"Bara en ägare och det var ..

  

..  hustrun till en landsortspräst!" Så brukade gamla tiders bilhandlare framställa det ultimata bilköpet, på den tiden då det fanns en bilhandlare i varje större källargarage i Stockholm.

Ibland förstärktes det argumentet med att det var ÄNKAN efter landsortsprästen som kört alla mil som imponerade på mätaren. Redan då förvånades jag lite över respekten för hustrur och änkor efter präster?? Var det månne Gud fader själv som bevarade deras bilar i så gott som nyskick år ut och år in?

I dag har jag lyssnat på partiledardebatten och hört prästen själv försöka sälja in sin budskap. Efter att ha hört de oblyga kärleksbetygelserna till de framtida regeringskamraterna och lyssnat på de salvelsefulla predikningarna så är jag helt övertygad om att det är fullständigt riskfritt att köpa vänsterledarens hustrus begagnade bil.

Om hon nu har någon? Och om man mäter med samma måttstock som de forna bilhandlarna.

Ett av mina egna försök i den vägen slog inte så bra ut, vill jag minnas .. eller vill helst slippa minnas, om jag ska vara ärligt. Det kostade så mycket att jag lärde mig en läxa för livet och till råga på allt så fick jag köra tillbaka eländet själv .. helt utan bromsar och med ett oljespår från hemmet till mottagaradressen.

Det är inte en resa jag minns med glädje, även om den var både spännande och händelserik, särskilt i nedförsbackar med trafikljus längst ner.

I övrigt så var partiledardebatten samma slöseri med tid som den brukar vara nu för tiden. Åtta partiledare ställer anklagande frågor/påståenden till varandra och besvarar dem sedan med andra anklagande frågor/påståenden som inte ens behöver beröra den fråga som ställdes från början?

Om någon lyckades få ut något faktiskt och genomtänkt av det hela så tar jag tacksamt emot den informationen.

Fast de var väldigt engagerade medan de höll på, det kan jag ge dem. Det är ju valår och då gäller det att ta till brösttoner och breda penslar för svartmålning.

Den gamla hederliga grenen "Kast med liten sverigedemokrat" märktes det inte sååå mycket av i debatten, men DN har börjat kratta manegen för att sossarna ska kunna uppnå nya svenska rekord ser jag.

År 2010 var Sverigedemokraterna ännu inte ett riksdagsparti och därför ganska små och då lyckades det rödgröna kasta dem rakt in i riksdagen. Ett misstag, typ självmål .. har jag alltid trott, men efter att ha läst vad Jasenko Selimovic skrev så är jag inte riktigt lika säker på det?

Men i år är Sverigedemokraterna dessutom betydligt tyngre och därmed mer svårkastade så risken för felkast måste vara överhängande?

Men skam den som ger sig .. den som lyckas kasta dem ur riksdagen eller får dem att fastna på motståndaren tar nog SM-guld och vinner .. eller vad det nu är för vinst som lockar. Gissningsvis så är det kö till Riksdagens utredningstjänst för att få ett högkalibrigt vapen i form av välfriserad statistik som kanske kan ge ett välriktat skott rakt in i motståndarens försvar.

Problemet är väl att Sverigedemokraterna i dag har tillgång till samma vapenskåp??

Spänningen är oliiiiiiidlig?

SvD, DN, DN, DN, DN, SvD, Expr., Expr.,