Jag har absolut ingenting ..

.. att skriva om och ingenting att säga egentligen, men eftersom jag själv blir lite fundersam när de bloggar som jag följer dagligen plötsligt tystnar så tänkte jag att det är bäst att skriva några rader i alla fall.

Jag har surfat runt för att få någon form av inspiration, men förgäves. Jag har till och med tittat in på Expressens nättidning för att hitta en Skandal att förhålla mig till .. men vem bryr sig om mediaskandaler?

Men jag såg att det funderades över vad som skulle hända om Jimmie Åkesson avgick som ledare för SD? Konstigt nog är det aldrig någon som funderar över vad som skulle hända med SD om våra andra politiska ledare började förhålla sig till de frågor som väljarna vänder sig till SD för att få svar på?

Om de politiska beslut .. som de biståndshandläggare som Anna Dahlberg skriver om måste ta ställning till .. var mer genomtänkta, strukturerade och lite mindre tolkningsbara, skulle inte det göra arbetet lite lättare? Kanske skulle det underlätta om samma beslut i samma situation fattades på samma grund över hela landet och inte som i dag .. när en person kan få sina önskemål uppfyllda på mindre goda grunder än någon annan i en annan kommun?

Som det är nu blir det svenskt rättsväsende som fattar beslut i välfärdsärenden till en ofattbar hög kostnad och med ett tolkningsresultat som inte alls påminner om lagens intentioner från början?

Feminismen skriver en del om? För min del är feminismen en avslutat kapitel. Kvinnor har nog med krav på sig som det är och behöver inte feministernas pekpinnar och stressande manualer för "hur man blir en RIKTIG kvinna". Jag nöjer mig med att fortsätta vara "en vanlig ofullständig människa" .. hellre misslyckad enligt den feministiska bedömningsskalan än sönderstressad i det dagliga livet.

Så läser jag om tiggare som fryser eftersom de inte har någonstans att bo medan de försöker tigga ihop pengar som de kan skicka hem och om hur en annan bloggare inte kan sova på natten efter att ha sett en hemlös kvinna bädda för natten på en bänk.

När det gäller tiggare så vet jag att jag inte kan göra någon större skillnad .. visst ska vi hjälpa varandra, men det är en omöjlighet att hjälpa ALLA. Hur mycket pengar vi än skänker så är det ett bottenlöst hål, eftersom mycket pengar lockar fler tiggare som behöver ännu mer pengar som lockar ännu fler tiggare .. eftersom nöden är stor i hela Europa. Jag kan inte ligga sömnlös för det .. då skulle jag aldrig få sova mer.

Och stället för att ligga sömnlös över att det finns hemlösa, så är det faktiskt inget som hindrar någon från att fråga .. kan jag hjälpa dig med något? Offra en ytterrock, köpa en filt, bjuda på kaffe eller stanna upp och lyssna på en medmänniskas historia. Det finns också massor av frivilligorganisationer som skulle välkomna en gratis arbetsinsats eller gåvor.  Det är i alla fall bättre än att ligga sömnlös om natten efter en middag med vin på trevlig lokal i innerstan.

På tal om vin så läste jag att det fanns spår av bekämpningsmedel i vissa boxviner. Lite intresserad blev jag eftersom jag nästan dagligen tar ett glas vin till maten, men "mitt vin" .. Tre Apor .. var ett godkänt alternativ så får jag begränsa mig till att tycka synd om dem som har andra favoriter.

Söndagstrött efter att ha sovit till halv tio, söndermatad med ismer, krav, skandaler och politiska floskler är det ganska skönt att bara lalla runt och tänka på ingenting.

Fast ibland undrar jag .. när slutade vi egentligen att GÖRA saker tillsammans? Nu för tiden verkar det som om alla mest talar om vad som borde göras, som ingen gör, som fattas eller det som saknas .. saker som Någon Annan tydligen ska aktivera sig med?

Spela kort med grannen till exempel? Bjuda hem en okänd ny bekantskap på en snabbfika, hjälpa någon som uppenbart har för mycket att bära, planera eller spontant starta aktiviteter tillsammans med andra likasinnade?

Det går ibland .. men det är attans så seegt det är att få människor att lämna de trygga, tillrättalagda sociala medierna och gå ut i verkligheten?

SvD, SvD