lördag 22 december 2012

Jular jag minns .. del 3.


Som barn hade jag en alltid lika ouppfylld längtan inför varje julafton .. en alldeles egen kattunge eller hundvalp!

I och för sig så hade jag blivit lika lycklig över en undulat, sköldpadda eller ett marsvin också .. det var mest själva idén om att någon tyckte så mycket om mig att h*n såg hur innerligt jag önskade mig detta.

Som alla andra barn med samma önskan, ägnade jag inte en tanke åt katten/hundens behov eller vad ett husdjur skulle innebära i form av skötsel och passning .. det skulle bara vara MITT och älska bara MIG!

Så småningom blev jag vuxen och fyllde huset med husdjur alldeles själv, men barndomens drömmar och besvikelser har en förmåga att dröja sig kvar, eller hur?

Så blev det jul .. för inte alltför länge sedan.

Maken stack i väg på julaftonens förmiddag för att köpa något som saknades och en tidning, vilket var planerat, men han dröjde väldigt länge med att komma tillbaka? Jag blev irriterad .. det var ju ändå JULAFTON!! .. och så såg jag för mitt inre öga hur han träffat någon annan bilentusiast och stod och jämförde fälgar eller lack, medan jag väntade.

Så kom han tillbaka. Försvann in i ett rum vi sällan använder. Ett förskräckligt oväsen utbröt .. någon grät högljutt .. och Maken kom ilande med panik i blicken.

Kom fort .. och så rev han ut mig från köket där jag var sysselsatt med julmaten och släpade mig omilt in i rummet som han tidigare försvunnit in i.

Där var min julklapp!

En fullständigt otröstlig liten siames i en kattransport!

Och jag blev 8-9 år igen och grät av lycka medan jag befriade den lilla katten ur hans fängelse. Han var bara ett liten ynklig knippe lååånga ben med en silkesmjuk päls och imponerande röstresurser.

Och han var bara MIN!

Det blev en minnesvärd jul. För visst hade vi katter innan och hade haft många katter tidigare, men ingen hade varit siames .. vilket visade sig vara något helt annat.

Han nådde långt, kunde klättra högt, komma in i extremt smala passager och åt allt som gick att svälja.

När han sov gjorde han det på någons axel, hopkurad mot pulsslagen i halsen eller under min tröja som ett litet kängurubarn. Det visade sig senare vara förenat med livsfara, för varje gång hundarna skällde på något utanför fick han panik och gjorde en rivstart för att kunna uppsöka närmaste gömställe. Min mage var så småningom ärrad med ett rutnät av rivstarter, som än i dag är synliga som tunna vita streck om jag händelsevis blir solbränd.

Kulmen på siamesjulen kom när det var dags att knyta ihop tomtesäcken för kvällen. Siamesen skulle infångas och sova med de andra katterna, utom räckhåll för hundarna, men när han retfullt försvann in under granen såg vi något glittra där det sällan glittrar alls?

I granen hade vi lååååånga guldfolieband, eller vad man ska kalla det, 2-3 mm breda och minst 3 meter långa. Massor av dem hängde dubbelvikta från toppen av granen .. och ett okänt antal befann nu sig inuti själva siamesen!!

Fullständigt livsfarligt! Det som glittrade till var det som passerat från munnen till utgången så att säga. Men tordes vi dra?

Tänk om glitterbanden satt fast i tarmarna och vi skadade honom för livet? Måste vi åka till veterinären mitt på julaftonsnatten?

Men, försiktigt, försiktigt lyckades vi befria honom från det han stoppat i sig i ungefär samma takt som det blev synligt .. samtidigt som vi matade honom med fiberrik och fet mat för att underlätta passagen.

Granen strippades på allt livsfarligt .. vilket visade sig vara det mesta och siamesen överlevde.

Men aldrig har jag blivit så överraskad och glad någon julafton som denna. Någon tyckte verkligen om mig så mycket och såg min innerliga barnalängtan .. i alla fall just då.

Senare blev det gott om tillfällen när Maken klandrade sig själv för sin ofattbara dumhet. Men det är en helt annan historia.

7 kommentarer:

  1. Som jag skrattade då jag läste denna din postning =)

    Morsan hade en halvsiames som hette Nero. Han lade en levande blodig fågel på mitt täcke en morgon. Jag tog den i vingen men Nero hoppade graciöst snabbt upp och tog tillbax den å hoppade sen snabbt ut genom det fösnter han kom in genom initialt. Denne katt "hatade" morsans kompis och morrade å bar sig åt så han fick rumsarrest då hon var på besök. Han öppnade dörrar, tryckte i sig en pälsbrosch morsan älskade, och bar knappnålar som han salmade på om han fick tag i dem.

    Han mobbade ut min Grand Danois så den blev som en dvärgpinscher och han hoppade som en gummiboll vart han ville på alla höga skåp.

    I själva verket såg han väldigt konstig ut vill jag minnas, med mycket längre bakben..

    Han jalmade och skrek så trumhinnorna stod som uppblåsta kondomer in i skallen.

    Jag kommer inte riktigt ihåg hur hans liv fortsatte men jag minns att han kom hem och hade slagits så örona såg ut som fransgardiner.

    Här får du tips på en av mina andra favvobloggare

    http://blogg.vk.se/gunnel/etikett/fj%E4ll%E4mmel

    http://blogg.vk.se/gunnel/etikett/fika+p%E5+s%E4ng

    En av de bästa bloggskribenterna på VK.

    Mycket nöje!

    Kram Maja!

    SvaraRadera
  2. Haha, vilka spännande och intressanta jular du har haft! :-D

    SvaraRadera
  3. Ville bara tipsa om att det finns fler som insett att man övertygar fler tveksamma med dialog än med konflikt :-)

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-behover-kampa-for-allas-lika-varde_7776494.svd

    Synd bara att han hann springa med huvudet först in i väggen innan han insåg det...

    SvaraRadera
  4. Peter Nicklasson23/12/12 19:09



    God Jul önskar jag alla som tänker på vad ni har på julbordet...

    http://fnordspotting.blogspot.... och se filmen om hur slakten av djur kan gå till.... vidrigt och barbariskt.

    God Jul fortfarande?

    SvaraRadera
  5. ❊ ✽ ✳ ※ ❈ ❅ ❆ ❅ ❄ God Jul Any med läsare! ❊ ✽ ✳ ※ ❈ ❅ ❆ ❅ ❄

    SvaraRadera
  6. Peter Nicklasson .. om det är på något område som jag har gott samvete så är det det här. Vi har inte ätit fabriksslaktat på nästan 30 år. På vårt julbord finns nästan bara kravgrönt och vilt och julskinkan som är årets undantag kommer från en granngård med utegrisar och litet (godkänt) slakteri.

    På inget vis vill jag bidra till det som du så riktigt kallar vidrigt och barbariskt!!

    Så med gott samvete önskar jag dig en God Jul!

    SvaraRadera