill jag träffa några andra måste jag ta bilen.

23 hushåll .. ca 45 personer. En del av dem känner jag inte ens.

Tänk om alla bostäder, förutom vår, plötsligt skulle befolkas av mängder av skåningar som vällde in i området under en kortare tid. En massa människor som jag inte förstod och som tog en massa plats som jag är van vid att ha för mig själv.

Människor som höll ihop och förvandlade vår familj till en minoritet och helst ville att vi försvann så att ytterligare skåningar kunde ta vår plats. Eller så skulle jag kanske tro det när jag såg hur nära de var varandra och hur lite intresse de hade av oss?

Om vi sedan blev oense? Om de tog så mycket plats att vår rörelsefrihet kändes begränsad. Om vi påpekade hur det alltid varit i vårt område och hur vi tyckte att det skulle fortsätta att vara och sa att det blir trevligare för alla om man visar hänsyn och ger varandra utrymme .. och de svarade med att de tänkte minsann fortsätta med sina traditioner, sitt sätt att vara och att de minsann var i sin fulla rätt att ta hur mycket plats de ville, vad skulle vi göra åt det?

Jag tror jag skulle bli rädd. Känna mig utsatt .. kanske lite hotad rentav?

Så ringer jag till min kommun och frågar om det är absolut nödvändigt att alla skåningar som vill flytta på sig, måste bo just här? Och svaret blir att det är mig, oss, det är fel på. Att vi är intoleranta, har fel attityd och måste anpassa oss, se det fina med svartsoppa och gås .. för i de områdena som kommunaltjänstemännen själva bor finns det verkligen ingen plats för fler boende.

Själva problemet med många människor på en yta där det tidigare varit betydligt färre avhandlas över huvudtaget inte.

Om nu alla mina skåningar var rödlätta, välgödda och blekt tunnhåriga så skulle jag förmodligen ta en omväg om jag mötte en sådan person på gatan en mörk kväll i vår lilla stad .. för tänk om det var en av DOM.

Är det rasism, rädsla, främlingsfientlighet eller skräcken för det okända. Eller är det ett naturligt beteende för människor som upplever sig trängda och otrygga i det lilla, lilla, egna utrymmet som borde ge den största tryggheten?

Jag tror inte att det handlar så mycket om hur vi ser ut, men om du vid ett flertal tillfällen har blivit lurad, rånad och bedragen av norrlänningar så är risken överhängande att du aktar dig som ögat för att resa norr om Uppsala.

En tillfällighet .. javisst! Men varför chansa?

Fördomar, javisst. Överlevnadsinstinkt .. ja, kanske.

Men är det rasism?

En sak är i alla fall säker .. blir din rädsla och oro, hur obefogad den än är, inte tagen på allvar så växer den. Otryggheten blir en vägg som du står med ryggen mot och du förbereder dig på att försvara dig mot saker som förmodligen aldrig kommer att hända .. men som du vet att du är ensam om att möta.

Läggs all skuld på dig bara för att ingen vill höra din historia eller vill "bli inblandad" .. så blir du ensam, känner dig dubbelt utsatt och möter du då flera som känner som du .. ja, då håller du fast vid dem för att få tillbaka den gemenskap och trygghet som du tycker dig ha mist.

Alla som hatar, utesluter och förminskar ... för att visa hur fördomsfria och rättänkande de är borde tänka på det. Att skapa utanförskap för att förhindra utanförskap är ingen bra väg att gå. Om vi har olika sätt att förhålla oss till varandra bara för att skydda oss från kritik, utanförskap eller utsatthet .. så ser vi ju ändå inte på varandra på ett jämlikt sätt, oavsett vad vi påstår när vi blir tillfrågade.

Egentligen är det inte riktigt klokt att det ska vara så svårt att se människor som de är .. människor kort och gott.

En del är inget vidare kul. Andra är aggressiva och elaka. En del tar, andra ger. Ytterligare några är vänliga, glada och generösa och en otrolig massa är en blandning av alltihop. En del är gamla, andra unga. En del är rika, starka eller framgångsrika och andra är svaga, handlingsförlamade eller har misslyckats över hela linjen och saknar det mesta. En del föds med handikapp, andra drabbas vid olyckor och blir aldrig mer samma person som tidigare och väldigt många fastnar i missbruk av sprit, mat, makt, narkotika eller sex. Det finns fula människor, vackra människor, feta människor, beniga människor, begåvade människor, dumma människor, människor som kan lite om mycket och de som kan mycket om lite ... det finns egentligen ingen ände på variationerna.

Tänk vad vi skulle kunna lära oss av varandra om vi bara kunde prata om våra olikheter och försöka förstå dem.

Tänk bara vilken hjälp det skulle vara om samhället tillät oss att visa upp vår otrygghet, okunnighet och rädsla .. kommunicerade och samarbetade med oss för att hitta lösningar .. i stället för att gömma sig bakom den dubbelmoral som Hans Odeberg så träffande beskriver i sin vassa replik till Jonas Sjöstedt. 

AB,

lördag 27 oktober 2012

LOse-ialdemokraterna?


Varför tar de inte och delar på hela biddevitten och får ut åtminstone ett trovärdigt alternativ av det hela? .. brukar jag tänka när jag följer turerna i det ständigt pågående Rosornas Krig.

Just nu är det "Välfärdskriget" som sprider svallvågor inom partiet. ALLA skattefinansierade, privata verksamheter ska FÖRBJUDAS att gå med vinst, vrålar rödglödgade vänstersossar .. medan de mer verklighetsanpassade "höger-icke-sossarna" manar till besinning.

Suck!!

Tänk om LO kunde förbarma sig över gamla sosseuvar och alla tvångs- och förbudsivrare och starta upp ett eget parti som kunde grotta ner sig i meningslöst tillbakablickande och destruktiva tvångs- och förbudskrav, som förmodligen skulle kosta skattebetalarna mer i förlängningen än vad aldrig så många privata vinstöverföringar till Caymanöarna gör i dag.

Då skulle det plötsligt bli gott om plats i S-styrelsen, för nya, friska, verklighetsanpassade sossar som skulle kunna skapa ett mer nutidsanpassat och tillförlitligt parti?

Vore inte det bra? Ett steg mot verklig valfrihet, eller hur?

För som det är nu vet vi inte vad vi får om vi lägger en röst på Socialdemokraterna. Går ledaren ut med förslag som vi tror på och köper så kanske "den andra sidan" får majoritet för att leda landet åt totalt motsatt håll .. och till en betydligt högre kostnad.

Och ingen ångervecka får vi heller .. när vi upptäcker misstaget.

Nu säger Stefan Löfven att sossarna vill att kvalitetskraven ska öka så att det blir svårare att ta ut oskäliga vinster. Vilket ger ungefär samma signaler som dem vi får från regeringen, så det borde inte innebära några svårigheter att genomföra rätt snabbt? Ingen kommer nog heller att protestera mot höga tillsynskrav .. men de finns ju redan, det är bara det att de inte efterlevs?

Men sedan ..??

Privata aktörer som arbetar inom skattefinansierade verksamheter ska ställas in för hårdare krav? Vem som ska ställa de kraven framgår inte och jag hoppas att det inte handlar om kommunerna som för närvarande lever i en ganska kravlös tillvaro inom samma verksamhetsområden??

Tillstånd .. utöver de som redan krävs .. ska utfärdas till personer med tillräckligt god kompetens .. men det är bara inom den privata sektorn vi som väljer får de garantierna. Kommuner och landsting får däremot driva sina verksamheter med hur inkompetent ledning som helst?

Men det är nog lika bra .. det blir nog dyrt ändå med hela den här apparaten som förmodligen ska toppas med en sprillans ny generaldirektör?

Skatt ska betalas i Sverige .. är också ett krav. Bort med all skatteplanering, alltså?

Varför har det ens varit möjligt .. eller .. är det möjligt att förhindra? Vi får ju inte glömma att det var under en socialdemokratisk regering som systemet öppnade upp för privata välfärdsföretag.

Det här kravet blir nog döden för alla kommunala insynsskyddade bolag som köper, säljer, lånar ut och drar av .. om det skattekravet även gäller dem?? Men det kanske är skillnad på skatteplanering och skatteplanering?

Så ska varje enskild verksamhet redovisa vart pengarna tar vägen, enligt Löfven. Alltså, varje enskild förskola, varje enskild skola, varje enskilt äldreboende, varje enskild vårdcentral osv, osv .. så att vi vanliga dödliga vet vad vi väljer, när vi väljer.

Då blir det nog inga problem med vinsten eftersom kostnaden för administration kommer att stiga skyhögt.

Det är kanske inte helt gratis för skattebetalarna heller, men ger ju en god vägledning i en valsituation och gott om möjligheter till missförstånd hos okunniga journalister som kan ladda med CHOCK-rubriker så gott som varje dag i lokalpressen, bara genom att häcka på verksamhetens redovisningssida.

Spännande!

Under förutsättning att vi kan ställa båda alternativen mot varandra, privat och offentligt.

Annars blir det lite märkligt? Ska vi välja den kommunala förskolan Vitsippan som vi inte har en aning om hur de sköter sin ekonomi före den privata förskolan Blåsippan som redovisar en blygsam vinst? Eller ska vi förutsätta att Vitsippan står över all kritik eftersom den är kommunal .. och sedan upptäcka att pengarna som vi aldrig fick se, lånats ut i bygget av den nya idrottshallen?

Men det får vi säkert svar på så småningom när sossarna har haft sin kongress. För huvudskälet till de här förslagen är ju att få lite arbetsro fram till dess.

Men Johan Westerholm tar fram något som inte många tänker på, i sitt blogginlägg i dag.

Det är inte bara vård, skola och omsorg som drivs med skattemedel av privata aktörer. Johan Westerholm nämner sophanteringen som många lever gott på, jag kan ju bidra med alla byggfirmor som får kommunala uppdrag och betalt med skattemedel, de företag som bygger nya vägar eller reparerar de gamla, arkitekter som ritar alla populära badhus och idrottsanläggningar .. och på tal om idrottsanläggningar, finns det inte lite vinster att hämta där för framgångsrika lag, sponsrade av kommuner som vill sätta kommunen på kartan?

Maten som köps till dem som lever i vården, skolan och omsorgen .. hur är det med den? Var kommer den ifrån, vem gör vinst, hur mycket och på vilket sätt? Motsvarar kvaliteten på råvarorna det pris som skattebetalarna betalar eller går det ner några orättmätiga kronor i tillverkarens fickor?

Färdtjänst och skolresor i glesbygd .. är inte det privata taxibolag som gör vinst på skattebetalarnas medel?

Badstränder, bryggor och andra sommarplatser i kommunens regi .. underhålls av privata aktörer som tjänar en slant på kommuninvånarnas skattemedel samtidigt som de också är förutsättningen för att vi kan åka till jobbet på snöröjda vägar på vintern.

Det finns så mycket som vi inte tänker på som är utlagt på entreprenad av kommunen där vi bor.

Och som Johan Westerholm så klarsynt skriver .. det är MÄN, MÄN, MÄN som tjänar pengar på allt detta. Män som har riktiga karlakarlsfirmor som sköter RIKTIGA jobb med stora maskiner.

Kvinnor som startar företag som får betalt av kommunala och statliga medel, får däremot nästan socialdemokratiskt näringsförbud bara för att de verkar inom traditionella kvinnliga yrkesområden??

Männen är våra Vardagshjältar medan kvinnorna ses som Samhällets offer .. även om företagen är lika vinstrika och pengarna kommer från samma källa??

Så låt LO och vänstersossarna räkna ut vad det skulle kosta skattebetalarna med ett totalt vinstförbud, Stefan Löfven.

KRÄV att de presenterar lösningar och kostnader för konsekvenserna av ett totalt vinstförbud när det gäller skattefinansierade verksamheter.

Sedan kan du ju själv räkna lite på hur mycket du tycker att det är rimligt att vi skattebetalare ska behöva betala för att stilla de interna striderna inom Socialdemokraterna.

Eller dela hela det förbaskade partiet så vi väljare äntligen kan få klarhet i vad vi köper om vi röstar på Socialdemokraterna. 

AB, AB, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Expr.,

fredag 26 oktober 2012

Fruktan har ett syfte, men feghet har inget ..


.. sa Mahatma Gandhi, och jag är fullständigt övertygad om att han inte tänkte på svensk inrikespolitik när han sa det.

Men när Sverigedemokraterna nu seglar upp som Sveriges tredje största parti så surfar de på en våg av feghet som skapats av just företrädarna för svensk inrikespolitik.

Se inget, Hör inget och Säg inget .. så försvinner det nog av sig självt, verkar vara de etablerade partiernas lösning på de problem väljarna upplever sig ha i sin vardag.

Ingen törs tala om flykting- och invandring utan att riskera att få en rasistanklagelse i retur. I varje fall inte offentligt. Men kan du, genom att lämna in en anonym valsedel, göra din åsikt sedd och hörd .. ja, då är det många som tar chansen.

När gamla far illa och äldrevården mer eller mindre börjar likna ett skämt .. då talar vi inte om de gamla eller om kvaliteten, utan om vinster i de privata alternativen. Det talas inte särskilt mycket om VARFÖR kommuner och landsting aktivt väljer att lägga ut vården till privata aktörer, till samma kostnad som de själva har drivit samma verksamhet. Det talas inte om hur vården och det ekonomiska läget såg ut innan den såldes ut och framför allt så nämner ingen ordet skatteplanering i samband med vinster eftersom det pågår en lika avancerad skatteplanering inom landsting och kommun.

Så när VINSTERNA är huvudintresset så bryr sig inte särskilt många om att själva vården fortfarande är i fritt fall och i alltför många fall inte värd namnet.

I varje fall inte förrän den dag det visar sig att man har skjutit sig i foten genom att försöka lägga vinstanklagelserna på motståndarna och att väljarna kräver att de privata "räddarna i nöden" ska lämna tillbaka det ansvar man själv inte ville ha från början.

Då blir plötsligt det hela en administrativ fråga? Kolla bokföringen .. och vips så blir allting bra .. för alla utom dem som det egentligen handlar om. De märker ju ingen skillnad oavsett vad som sker. Hela frågan verkar ha blivit ett politiskt slagträ och en intern sossestrid, och frågan är om det är någon som är intresserad av hur de som faktiskt lever mitt i "vården" har det?

Riksdagen godkänner lagförslag, stiftar lagar och lämnar med varm hand över resultatet till våra myndigheter. Sedan gör man sitt bästa för att bortse från hur det faktiska resultatet blir när den berörda myndigheten tolkat, utvärderat och förändrat den nya lagens innehåll till oigenkännlighet.

Sverigedemokraterna har fått frikort på flykting- och invandringspolitiken och de övriga partierna koncentrerar sig på att kritisera och drapera Sverigedemokraterna och deras väljare i rasistskynken. Väljarna som väljer SD för att föra upp frågan får därmed lika mycket gensvar på sina frågor, önskemål eller krav som de anhöriga till elever med problem, äldre, handikappade eller funktionshindrade.

Övriga partier fokuserar på att Sverigedemokraterna är rasister och att privata aktörer tar ut vinster eller fifflar med bokföringen.

En dement äldre som är gravt inkontinent, helt vilse i den person h*n inte längre är och i en verklighet h*n inte längre känner igen .. får inget äldreboende och ingen som helst hjälp med sin hygien, trots att både h*n och hemmet är fullständigt impregnerat av intorkad urin. Den demente måste själv uttryckligen begära den hjälp h*n inte inser att h*n behöver, annars .. "kränker man personens integritet"!?

Att det är hyfsat integritetskränkande att låta någon förvirrat och lättklädd gå omkring i blöta urinstinkande kläder, är det lika sällsynt att någon talar om som att någon nämner något om insyn i kommunernas och landstingens verksamheter.

Jag är ingen fan av Sverigedemokraterna, men jag är inte helt dum heller. Redan under förra valrörelsen insåg jag .. och många, många med mig .. att taktiken hos våra folkvalda var helt fel. Genom att helt släppa frågan, genom att inte se, inte höra och inte tala med SD .. lämnade de ifrån sig tolkningsföreträdet och signalerade handlingsförlamning och feghet. Redan då fattade åtminstone jag att SD hade möjligheter att växa sig riktigt stora .. för stora enligt min uppfattning.

Jimmie Åkesson har skött sina kort väl, det måste man erkänna. Han har använt tiden i riksdagen väl också och nu ser vi hur partiet försöker bredda sitt budskap.

I senaste partiledardebatten trodde jag mig kunna ana vad som blir nästa heta SD-fråga när Jimmie Åkesson, med anledning av sjukförsäkringskaoset, sa ..  "Problemet med sjukförsäkringen är inte att det finns gränser där arbetsförmågan eller rehabiliteringsbehovet  utreds och prövas utan svårigheten för människor att få en rättvis bedömning av sin arbetsförmåga."

Dessutom har han tidigare också uttalat sig om hur systemet med personlig assistans urholkas så att en stor grupp funktionshindrade får betala priset för ett jämförelsevis litet antal kriminella aktörers utnyttjande av ett bristfälligt ekonomiskt kontrollsystem. 

Sjukförsäkringen och den personliga assistansen är heta frågor bland väljarna och tillhör också de  "jobbiga" frågor som de etablerade partierna väljer att blunda, slå dövörat till och tiga inför.

Får Sverigedemokraterna frikort och tolkningsföreträde här också, så kommer valrörelsen 2014 att bli en problematisk tillställning .. minst sagt.

DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB,

torsdag 25 oktober 2012

Åh, nej ..


.. var min första tanke när jag såg rubrikerna om prinsessan Madeleines förlovning.

Suck .. nu kommer vi förmodligen att få se ännu ett "ironiskt" och kungligt klipp-och-klistra-konstverk från Elisabeth Ohlsson Wallin. 

Eftersom den "ironiska" sensationsballongen med Göran Hägglund* punkterades innan den ens hann lyfta, så kan hon väl knappast motstå den fullständigt övertydliga chansen att klippa in prinsessans lyckliga ansikte i ett collage av Hollywoodfruarna .. Maria, Margareta, Isabell och Gunilla.

Då .. kanske, kanske .. någon blir intresserad av att sponsra och ställa en lokal till förfogande för den "satirutställning" som alla är så ointresserade av i dag. Vad kan vara mer dagsfärskt än en kunglig förlovning?

Aftonbladet kommer säkert att stå till tjänst när det gäller att publicera alstret, eftersom själva förlovningen vid det laget kommer att vara förbrukad som lösnummersäljare och man kan återgå till de vanliga angreppen på monarkin. Rubriken och namnet på "konstverket" är ju givet .. FÖRLOVNINGSCHOCK I KUNGAHUSET !!

Men tills dess så håller jag tummarna för att statsministern låter prinsessan och hennes utvalde få varandra. Och det gör han nog .. för tänk vilken övertydlig version av ORMEN I PARADISET som EOW skulle kunna klippa ihop av ett avslag.


*Citat .. klippt från bloggen Häxanmexan .. från Göran Hägglunds presschef Johan Ingerö, angående Elisabeth Ohlson Wallins bild av partiledaren:
– Hon släpper väl någon sådan ny bild då och då. Hon fick väldigt mycket uppmärksamhet på 90-talet med något liknande. Sedan dess är hon ”stuck in repeat”. Det har väl ungefär lika mycket nyhetsvärde som att Kiss uppträder i smink och platådojor.

AB, AB, ABDN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Expr.,

onsdag 24 oktober 2012

En genväg till lycka?


Expressen bjöd på 6 beprövade metoder för att bli lyckligare för ett par dagar sedan och Rebecka Björklund, 28, vittnade om att hon har blivit lättare till sinnes, mindre bekymrad, oroar sig mindre och känner sig allmänt välmående.

Allmänt välmående? Kan det vara något för mig?

Vad är det för tips lyckoforskaren Filip Fors har att erbjuda som ger detta fantastiska resultat?

Den första genvägen var .. "Öva upp fallenheten för positiva känslor.

En vuxen människas hjärna fortsätter att förändras. På samma sätt som vi kan lära oss ett främmande språk kan vi öva upp vår naturliga fallenhet för positiva känslor. Tricket är att göra det bästa av otrevliga överraskningar. Ändrade förväntningar ger frihet!"

Alltså .. det här stämmer inte alls för mig.

Jag är en positiv människa i grunden .. men med en sällsynt fallenhet för negativa förväntningar, vilket är grunden för mina positiva känslor. Jag grottar alltså ner mig allt vad jag kan i "otrevliga överraskningar" .. eftersom de bekräftar det jag redan visste: allt kommer förmodligen att gå åt helvete!

Samlingsnamnet på den mapp där jag förvarar diverse skriverier, blogginlägg som ratats och idéer i har till exempel samlingsnamnet .. Eftersom allting ändå går åt helvete .. kan man lika gärna vara optimist!. Det kan ju vara bra att veta för dem som ska reda upp efter mig när det verkligen gör det.

Jag går inte omkring och oroar mig, men jag förväntar mig ALLTID det värsta! Därför MÅSTE jag uppskatta och glädjas över all kärlek jag känner och får, åt alla vardagens små glädjeämnen, livets enorma rikedom och valmöjligheter och naturens alla skiftningar och överraskningar .. in i minsta detalj .. INNAN katastrofen slår undan benen på mig.

När jag faller, river sönder mina favoritbyxor, får ett djupare sår plus ett antal vanprydande skrubbsår på vänster knä och hand .. så blir jag överlycklig, eftersom jag under flera år räknat med att bryta något om jag händelsevis skulle ramla omkull.

Det var ju faktiskt rent otroligt!! INGENTING var brutet?

När jag vaknade efter en akutoperation som kunde ha kostat mig livet, så var den första känslan i och för sig en stark irritation över den enerverade människan som babblade på i samma rum, men när det visade sig att jag var totalt ensam i rummet och att den ointressanta och långtråkiga monologen kom från mig själv .. så gav det en stark lyckokänsla att jag överhuvudtaget hörde mig själv och att jag verkade ha överlevt.

När det, efter en månads haltande, visar sig att värken i min vänstra fot berodde på en halvläkt fraktur så såg jag det som en ren vinst, eftersom jag redan hade förberett mig på den omfattande operation som skulle fiska fram den sena som gått av och vandrat upp till ljumsken ungefär. Den outhärdliga smärta denna procedur skulle medföra hade varit ett sällskap i veckor och bara upplysningen att den inte skulle bli verklighet, gav en ren och oförfalskad lyckoinjektion.

Min fallenhet för negativt tänkande är alltså min smala lycka i livet. Ingenting blir någonsin så fasansfullt fruktansvärt som jag föreställt mig .. och de fasor som kommer i min väg känns därför lätthanterliga och möjliga att åtgärda.

"Jag vet ingen som kan sörja så förskräckligt över något som inte ens har hänt?" .. säger Maken.

"Yesss!!" .. säger jag. "Det finns en viss njutning i det. När det väl händer så är det aldrig så hemskt som jag föreställt mig"

Och så är det, när den övriga familjen står handfallen vid plötsliga olyckshändelser och katastrofer .. är det jag som hugger i och ser kallt på saken. "Äsch .. det var väl inget. Tänk bara på vad som KUNDE ha hänt!!

Men i måndags överträffade verkligheten förväntningarna. Mitt "worst case scenario" blev verklighet med råge och jag blev fullständigt chockad. Natten till tisdagen arbetade hjärnan övertid med att försöka sortera den nya informationen i logiska bitar och jag räknade kallt med att vakna fullständigt utmattad och  uppgiven.

Knäckt, rent av!

Döm då om min förvåning när jag kände mig som rena energiknippet när jag satte mig vid morgonkaffet. Hela dagen gick i effektivitetens tecken och humöret var på topp .. äsch, det fixar sig nog. Världen gick inte under och det finns förmodligen värre saker som kan hända?

Men vilka? Eller vad?

Jag kände inte igen mig själv och misstänkte att det hela kanske bara var ett tecken på det totala sammanbrottet som förmodligen var i antågande? Men i dag står jag fortfarande rätt oberörd?

Nu gäller det att hitta en ny katastrof som jag kan oroa mig för .. annars vet jag inte vad som händer?

Ute och cyklar??


Jag är så trött på debatten om vinster i välfärden.

Allting handlar om kronor och ören och ingen är nämnvärt intresserad av själva utförandet, det vill säga, kvaliteten.

Den anses bli god om vinsten är låg eller helt obefintlig och är den dålig så är det alltid inom den privata sektorn. De kommunala alternativen finns det aldrig något behov av att granska .. varken ekonomiskt eller kvalitetsmässigt?

Av en för mig obegriplig anledning??

"Nu sätter partiledaren Stefan Löfven ned foten" och vill ha större öppenhet i bokföringen hos varje enskild aktör inom skola, vård eller omsorg.

Bokföringen ska granskas. Det är ett område som jag känner mig rätt hemma i, faktiskt. Och jag vet att jag kan bokföra kostnaderna för en cykel på ett korrekt och godtagbart sätt .. men det betyder inte att någon, någonsin, kommer att cykla på den.

(Det kanske till och med är min egen gamla cykel som jag på ett lätt och smidigt sätt ser till att tjäna en slant på när jag inte längre behöver den?)

Genom att läsa bokföringen så ser vi kostnaderna, intäkterna och vinsten .. men inte kvaliteten på utförandet.

Vad vinner de "vanvårdade äldre" på det?

Om konsultarvoden bokförs så är det helt ok .. och ingen kommer förmodligen att reagera över att firman som får pengarna, är skapad av ägaren av vårdbolaget. Samma gäller alla andra tjänster .. personalutbildning, renovering osv, osv.

Bokföringen visar att tjänsten köpts .. men inte att den har blivit utförd. Jag tycker nog att det är ett faktum som sossarna borde ha lärt sig av SSU-ungdomarna från landets norra delar?

Hyran som betalas till fastighetsägaren är också helt i sin ordning .. även om ägaren i likhet med kommunerna hyr ut sina egna fastigheter, lånar ut pengar till sitt eget bolag och använder sig av "räntesnurrorna" för att slippa betala skatt. En företagare .. eller en kommun .. kan skapa hur många bolag som helst, och sedan göra affärer med sig själv som är helt korrekta när de hamnar i bokföringen.

Det blir lite som att bokföra en dyr cykel som förutsättning för transporter inom företaget, inköpt från det egna cykelbolaget, som tillverkat den för en billig penning. Om den är nödvändig eller inte, framgår inte av bokföringen.

"Av redovisningen ska alla intäkter och utgifter kopplade till den enskilda enheten framgå och därmed vinsterna som uppstår" ... skriver den arbetsgrupp som Carin Jämtin leder i kampen mot vinsterna i välfärden.

Det här förslaget ger förmodligen underlag till ytterligare en kostnadskrävande myndighet med många anställda som får fördjupa sig i siffror som egentligen inte säger någonting om hur själva kvaliteten ser ut inom välfärden .. bara vad den kostar.

Om nu Stefan Löfven och hans sossemedlemmar kommer att få igenom kravet på öppen och helst offentligt genomlyst bokföring inom välfärden, så tycker jag att jag som väljare har rätt att kräva att samma öppenhet och tydliga redovisning ska finnas för de kommunala alternativen. "Att alla intäkter och utgifter kopplade till den enskilda enheten framgår" och redovisas.

För jag är minst lika intresserad av att se om det är någon som är ute och cyklar inom kommunerna som jag är av de privata aktörernas trampande på pedalerna.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvDDN, DNDN, DN, DNExpr., AB, SVT,

måndag 22 oktober 2012

"Jag förstår att du har det jobbigt" ..


.. sa en arbetskamrat till mig en gång, och eftersom det var på den tiden när Dottern var liten och helst sysselsatte sig med vad som helst utom att sova på nätterna, så sög jag girigt och tacksamt i mig medlidandet.

"Särskilt med tanke på att du är så ensam om allt" .. fortsatte min jobbarkompis medlidsamt.

??????????? Jag måste ha sett ut som en fågelholk eftersom hon fortsatte .. "Ja, jag hörde att din man nästan aldrig är hemma."

VA!!!??

Om jag hade några problem med Makens närvaro i hemmet vid den tiden .. och nu också för den delen .. så var det att han var alldeles för mycket hemma. Hur kunde hon "ha hört" något så vansinnigt som att han nästan förlöpt hemmet för att lassa över ansvaret på mig??

Det visade sig att en flyktig bekant, som väldigt gärna ville vara lite mer än flyktig, hade reagerat på att Maken aldrig var hemma när hon aviserade sin ankomst och att vi aldrig bjöd in henne och hennes man för att umgås parvis. Dessutom så hade hon registrerat att Maken åkte på egenresor, en helg med mc-kompisarna och en vecka på träningsläger .. varje år!

Att jag reste på egenresor till vänner i England, drog på second-hand-safari med jämna mellanrum, var aktiv som kattuppfödare, medlem i diverse föreningar och for iväg på kattutställningar en helg var eller varannan månad, var något som helt hade undgått henne.

Möjligen berodde den missen på att jag .. och Maken .. inte tyckte att det var särskilt kul att umgås med varken henne eller hennes man? HON tyckte tydligen att det var intressant att umgås med oss och verkade se sig som en i familjen?

Men hur förklarar man en annan människas sanning? Ska man ens behöva göra det? Blir det trovärdigt när man gör det.

Jag kunde se hur tvivlet fanns där när jag försäkrade min arbetskamrat att jag inte alls led av ofrivillig ensamhet utan tvärtom önskade mig mer frivillig sådan.

Det var synd om mig .. på något sätt? När jag berättade om händelsen för några andra bekanta så märkte jag att informationen om Makens svek nått även dem och att de i sin tur hade avhandlat min utsatta situation med andra.

Det blev fruktansvärt plågsamt .. särskilt för Maken som är mer mamma och mer familjebunden än mig i praktiken.

Det enda ryktesspriderskan och jag hade gemensamt var att vi båda hade katt av samma ras, och naturligtvis så tog jag kontakt och talade i klartext om vad jag tyckte om dramat som hon konstruerat med mig i huvudrollen. Sedan var den kontakten bruten för gott .. men än i dag så kan jag stöta på någon som säger .. "tänk så svårt du hade när Dottern inte sov och du var så ensam".

Som kattägare kan jag väl konstatera att det ligger lite sanning i ordspråket .. "Skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv".

Vår familj lever och har alltid levt i ett litet sammanhang på en liten ort. Ingen av oss är känd eller längtar efter offentlig belysning och då kan man med lite tålamod döda ett rykte och en ryktesspridare.

Men hur gör man om man är känd?

När ALLA tror sig veta ALLT om ditt privatliv? När rena fantasier publiceras i rikstäckande media som en sanning?

När BEVIS är händelser som inte alls är bevis utan bara händelseförlopp som utspelats i någon annans huvud, styrkts av påståenden och växt till en självupplevd sanning.

Hur försvarar du dig utan att det blir bränsle till mer "bevis", och hur undgår du att bli ifrågasatt när du hävdar att den lögn som alla VET är sanningen är en lögn? Det blir så märkligt när din egen sanning och din egen upplevelse av hur du lever ditt liv inte längre är din egen sanning längre utan har ersatts med en berättelse skapad av någon annan??

Jisses vad jag är glad över att jag inte är känd, inte född med kända föräldrar och att min pappa nöjde sig med att vara kung inom familjen.


"Det är lättare att tro på en lögn man har hört tusen gånger än att tro på fakta som ingen tidigare hört." 

Expr., DN, DNSvD, SvDAB, AB,

söndag 21 oktober 2012

Socialdemokratiska Juholtianer, Vänsterpolitiker, förbudsivrare och .. Alex Schulman.


Aldrig tidigare har jag väl sett en debatt spåra ur så fullständigt som den om vinster i välfärden.

Media har målat upp en bild av att ALLA privata aktörer inom vård-, skola och omsorg är giriga profitörer som varje kväll smyger runt hörnet till banken, med en skottkärra full av guld och lämnar döende, lidande eller utnyttjade människor bakom sig. Samtidigt som föremålen för kommunens vård-, skola och omsorg dansar jublande och nöjda runt på gator och torg.

När det gäller vinster i välfärden talas det nästan i tungor från vänsterpartister och socialdemokratiska Juholtianer och jag skulle inte säga något om det, om det inte var så ekande tomt när det gäller fakta, kunskap och kunnande.

Ingen verkar ha en aning om hur de ska definiera ordet vinst till att börja med?? Vad menar de med att förbjuda vinst?

Vilken vinst?

Finns det någon skillnad på; förtjänst, överskott, avans, profit, reveny, lön, räntabilitet, behållning, utdelning, resultat, återstod, netto, avkastning, intäkt, vinning; fördel, nytta, utbyte .. som alla är synonymer för ordet vinst?

Hur definierar vinstmotståndarna ordet vinst? Vet de skillnaden mellan skottkärran med guld och överskott som är nödvändigt för företagets överlevnad, och vet de varför denna "vinst" inte finns i vinstform i kommunala verksamheter?

Vet de överhuvudtaget något om skillnaden mellan kommunal och privat hantering av pengar?

Eller handlar det här om en annan tolkning av ordet vinst? För man kan ju också se det som; seger, viktoria, triumf, vunnet pris.

Är det därför de skriker så högt och osakligt? Är det vinst till varje pris som det handlar om .. oavsett vilka följder det får för dem det handlar om?

Det handlar om OSKÄLIG vinst .. vrålar Vänsterpartister och Juholtianer i kör, och om du ödmjukt påpekar att det inte är möjligt att ta ut oskäliga vinster annat än med hjälp av korkade avtal skrivna av okunniga kommunala tjänstemän .. så blir du behandlad som en fullständig idiot.

Vilka är det då som tar ut dessa OSKÄLIGA vinster?

RISKKAPITALISTER!!!! .. hörs i kör från Juholtianerna och Vänsterpartisterna.

Men det finns faktiskt ingen bolagsform som heter så. ALLA som startar privata bolag tar en ekonomisk risk och så finns det de som lånar ut pengar till människor som vill starta privata bolag och därmed riskerar sitt kapital .. och kallas riskkapitalister eftersom de får utdelning på satsade pengar. Självklart satsar de på bolag som beräknas ge så hög utdelning som möjligt, något som blir möjligt i branscher med förmånliga avtal med, bland annat, just de kommuner som vänster- och juhultiansidan menar är bäst skickade att handha vård-, skola- och omsorg?

Det finns aktiebolag, kooperativ, stiftelser, ekonomiska och/eller ideella föreningar, enskilda bolag, handelsbolag osv, osv ... och alla är de verksamma inom välfärdssektorn. VET vinstmotståndarna skillnaden. 

Är ALLA giriga utnyttjare av svensk välfärd?

Hur många tar ut oskälig vinst som samlas i stora vinstberg utanför landets gränser? Det har de ingen aning om.

Hur många fuskar, är oärliga, har medvetet dålig kvalitet för att uppnå maximala vinster? Det har de ingen aning om.

Hur många driver verksamheter som har högre kvalitet och bättre genomförande än de kommunala? Det har de ingen aning om.

Hur stor är skillnaden i vanvård eller dåliga resultat mellan privat och kommunal verksamhet inom vård-, skola och omsorg? Det har de ingen aning om.

Om det går att göra oskäliga vinster på samma summor som kommunerna gör förluster på .. vad är då skillnaden? 

Vart tar kommunernas pengar vägen .. eftersom förlusten inte motiveras av någon större skillnad i personaltäthet?

Det har de naturligtvis ingen aning om.

Carema!! .. skriker Vänstern. Blöjor .. hojtar Juholtianerna. Kvinnor har det bättre i kommunala verksamheter, än som egna företagare i traditionellt kvinnliga verksamheter .. gastar Lena Sommestad som vill begränsa möjligheterna för lågutbildade kvinnor att starta eget .. och sossarna i största allmänhet vill ha färre elever i klasserna utan att ha en aning om var de ska placera de elever som blir över? Men det kanske blir plats över i de skolor som måste byggas när de privata alternativen förbjuds?

Men det är väl ingen som motsätter sig ytterligare kraftigt höjd skatt för så behjärtansvärda ändamål som nya skolor, nya äldreboenden och nya gruppbostäder som ska byggas i kommunal regi och hamna i kommunala fastighetsbolag utan offentlig insyn?

Vanvården inom den kommunala äldrevården, kommer den att försvinna om de privata alternativen försvinner och vart ska de äldre ta vägen? 

Resultaten inom de kommunala skolorna kommer de att höjas om de privata skolorna försvinner och elevantalet stiger? 

Den kommunala omsorgen om handikappade kommer den som av ett under att förbättras om de privata alternativen försvinner .. och var ska de bo, de som bor i privata gruppbostäder i dag?

Det har de ingen aning om .. men förbjudas ska de.

Dagens dummaste inlägg i vinstdebatten står Alex Schulman för, när han upprört skildrar hur han och hans älskade, höggravida Amanda traskar in på en privatägd vårdcentral.

De får .. precis som vi som går till offentliga vårdcentraler .. möta en nyexaminerad AT-läkare som gör sin allmänläkarpraktik. 

Alex Schulman blir CHOCKAD över att h*n inte är specialistutbildad kvinno/förlossningsläkare utan måste GOOGLA på symptomen för att bli säker på diagnosen.
.
Välkommen till verkligheten, Alex Schulman. Var trodde du att våra specialistläkare fick sin praktik och erfarenhet egentligen?

Alex och den väna Amanda traskar till en "riktig" läkare på ett "riktigt" sjukhus och blir lugnade. Alltså de går till den avdelning de borde ha uppsökt från början .. BB-avdelningen eller Kvinnokliniken på ett sjukhus och möter en specialistläkare.

Detta upplever krönikören som VANVÅRD, han övertygas om att "vinst i vården dödar" och blir galen över att privata vårdgivare går med vinst .. utan att ha en aning om hur mycket vinst det aktuella bolaget gör, vilken bolagsform det har och om "vinsten" stannar i eller lämnar företaget.

Alex Schulman tycker att regering och opposition borde SKÄMMAS för det inträffade och eftersom han förlorat sin politiska förebild .. Håkan Juholt .. så tar han steget fullt ut och hyllar Vänsterpartiet för deras vinstmotstånd.

Det gör han rätt i. Vänsterpartiet och Alex Schulman verkar ha samma kunskap och insikt i hur vården fungerar, begreppet vinst och hur man driver företag. 

Däremot ägnar nog Alex Schulman inte en enda tanke åt att hans egen försörjning helt vilar på att den tidning som håller honom och hans fru under armarna får presstöd från staten ..

.. det vill säga från skattebetalarna.

SvD, SvD, DN,