Jag måste sluta ..

.. läsa kvällstidningarna på nätet också, har jag upptäckt.

Det är mer än ett år sedan vi helt slutade köpa Aftonbladet som papperstidning och Expressen köper vi bara i undantagsfall, när någon av oss behöver något att läsa på tåget, ensam på en servering eller i ett väntrum någonstans.

DN kommer varje morgon i brevlådan .. med undantag för helgdagar .. och SvD:s nätupplaga betalar jag för, det får räcka från och med nu.

För jag inser att jag påverkas av vad jag läser och att jag påverkas negativt på ett sätt som jag inte tycker om. Plötsligt upptäcker jag att jag förhåller mig till vad enögda, högavlönade journalister i Stockholms innerstad får betalt för att ösa ur sig i ledar- och debattartiklar eller krönikor?

Alltså, jag förhåller mig till och försöker bemöta de "sanningar" som de vill att läsaren ska agera efter och inte till hur jag själv tänker och tycker .. hur korkat och skruvat är inte det? Varför gör jag så?? Ingen av alla dessa författare av politiskt färgade krönikor, ledar- och debattartiklar skulle väl någonsin vända sig till mig för att ta reda på vad jag tycker?

Varför är det då så viktigt för mig att försöka tala om var jag står .. i en fråga som jag aldrig själv skulle ha kommit på och som bara intresserar den som skriver om den??

Det är mycket möjligt att Aftonbladets ledarskribenter verkligen tror på det de skriver och omfamnar de åsikter de för fram, kanske är det deras absoluta sanning .. men det är också själva förutsättningen för deras löner och anställningar, eller hur?

När jag förhåller mig till och reagerar på de allra mest vinklade alstren hamnar jag på vägar som  jag aldrig skulle ha gått på ensam, hamnar på platser som jag inte ens visste fanns och tänker tankar som jag aldrig skulle ha tänkt av mig själv .. det är en lite skrämmande upptäckt och jag är inte helt nöjd med mig själv, måste jag erkänna.

Men, det som känns sjukast är att Aftonbladet är så synonymt med Socialdemokraterna och att det jag läser gör att jag misstror partiet lika mycket som tidningen. Dessutom får mina egna reaktioner mig att förstå .. verkligen förstå .. varför ett parti som Sverigedemokraterna ökar så kraftig trots den intensiva motelden från Aftonbladet. Aftonbladets moteld verkar vara själva bränslet till sverigedemokrati-raketen .... som tidningen dessutom riktar in direkt mot det parti som de säger sig stödja?

Johan Westerholm skriver .. "Skulle jag vara representant för ägaren Schibstedt i fallet med Aftonbladet och verkligen menade allvar med att ta upp kampen så skulle jag rensa rätt friskt på ledarredaktionen",  .. själv skulle jag rekommendera en helt ny ansvarig utgivare och en helt ny ledarredaktion.

Med sådana vänner behöver Stefan Löfven och hans partikamrater inga andra fiender.

Och inte blir det bättre när de partistrateger som partiet skakat fram till sosseledaren, skriver svamliga, uppblåsta, orealistiska och innehållslösa önskelistor som han får signera för publicering i de stora morgontidningarna. Jag vet inte riktigt vilka det senaste alstret .. "Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter" .. vänder sig till, men språket är definitivt inte avsett för den vanlige läsaren/väljaren.

Men jag kan ju glädja mig åt att jag i varje fall inte reagerar varken negativt eller positivt utan förblir lika likgiltig som inför alla de tidigare.

Förmodligen kommer jag att lida av en viss abstinens framöver, nu när jag försöker komma ur mitt missbruk av kvällstidningsjournalistik? Det påminner lite grand om första säsongen av Big Brother som jag verkligen inte ville se mer av efter de första veckorna .. men som jag ändå följde till det totalt meningslösa slutet.

Uppenbarligen har jag en dragning till det obehagliga, sensationella, orimliga och snaskiga som jag behöver ta i tu med.

Veckans Viktor, Fnordspotting, Dick Erixon