Det finns barn som ..

.. växer upp utan ett fullständigt språk. För det mesta är det något de är omedvetna om för i likhet med andra barn tar de för givet att det som gäller i deras eget hem och familj, också gäller i andras.

Fram till den dagen skolan börjar.

Det finns barn som lär sig läsa .. men ändå inte förstår betydelsen av orden och meningarna. De saknar en nyckel  till det som andra tar för givet och orsakerna kan vara många.

Barn som växer upp utan stimulans, utan böcker, utan samtal och diskussioner om vad som sker utanför hemmets väggar, utan att någonsin ha sett annat än underhållningsprogram på tv eller sett sina föräldrar läsa nyheter i en dagstidning. Barn som har erfarenheter av psykiskt sjukdom, kriminalitet, missbruk av olika slag, våld och rädsla .. men inga erfarenheter av tillit och trygghet. Barn till föräldrar som talar, tänker och drömmer på ett annat språk än världen utanför som talar ett språk som barnet bara lär sig till hälften. Barn som aldrig sett en annan värld än ett litet samhälle eller bostadsområde där alla har samma dåliga förutsättningar och tvingas leva efter samma snäva värderingar för att kunna stå ut.

Det handlar inte om intelligens .. det handlar om förutsättningar.

Men många har så höga hinder att ta sig över för att komma till samma punkt som de flesta jämnåriga hade från födseln att det är ett Herrans under att de faktiskt klarar sig och ibland till och med lyckas bättre än de flesta.

Men ett ofullständigt språk sätter sina spår. Det är en social markör som kan få din omgivning att vända sig från dig i förakt. Särskilt när det gäller dem som fått ett rikt språk och stor kunskapsbank från engagerade föräldrar .. redan före skolstarten.

Att läsa orden TRYGGHET, JÄMLIKHET, JÄMSTÄLLDHET, DEMOKRATI, ÅSIKTSFRIHET, LIKA VÄRDE ..är inte svårt. Men att förstå betydelsen av dem är betydligt knepigare om du inte kan relatera till dem i ditt liv.

Jag vet det. Inte förrän i vuxen ålder förstod jag hur tacksam jag borde vara över att ha haft föräldrar som gav mig böcker. Hela min värld kommer från det jag läste då .. och nu.

Jag växte upp med två språk .. ett hemma och ett ute bland jämnåriga. Samma språk .. men ändå olika. Tidigt förstod jag att den ordrikedom som jag fick från böcker inte var tillämplig bland dem som jag sökte min tillhörighet hos.

Men, tack gode Gud för Bibliotek och bibliotekarier .. en oas för kunskapstörstande barn innan internet.

Ni som läser det jag skriver ser kanske en människa som är försiktig med orden .. de som känner mig vet att mitt talspråk är betydligt färgrikare.

Jag svär någonting alldeles för****at. Jag blir in i h****te upprörd när jag följer partiledardebatterna och jag använder flitigt alla förekommande svordomar, kränkande tillmälen och ibland .. i vissa upphetsade stunder .. gör jag mig rolig över de naiva maktmänniskorna med nedvärderande, kränkande, hotfulla uttalanden som kanske också kan uppfattas som homofoba, rasistiska och antifeministiska.

För att inte tala om hur jag låter när jag gör illa mig eller känner mig kränkt själv.

Ränderna går aldrig ur och när reptilhjärnan slår till så dyker de ursprungliga överlevnadsreflexerna upp.

Kort sagt .. vi har alla olika förhållande till språket. Jag har sett en mamma som, när hon blev lurad och överraskad av sin lille son, ömt rufsade, ruskade om honom och kärleksfullt utbrast .. jag ska slå ihjäl dig om du gör om det, din lille j***l. Varpå den lille odågan lyckligt skrattande sprang därifrån, fullständigt övertygad om att han var både älskad och betydelsefull.

Jag har varit hemma hos familjer med nyfödda barn som inte haft skuggan av en chans att nå framgång i livet .. och också fått det bekräftat 18 år senare.

Vi har ett samhälle .. med det är olika för alla.

Vi har också ett behov av att kommunicera med andra för att förstå vår egen verklighetsbild .. och kanske hitta något bortom den Jag har den här bloggen .. andra öppnar ett konto på flashback och söker bekräftelse den vägen.

Det handlar fortfarande inte om intelligens .. utan om förlorade år och möjligheter.

Politikens ungdomsförbund är inte en välkomnande miljö för den som inte vill ge upp sin personliga integritet och sin individuella särart. Jag vet det .. jag har försökt. Jag har sett andra försöka, bli förminskade och i stället finna en tillhörighet hos frikyrkorna som är bättre på att samla upp dem som är vilsna och osäkra om var de hör hemma.

De senaste åren har det skett en förändring eftersom Sverigedemokraterna har öppnat sina dörrar för dem som saknar ett godtagbart språk. Plötsligt var politiken tillgänglig även för dem som inte talade rätt språk!

För många .. de flesta .. av SD:s väljare och medlemmar VILL något. De vill ha ett erkännande, ha något att säga till om, vara delaktiga i samhället på lika villkor .. de vill ha det de inte kan få någon annanstans.

De vill bli sedda. De vet att de kan erbjuda samhället något, att de har kraften och viljan att förändra, forma och skapa en framtid för sig själva och andra .. men det finns ingen som ser det och själva vet de inte hur de ska gå till väga.

Det som jag upplever som värst i den här valrörelsen är hyckleriet och dubbelmoralen hos dem som talar om solidaritet, jämlikhet och lika värde.

Det finns något av värde i varje människa och då är det banne mig ovärdigt att särbehandla, isolera och osynliggöra dem som försöker ta sig in i politiken och samhällsdebatten och deras väljare.

Det finns ett kontaktbehov hos varje människa som söker kommunikation på nätet. Ett behov att bli sedd och bekräftad och när samhället vänder ryggen till så byggs det i stället upp trådar på flashback som ventiler för den frustration som den osynliggjorde känner.

Det finns människor som känner sig annorlunda. Misslyckade. Pinsamma. Ensamma .. och ofrivillig ensamhet är det farligaste av allt.

Jag får ångest när jag ser hur Expressen och deras hantlangare i Researchgruppen balanserar på lagens gräns för att ytterligare förnedra, isolera och utesluta dem som egentligen mest behöver en utsträckt hand för känna sig accepterade och lika mycket värda.

Vanliga människor hängs ut som grova brottslingar, sköra, ensamma människor får sitt enda sociala skyddsnät sönderrivet och en partiledare får  se sina privata kontouppgifter publicerade .. bara för att någon vill bevisa "att de kan"!

Jag skäms och blir faktiskt rädd. Vilken grupp kommer att hängas ut nästa gång? Hur skyddade är mina egna kontouppgifter och med vilken rätt kan en tidning få publicera dem?

De som vi ser på förstasidorna är inte porträtterade på sitt mest fördelaktiga sätt, skildras som samhällets avfall av journalister som kritiserar deras egna ord av det de upplever som ett samhällshot.. i syftet att krossa det enda parti som öppnat sina dörrar för dem.

Det är inte rätt sätt. Att förakta den som föraktar gör inte den förste till en bättre människa än den siste. Att sprida hat, hot, skräck och förvirring bland människor vars enda brott är ett fattigt språk, en torftig uppväxt, en längtan efter tillhörighet och en önskan att kommunicera med andra .. är ingen lösning på det samhällsproblem som skapat deras utanförskap.

Jag kommer inte att rösta på SD .. även om jag känt mig lockad vid ett flertal tillfällen .. men Sverigedemokraterna är bara ett symptom. Kan vi inte öppna dörren för dem som inte uppfattas som "tillräckligt lyckade" och som ingen vill varken se eller höra .. så kommer det alltid att finnas någon som kan samla den vreden för sina egna syften.

Den här valrörelsen har politikerna och media verkligen visat sitt förakt för dem som inte uppfyller deras egna krav på vad som är en "godkänd människa" .. samtidigt som de talat sig varma om solidaritet, välfärd, jämställdhet och omsorg om de svagaste.

Det är mindre än ett dygn kvar till jag ska rösta och jag har ännu inte bestämt mig .. mer än att jag aldrig i livet kommer att rösta på ett parti som mörkar vilken färdriktning de vill att  landet ska ha efter valet.

Det alternativ som tydligen majoriteten av svenska folket anser vara det mest tilltalande?

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Barometern,

Maria Skiddi, Fnordspotting, Dick Erixon, Dag Öhrlund,