Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 12 november 2013

800 000 personer?


Socialdemokraternas strateger säger att valet handlar om att övertyga 800 000 personer .. berättar Karin Pettersson i sin ledarkrönika i dag. Hon önskar att Stefan Löfven kunde formulera någon slags ideologiskt tänkande så att partiet kan nå ut till dessa viktiga väljare .. samtidigt som hon tror att .. "Stefan Löfvens defensiva hållning kommer antagligen att räcka till valvinst nästa år".

Det var optimistiskt tänkt. För om Stefan Löfven blir statsminister efter nästa val så beror det nog inte så mycket på den socialdemokratiska politiken .. utan på om Miljöpartiet och Vänster lockar de väljare som givit upp socialdemokratin, tror jag?

I min lilla stad i min verklighet finns ett köpcenter. I anslutning till entrén finns en cafeteria som har en träveranda där gästerna kan sitta på sommaren. Där samlas alla invandrade män som är så trångbodda att de inte har någon annanstans att ta vägen.

Nu är utemöblerna för länge sedan intagna så de står där under verandataket och ibland verkar de ha riktigt trevligt. Ibland står de bara där tysta och röker, tillsammans och med alldeles tomma ögon.

Det finns också ett systembolag i köpcentret. Utanför finns ett antal cementblock som förhindrar parkering och biltrafik på den del som är täckt av taket och avsedd för gående. Där sitter de som väntar på det gyllene ögonblick då Systembolaget slår upp sina portar, där sitter de som hoppas på att få ett bidrag till något alkoholhaltigt, där sitter de som inte kan vänta med konsumtionen av de inköpta varorna och ibland verkar de ha riktigt trevlig och ibland sitter de bara där och röker, tysta, tillsammans och med alldeles tomma ögon.

I själva köpcentret ekar fotstegen. De flesta butikslokalerna gapar tomma, men längst in finns en av landets största livsmedelsjättar representerad. Utanför finns tidningsförsäljning, spel, inplastade godsaker som passar till det kaffe som kan inhandlas och avnjutas vid bardisken vid väggen. Där möter jag allt som oftast de barnlediga eller vabbande mammorna som drar sina mer eller mindre aktiva barn i vagnar eller de som är arbetslösa, sjukskrivna eller har sjuk- eller aktivitetsersättning. Ljudnivån är högre här än utanför, barnen springer och leker, det skrattas ibland, men för det mesta står de där med sina telefoner, kaffemuggar och verkar vänta på något .. okänt vad? Tysta, tillsammans och med alldeles tomma ögon.

Alldeles intill storköpet finns Apoteket. Det är ett nytt, fint apotek som förstått sina kunders behov och därför varit generösa med sittplatser mitt emot dem som tar emot receptbelagda läkemedel.

Där sitter det många pensionärer. Länge sitter de där och ibland upptäcker jag att de inte ens har någon kölapp utan bara sitter där i väntan på att någon bekant ska landa på någon av stolarna. Inte allt för sällan går de som blivit expedierade tillbaka till umgänget bland de "väntande" för att fortsätta samtalet som blev avbrutet. De verkar ha riktigt trevligt ibland .. och ibland sitter de bara där, tysta, tillsammans och med alldeles tomma ögon.

Passivitet och ensamhet är något som verkar ha blivit svensk paradgren?

Så fort våra politiker sätter in "åtgärder" för att "hjälpa" dem som inte kan hjälpa sig själva så blir resultatet totalt passiviserande. Till och med som kallas "aktiviteter" i statlig eller kommunal regi är totalt passiviserande och lämnar inte det minsta utrymme åt individualitet eller egna initiativ?

Det kommunala dagcentret för psykiskt funktionshindrade på vår ort aktiverade till exempel arbetstagarna genom att ta långpromenader i kulverten under lasarettet. Från ingången på andra sidan vägen och till bårhuset och tillbaka. Det är i och för sig en fin helglasad kulvert i markplan, men som promenadaktivitet skulle jag hellre ha valt promenadvägen efter ån som ligger lika nära, fast åt andra hållet.

De invandrade männen på verandan väntar på bostäder till de släktingar som trängs tillsammans med dem i en lägenhet avsedd för en familj. De väntar på arbete så de kan försörja sin familj, förbättra sin situation, uppfylla sina drömmar, höja sin sociala status och gå framåt i livet. Politikerna kallar det för frihet och framtid .. men de väntar och väntar och ibland har de sina söner med sig .. som förmodligen tränas i väntandets konst.

Våra politiker ser dem som arbetskraftsreserv? Men det är människor som du och jag, som samhället dömer till frustrerande väntan, passivisering och isolering år efter år efter år.

De som sitter utanför Systembolaget väntar på en stunds verklighetsflykt från ångest och ensamhet .. det är det enda som erbjuds .. förutom meningslösa "åtgärder", bidrag och fältarbetare som kommer hem och röjer, köper mat och tittar till när det hela går totalt åt fanders.

Våra politiker gör sitt bästa för att slippa se dem. Ändå så har de inte alltid befunnit sig i den här situationen. Skilsmässa, arbetslöshet, psykisk ohälsa, annan sjukdom eller hjälplös oförmåga att hantera vuxenlivet eller ekonomin har fört dem hit .. eftersom samhället alltid sätter in passiviserande åtgärder när katastrofen är ett faktum i stället för aktiva, individanpassade insatser när de första signalerna blir tydliga.

Det är inte en sämre sorts människor som fastnar i missbruk. Det är människor som du och jag .. som inte kan resa sig och gå vidare om samhället tvingar dem till ensamhet, passivisering och isolering.

De äldre på Apoteket är ensamma, har små ekonomiska ramar .. men är människor som du och jag och skulle förmodligen kunna dela med sig av sina erfarenheter om de fick möjlighet. En resurs, rent av .. ?

Men samhället behöver dem inte och det som väntar när krafterna eller förmågan inte längre räcker till för ett apoteksbesök är total passivisering, ensamhet och isolering på något äldreboende eller hjälp från stressad hemtjänstpersonal som har tre "besök" på olika ställen i den lilla staden inplanerade på samma klockslag.

De som är sjukskrivna eller lever på sjuk- eller aktivitetsersättning kan inte lyfta ett aktivt finger för att komma ur sin ensamhet, passivitet eller isolering .. för då försvinner den ekonomiska ersättningen som höstlöv i vinden. De är människor som du och jag .. men kan inte aktivt försöka förbättra sin situation eller försöka sätta lite guldkant på tillvaron, utan att riskera att bli friskförklarade?

De sjukskrivna mammorna är kanske sjukskrivna från den enda plats i tillvaron där de kan vara sig själva. För det är inte möjligt att bli sjukskriven från familjen som förmodligen dränerar kvinnor på mer kraft än vilken arbetsplats som helst.

Förr förstod man det .. då fanns det konvalescenthem och vilohem där utslitna kvinnor kunde få vila upp sig en vecka eller två medan en hemvårdarinna tog hand om familjen. Förmodligen var det billigare än dagens system .. men det var naturligtvis inte jämlikt och saknade fullständigt genustänk?

På köpcentret i min lilla stad i min lilla verklighet finns alla de som slutat tro på socialdemokratin. Tillsammans med alla andra på andra köpcenter i landet så är de nog de 800 000 väljarna som Socialdemokraterna behöver?

Men det är roligare och mindre ansträngande att satsa på "radhusägarna i Nacka" . Och så kanske det är? De som finns i vårt köpcenter har förmodligen gett upp tron på politiken och stannar i stället hemma på valdagen.

Ensamma, passiviserade och isolerade och med ett döende köpcenter som enda mötesplats.

DN, DN, SvD,

4 kommentarer:

  1. Peter Nicklasson12/11/13 18:28

    Vad är politik, vad är meningen med den?
    Jag googlade, här är några (och de flesta har politiker själva hittat på).

    "Politik är
    - att vilja
    - att välja
    - konsten att kompromissa
    - att förändra
    - att prioritera
    - krig utan blod, krig är politik med blod
    - det möjligas konst"

    Men, frågan är om inte denna definition är den mest ärliga:
    "Politik att vilja bli OMVALD"

    Man bryr sig inte längre. Någonstans på vägen upp i partiet elit med verklig makt och verklig möjlighet till påverkan har viljan att göra något - det som en gång engagerade denne politiker - sålts, kompromissats bort, förlorats i interna strider, förträngts, eller på annat sätt förminskats i betydelse.
    Politik är inget kall längre det är en inkomst. Inte konstigt då att det viktigaste är att bli omvald.

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet, saknar bara tankar och funderingar kring lösningar.

    Det är för övrigt möjliga och omöjliga förslag på lösningar som saknas i politiken.

    Har du någon ide på hur man får folk att vilja och orka avpassivisera sig själva?

    SvaraRadera
  3. Anonym 20:17 .. Mina idéer tillhör förmodligen avdelningen omöjliga förslag är jag rädd. Men jag tror verkligen på att ALLA människor är bra på någonting .. det gäller bara att finna ut vad det är.

    Och om nu ett köpcenters affärslokaler gapar tomma .. varför inte fylla dem med människor som får hjälp, utlopp för och medel till att utnyttja sin inneboende skaparlust och kreativitet?? INDIVIDUELLT och efter egna önskemål .. fast inom samma ramar.

    Återvinning, skapa dataprogram, hjälpa andra som är äldre att förstå ny teknik, hantverk, handarbete, egendesignade kläder, mobiler av det som kallas skräp, meka med mopeder, cyklar, bilar och få vrak att bli fungerande .. det finns ju hur mycket som helst!

    Om man sedan får sälja produkten, efter avdrag för materialkostnaden, och utan att att bli av med sjuk- eller aktivitetsersättning, a-kassa eller socialbidrag .. så skulle det bli en lönsam historia med människor som blir bekräftade och samtidigt får en guldkant/belöning i tillvaron som kommer handlarna till godo.

    I min värld är det win-win.

    Personligen så skulle jag ÄLSKA den sorters "marknad" .. som för övrigt redan finns på en del platser utanför våra gränser. Dock ej bidragsfinansierade, förstås.

    Bekräftelse, och lite generositet ger alltid långsiktig utdelning .. det har jag lärt mig i livet.

    SvaraRadera
  4. Peter Nicklasson .. Jag är precis lika desillusionerad som du och har siktet enbart inställt på ekonomin i det här valet. När tidningar som AB får välja musiken och politikerna lydigt dansar .. vad kan man annars göra??

    SvaraRadera