fredag 14 februari 2014

Hur ska jag göra för att ..

.. trassla mig ur detta löjliga politikträsk som jag av någon anledning placerat mig själv i?

När jag började blogga i mars 2008, gjorde jag det av ren nyfikenhet. Det var på den gamla goda tiden då alla tidningar med självaktning hade en spalt med länkande blogginlägg direkt i anslutning till alla nyheter, debattinlägg, krönikor och de senaste rönen när det gällde viktkontroll/träning eller formandet av ögonbryn .. jag skrev till och med ett inlägg om det .. och jag var så dum och naiv att jag faktiskt trodde att artikelförfattarna läste vad medborgarna ansåg om de senaste åsikterna.

I min värld hade internet öppnat en dörr till ett rum där politiker och väljare kunde tala med varandra och där beslutsfattarna direkt kunde se vilka åsikter, önskningar och behov som fanns hos väljarna.

En ny värld och en ny öppenhet!!

Trodde jag.

Men så här sex år senare är den dörren mer stängd än den var innan?

Jag gladde mig .. faktiskt .. åt att få vara delaktig i en valrörelse och jag letade reda på alla politikerbloggar jag kunde hitta och frågade, undrade och ifrågasatte .. eftersom jag, på fullt allvar, trodde att de var intresserade av att kommunicera med väljarna? Om jag ska vara riktigt, riktigt ärlig .. och det ska man väl? .. så hade jag inte blivit förvånad om någon kontaktat mig och försökt värva mig till partiet.

Det är nästan så jag skäms när jag tänker tillbaka, för naturligtvis var det inte en enda som svarade på mina kommentarer och .. så klart .. ingen som visade mig något som helst intresse på något annat sätt heller.

De som däremot var lätta att komma till tals med var alla andra som också funderade, undrade och sökte svar.

I april 2008 skrev jag om mina första trevande kontaktförsök på den politiska bloggarenan ..

Jag läste förvånat att någon kallade någon annans blogg för "Bajsfontän"?? Någon annan kallar en oliktänkande för en "fjantig hög av kodynga"?? Dessutom kallades han också för "nazist"!! Vilket sedan, efter kritiska kommentarer från moderpartiet, mildrades med ett tillagt "typ" .. och sedan vandrade jag vidare till modebloggarna som vid närmare eftertanke håller en högre och mer seriös nivå. Nu förstår jag varför det är så svårt med rekryteringen till de olika partierna .. alla dessa stora egon tar naturligtvis så stor plats att det inte ryms så många i varje parti?

Jag vill inte påstå att språkbruket har förändras till det bättre.

Efter att ha blivit ignorerad tillräckligt länge, så tänkte jag .. att om jag envisas med att ställa mina frågor, skriva om mina funderingar och undringar, så borde jag väl i fridens namn få svar av NÅGON??

Det dröjde ända till hösten 2011 innan jag faktiskt fick det.

Så i dag när jag läser att LO (?) börjat sy ihop en ny skattereform så blir jag inte förvånad .. det är ju ingen annan som försöker redovisa någon som helst färdriktning i det ämnet så en liiiiten glimt av vad som väntar borde det väl ändå ge dem som drömmer om att falla i Stefan Löfvens, Gustav Fridolins eller Jonas Sjöstedts famn?

Men LO?

Men varför inte?

Varför ska jag ifrågasätta dem som längtar efter att ersätta jobbskatteavdraget med ett blygsammare och "jämlikare" grundavdrag? Varför ska jag oroa mig över "en försiktig översyn" av fastighetsskatten .. nu när vi själva är förberedda och skuldfria?? Vill en majoritet av svenska folket ha högre priser, dyrare transporter, fler "sysselsättningsreformer" och villkorade försörjningsbidrag .. så varför ska jag förneka dem det?

Fast det är svårt att låta bli att undra .. det har liksom blivit en vana.

Hur i helsike ska jag hitta nödutgången och hitta tillbaka till 2008, när jag var helt nöjd med att skildra mitt fullständigt vanliga vardagsliv? Som till exempel en dag i maj ..

Till dig som aldrig vaknat av att din kräkts upp en halvsmält mus i och bredvid din säng, vill jag säga .. Du har inte gått miste om någonting alls!!

Underhållningsvärdet i att vakna halv fyra på natten och vara tvungen att ta hand om musliket, trampa i resterna på golvet, bädda om, slänga ut mattan, lakanet och täcket och tvätta fötterna i handfatet är inte direkt stort.

Familjens sura kommentarer om att jag STÖRDE, hade jag också klarat mig utan.

Katten som jag smekte så ömt innan jag somnade, känns som något som någon annan gärna kunde få ta hand om och tanken på om jag egentligen är riktigt klok som har DJUR i sängen, dyker oombedd upp.

Men, när det äntligen är bäddat och klart, jag får sova några dyrbara timmar till och katten ligger som ett spinnande, mjukt nystan i armvecket .. så är det nästan värt det.

Så här nästan 6 år senare så känns det som om jag gjort vad jag kan för att begripa mig på det politiska spelet .. det har helt klart varit värt det .. och begriper jag det inte nu så kommer jag inte att förstå mig på det senare heller. Men en sak har jag fått klart för mig .. det har absolut ingenting med väljarnas verklighet att göra!

För det handlar inte alls om mig .. utan om det som prioriteras högst inom både näringslivet och politiken .. egot, makten och pengarna!

DN, DN, DN, DN, SvD,

15 kommentarer:

  1. Den där med katten som spydde upp en halvsmält mus i din säng är idag inte helt olikt vad man idag upplever varje gång man läser en tidning eller hör en politiker.

    Och ja, jag har personligen fått uppleva lakan med kattspyor/kattkiss/kattbajs, så jag vet var jag pratar om. :)

    SvaraRadera
  2. Okey, du skriver som vanligt så slående att det gör ont i ögona!

    I mitt förra o-allergiska, o-astmatiska liv hade jag djur med päls. Hon födde sina 5 barn mellan bena på exet inkrupen i påslakanet=)

    Glad alla hjärtans dag på er- eller nåt:

    *funderar*

    Det heter ju GLAD påsk
    GOD jul
    GOTT nytt år
    och trevlig midsommar, men vad säger man idag??

    SvaraRadera
  3. Fnord .. jag har förstått att vi har likartade intressen och livet blir liksom lite innehållsrikare om man lever nära djur! ;-)

    Maja .. Love??

    SvaraRadera
  4. http://www.dn.se/sthlm/m-politiker-halla-du-korkade-zoran-ismail/

    SvaraRadera
  5. Och sedan ngn stans där, 2008 eller 2009, har jag läst dig i stort sett dagligen.

    Varför?

    För att du alltid har ngt intressant att berätta. Och för att du är en av de bästa bloggarna i detta land, med sundast förnuft och tankar som man känner igen sig i.

    Visionären

    SvaraRadera
  6. Anybody: Tell me about it. Finns någon här hemma som nyligen kommit på att man kan lirka upp dörren till ett köksskåp med en klo, och sedan lägga sig och sova ovanför konservburkarna med krossad tomat.

    SvaraRadera
  7. Fnordspotter: Det är kanske som katten Totte som var en fena på att öppna både kyl och frys och gladde både sig själv, sin kattsyster och sina två hundvänner med godis som kycklingfilé, entrecote, leverpastej och salami.....:-)

    SvaraRadera
  8. Kyl och frys? Ge mig inga mardrömmar nu plz. :(

    SvaraRadera
  9. Yes, visserligen var det dåliga gummilister. Frysen la han sig under och kom in med tassarna. Kylen öppnade han genom att spatsera över spisen och pilla in tassen på sidan så dörren åkte upp. Sedan var det bara att länsa. Vi såg till ganska snabbt att byta både ock. Det blev billigast så.....:-)

    SvaraRadera
  10. Haha, ja, kan nästan förstå det.

    Man hur arg man än blir är det svårt att inte smälta lite inför deras envishet och klurighet. :D

    SvaraRadera
  11. Innan vi fick ny frys och kyl levde vi som en småbarnsfamilj med en pinne inkilad i spis-och fryshandtaget för att förhindra olovligt öppnande.....:-)

    SvaraRadera
  12. Du är klok som en pudel Any - fast kanske inte som storpudeln Pedro min älskade lurventuss. Han var så korkad så han inte hittade hem på sin egen gräsmatta, fast trevlig var han.Katter är en pryl för sig och har alltid varit. Vår Surögda Ester har precis rensat vårt vitrinskåp från översta hyllans antika supglas och champagnedito. Men vad ska man ha gamla glas till ? Champagne dricks så sällan här och supar tar jag aldrig. Maken har som alltid tilläggsisolerade kalsonger (katthår)eftersom skrället tillbringar all sovtid i hans underklädeslådan. Hon har ätit åtta stora hål i en pläd av shetlandsull e c t, e t c. Skillnad mellan djur och politiker är att djuret gör dig utvald (för att älskas/bli älskad av). Politikern blir vald av dig eller andra och där är aldrig kärlek med bara makt. Ett sjukt eller skadat djur kan du göra tjänsten att avliva om allt blir för svårt men visavi politikern åker man dit för mord. Fortsätt blogga Any om det du tycker du vill skriva. Jag har bara fått ett riktigt vänligt svar från en politiker och det Var Hillevi Engström - hennes mail är inramat nu och sitter på väggen!

    SvaraRadera
  13. Visionären .. som jag har undrat vart du tog vägen?? Och så var du här hela tiden? Jag var nästan lite orolig att jag förändrats till det sämre utan att själv märka det .. ;-)

    Cicki & Fnord .. under lång tid formligen spottade jag ur mig kattberättelser .. jag kanske borde ge dem en chans till bara för nöjet att få ta del av era. :-)

    Granny .. det är inte en fråga om att blogga eller inte. Det är omöjligt att backa tiden och bli lika naiv och godtrogen som tidigare och så blir det liksom en rutin i livet att läsa morgontidningarna och sedan ta de senaste obegripligheterna som utgångsläge. Jag måste försöka omprogrammera mig själv .. hur det nu ska gå till??

    Dessutom så börjar mina husdjur bli ganska gamla vid det här laget och sover mer än de bidrar med inspiration. Det finns gränser för hur många gånger jag kan berätta om Rackarkottens hysteriska anfall .. ;-)

    SvaraRadera
  14. Jag började läsa din blogg inför förra valet och slogs av din förmåga att sätta ord på mina tankar. Ibland undrade jag om du hade smygkikat in i min hjärna, så jädrans bra var du. Och är du fortfarande! Den här bloggen var den första bloggen som jag la till bland mina favoriter, det har blivit många fler, men det var du som fick upp mina ögon för denna typ av opinionsbildande.
    Det här är mitt andrum på nätet där man kan vädra sina tankar utan att bli etiketterad som än det ena än det andra. Många kloka ord och kommentarer här som gör att man orkar att fortsätta tycka och tänka.

    SvaraRadera
  15. Och eftersom surfplattan tyckte att nu var det nog skrivet, så blir jag tvungen att avsluta här.
    Mycket har ändrats under den här tiden, trodde inte politik kunde bli så här vidrig och förvriden som media gör den, men man lär sig länge man lever.
    Vi måste härda ut och tro på att de som hatar, ljuger och förvrider, det är de som kommer att förlora.

    SvaraRadera