Gud vad jag saknar Håkan Juholt!

Som en elefant i en porslinsaffär stormade han in, till tonerna av Elvis Presley, strösslande med färgstarka liknelser och löften. De som mötte honom talade om "utomkroppsliga upplevelser", Aftonbladets Åsa Linderborg utbrast "Äntligen – en riktig sosse i sossetäten "och skrev;

"När Juholt pratar lyssnar man ..Om jag var Fredrik Reinfeldt skulle jag vara vettskrämd; Juholt är den förste partiledaren på tjugo år som kommer presidera ett 45-procentsparti. Man förstår att borgarpressen gör allt för att staga upp den socialdemokratiska partihögern, men frågan är vad Vänsterpartiet kan göra för att inte förblekna i jämförelse – mer än att byta partiledare."

Håkan Juholt hade visioner, älskade liknelser, frustade av välvilja och positivt tänkande och erbjöd en politisk vision som var en blandning av traditionellt knytkalas och gränslöst rajveparty.

Alla skulle ömsom söka värme hos varandra som pingviner eller trängas under ett gemensamt paraply. Nytänkandet och de flödande visionerna hade inga gränser och vid ett tillfälle drabbades min blogg av tekniska problem som föranledde följande klagosång .. Att inte kunna blogga på grund av tekniska fel, är oerhört frustrerande, men att inte kunna skriva när Håkan Juholt skuttar omkring i Göteborg som en frustande fruktbarhetseffekt, med ett ymnighetshorn som han kastar miljoner ur som om det var kakor till folket, det är tortyr!!

Så småningom- insåg jag att pingvinliknelsen var en del av Håkan Juholts feministiska vision, eftersom orsaken till att pingvinhanarna står så tätt tillsammans är att de inte kan göra mycket annat. De står nämligen för ruvandet av äggen som de förvarar på fötterna under 2 månader och kommer därför inte ur fläcken.

Det pingvinsamhälle som Juholt rekommenderade var alltså ett paradis för feminister. Pingvinhanarna tvingades värma sig på varandra medan honorna hittade på något roligare på ett, förhoppningsvis, varmare ställe.

ALLT var möjligt, ALLA skulle vara med, det fanns ingen måtta på Håkan Juholts tro på vår inneboende medmänsklighet, värme, längtan efter gemenskap, generositet .. och innehållet i statens skattkista.

"Alliansens skräck: Juholt-effekten!" .. vrålade GT/Expressen.

"Nu ser Juholt ut som en vinnare!" ... hojtade Aftonbladet

"Fri tandvård för alla upp till 25" ... lockade Effekten själv med och lovade i rask takt att avskaffa "pensionärsskatten", ge bredband till HELA landet, avskaffa barnfattigdomen, satsa storslaget på Kulturen, ge lägenheter till alla och då särskilt studentlägenheter och så berättade han hur valde ut och testade sin kulbo bland 800 andra kulbo-exemplar som han hittade på nätet.. så att hon skulle passa honom som ett par ingådda tofflor.

Sosseledarens dramatiska utspel lyckades ofta placera honom själv i ett hörn .. som när han vägrade att befinna sig på "samma sida" som Jimmie Åkesson och helt sonika avstod från en partiledardebatt samtidigt som han presenterade en budget som han själv tyckte var lite "huller om buller" .. men bra ändå, om man såg till själva grundtanken.

Som var odelat positiv på ett negativt ekonomiskt sätt.

Cecilia Hagen gjorde en minnesvärd intervju med den pratglade partiledaren och det jag minns är svaret på hur de första månaderna hade fungerat .. "Möjligen är jag överraskad över att jag var så väl förberedd på allt." Eller på frågan om han var en ofokuserad person .. "Nej, jag är väldigt fokuserad, men kan verka ickefokuserad eftersom jag har en förmåga att ta in allt omkring mig samtidigt. Som nu. Jag pratar med dig samtidigt som jag hänger med i vad folk har för sig utanför fönstret." .. och Cecila Hagens sammanfattning som inte hade mycket gemensamt med Åsa Linderborgs oförbehållsamma beundran .. "Han är impulsiv, på gränsen till manisk. Hans svada är imponerande. Den fråga torde icke finnas som han inte skulle kunna ägna minst fem fullmatade minuter åt att försöka besvara. Hans pressekreterare Ann Wolgers ser oavbrutet nervös ut."

Och sedan rasade allt och det blev en förlåtelseturne och en time out och så klev han in i politiken med nya krafter och satte foten mitt i klaveret igen och så blev det krismöten och rubriker, rubriker, rubriker och till slut så stod han ensam och övergiven av alla i ett köpcenter i Oskarshamn och berättade att han avgick.

Och sedan kom Stefan Löfven.

Där Håkan Juholt var ett sprakande fyrverkeri, en verbal tsunami och en berusande berg- och dalbanefärd är Stefan Löfven en promenad i en ekande tom industrilokal.

Ljuset är släckt, tystnaden är total .. det enda som hörs är de tunga stegen .. ingen vet vart de är på väg, eller tillsammans med vem de går? Ingen har en aning om när de är framme, hur långt det är dit, om det ens finns något mål.

Håkan Juholt var en Visionär och Inspiratör .. som skrämde livet ur ett visionslöst, oinspirerat parti..

Stefan Löfven är Chef.

Punkt!

Jobbet ska göras. Det här det tar jag hand om. Ni ska inte bry er om hur eller när .. för här är det jag som bestämmer och ni får veta vad som gäller när det är klart. Kom inte här och lägg er i!

Svenska folket ska behandlas som anställda, få avtalsenliga löner om de lyder order, kommer i tid och uppfyller kraven .. annars väntar avdrag på lönen eller arbetslöshet utan bidrag.

Gud vad jag saknar Håkan Juholts fantastiska, omöjliga värld .. 

DN, Barometern, SvD, SvD, SvD,

Maria Hagbom,