Om någon kommer ihåg ..

.. mitt påtvingade "bokuppdrag", så kan jag berätta att jag nästan är i mål nu.

Det är inte klokt vad jobbigt och tidsödande det har varit. Något som kommit smygande under resans gång, är en växande respekt för alla dem som gör det här på riktigt. En enda bild kan ju ta minst en hel dag!!

I mitt projekt finns det drygt 20 bilder av skiftande kvalitet. En del är så "skiftande" eller skissartade att jag har varit tvungen att göra om dem från början och en del bitar av berättelsen behövde ett nytänk och en arkeologisk utgrävning av fantasier från förr.

Jisses Amalia .. vad jag har jobbat.

Men nu är det nästan klart. Eftersom jag klarade av texten först så har den fått ligga för korrekturläsning i ungefär en månad och när jag i dag läste igenom det hela så upptäckte jag till min förvåning att jag kände mig riktigt nöjd med stora partier. Särskilt ett stycke på slutet tyckte jag till och med var riktigt roligt, trots att jag skrivit det själv?

Maken vill hitta något ställe där man kan göra en "riktig bok" av det hela och det låter ju trevligt.

Det får i så fall blir ditt bidrag till odödligheten .. säger jag. Själv är jag fullständigt klar med författandet i det här livet.

Och nästa också .. om det skulle bli så illa.