Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

fredag 31 januari 2014

För att krossa den svenska välfärdsmyten är det kanske nödvändigt ..


.. att vi byter regering oavsett vad det kommer att kosta.

Jag kommer inte att aktivt bidra till ett regeringsskifte, det har jag inte samvete till .. men om majoriteten av Sveriges väljare tror att en vänsterregering kan backa tiden och återinföra det välfärdssystem som redan hade slutat fungera på Perssons tid .. när alla tyckte det var som bäst .. så är det hög tid att de får möjligheten leva med resultatet av sina drömmar.

Kanske kan det bli början till en attitydförändring i vårt sätt att se på samhällets skyldigheter vs våra rättigheter. För i nuläget är det ingen som ens tänker på sin egen skyldighet att planera för framtiden och samhällets rätt att kräva den inställningen.

De som tycker kraven är för hårda nu bör noga läsa villkoren i de alternativa förslagen och tänka efter lite innan de fattar beslut som de sedan inte vill leva med.

Redan före millennieskiftet började vår familj se över framtidsplaneringen på allvar. Det var så uppenbart att de enorma kostnaderna för bl.a sjukförsäkrings och arbetslöshetssystemen, det kommande akuta behovet av ökade resurser inom sjuk- och äldrevården, samtidigt som 40-talisternas pensionsavgångar, skulle tvinga fram åtstramningar som skulle drabba de allra svagaste hårt.

Oavsett vilken färg det skulle bli på de kommande regeringarna och utan att veta vad som skulle hända med världsekonomin lite senare.

Göran Persson visste det och gjorde sitt bästa för att sopa det problemet under mattan. Alliansen var helt klart medvetna om både problemet och behovet av snabba åtgärder och .. även om de blev lite väl snabba och ogenomtänkta .. så har det åtminstone funnits en urskiljbar plan bland alla beslut och förslag. Bland annat så har jobbskatteavdraget gynnat konsumtionen och därmed bromsat arbetslösheten och de privata riskkapitalisterna bidragit en hel del genom att investera i vård, skola och omsorg ... även om villkoren kanske varit för ogenomtänkta, ospecificerade och generösa.

Stefan Löfven, Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt bör också vara medvetna om att det inte finns någon möjlighet i världen att återställa välfärden till den nivå många förväntar sig .. men det kommer de naturligtvis inte att låtsas om .. före den 14:e september.

Men, som sagt .. jag tror inte att polletten ramlar ner förrän förlusten av drömmen är ett faktum och för att få den effekten så måste vi kanske byta regering i höst?

Även om det innebär att vi får betala dubbelt så mycket för samma politik. Ett omvänt "Köp 3 och få den billigaste gratis" .. dvs, "Köp 3 och betala dubbelt så mycket för alltihop".

För egen del så har vi använt de senaste 15 åren till att betala ner alla skulder så att vi är skuldfria vid nästa årsskifte och sett över vad som går att effektivisera för framtiden, så att vi klarar 4 eller högst 8 år med en "rödgrön regering". För längre tror jag inte att de kan dölja att det gamla, goda, välfärdsdrömmen för länge sedan förvandlades till en förhoppning, en myt, en vandringssägen .. eller, i värsta fall, en mardröm.

DN, DN, DN, DN, DNSvD, SvD, SvD,

21 kommentarer:

  1. Fransmännen lockades ju av fina löften och ännu bättre pensionsvillkor samtidigt som man var rätt trötta på sin sittande regim. Nu har man en nolla som kör ekonomin i botten. Men det är så dags.

    Det säger kanske att det är själva debattklimatet som skapar problemen. Partier som lever på att basunera ut generositet, även om de inte kan leverera. Och partier som låter snåla å andra sidan men faktiskt skyfflar iväg pengar på ineffektivitet.

    Mitt i alltihop står vilsna väljare som inte vet varken ut eller in. Eller kan göra något åt det.

    nu hugger vi i, jaså inte

    SvaraRadera
  2. Min gissning: med tanke på hur det ekonomiska läget blir allt svårare och politiken alltmer verklighetsfrånvänd oavsett färg, så skulle jag gissa att definitiv välfärdskollaps inleds runt 2020, i samspel med att den energikris som kommer att inledes då (peak oil) ytterligare tär på industrin. Detta leder till att systemet vi har i Sverige når sin maximala godtagbara stressnivå och inte längre kan fungera. Jämför med krigströtta länder, som efter att ha konsumerat en kritisk massa av sina resurser inte klarar av att föra krig längre. Vi kommer såldes möta en framtid där socialdepartementet och landstingen inte längre kan bromsa det socioekonomiska förfallet.
    Hur det svenska folket, som i princip till en stor del är helt eller delvis beroende av landstingen för sin överlevnad kommer att ta detta vet jag icke.

    SvaraRadera
  3. Peter Nicklasson31/1/14 20:16

    Any, om du upplever att Alliansens förmodade förlust 2014 beror att folk inte inser bättre, så är reaktionen känslomässigt förståelig men lik väl fel.
    Jag tror också att SV(a)MP-röran tar över men det beror på att Alliansen - och framför allt Moderaterna - inte genomfört sin politik på något område förutom ekonomi. De har svikit sina väljare i frågor som rör kultur, försvar, brottsbekämpning, skola osv. Och inte nog med det, man har positionerat politiken så nära sossarnas det bara gått.
    Jag tror också att de som vinner 2014 kommer få det tufft. Så kanske bättre SV(a)MP-röran får chansen då?
    Men elefanten i rummet - invandringens kostnader - pratar bara ett parti om... I Sverige vägar man göra officiella beräkningar, men våra grannländer gör det tack och lov. Den senaste redogör Jyllandsposten för http://jyllands-posten.dk/indland/ECE6449723/5000-nye-ikke-vestlige-indvandrere-koster-2-1-mia/
    Sammanfattningen är att invandrare från västländerna är en plusaffär medan de som kommer från tredje världen är en jätteförlust för samhället - även 35 år efter de invandrat!
    Jag menar inte att man bara kan mäta människor i produktivitet och lönsamhet, men snedfördelningen som nu sker kommer att få katastrofala följder för vår välfärd.
    Sverige är ensamma om vår extrema "godhet" i Europa, inte ens Tyskland hänger med... det leder till att antingen är då övriga 27 EU-länder idioter och egoister, eller så gör vi skäl för öknamnet "die dumme schweden".
    Vårt samhälle tål inte nuvarande tryck nyanlända skapar. Är inte det uppenbart?
    Alliansen har tyvärr köpt FP och MP-politiken rakt av. Det är möjligt att väljarna inte inser kopplingen fullt ut mellan välfärdsransonering och massinvandring än (den media och ansvariga politiker inte diskuterar det offentligt) men konsekvenserna syns redan och det börjar straffa sig nu i opinionen.
    Reinfeldt-regeringen har sig själv att skylla för att de väljs bort. SV(a)MP-röran kommer också att göra bort sig så förhoppningen står till att borgerligheten ömsat partiledare och synsätt till valet 2018. Idealet vore om de gjorde som i Norge och Danmark, att ta in SD. Att fortsätta blunda/negligera något löser inget. Först när man är beredda att diskutera problemen kan man lösa dem.

    SvaraRadera
  4. Peter- Mycket bra sammanfattning.

    SvaraRadera
  5. Jag tror att det blir en chockröstning 2014.
    Anybody, ni var kloka ni- som förutsåg den kommande kollapsen och inte litar blint på olika solida samhälleliga skyddsnät som mer är en möglig schweizerost =)

    Peter Nicklasson- ditt resonemang kompletterar Anys analyser.

    Väldigt kul att läsa er!

    SvaraRadera
  6. Any, ja,”... när alla tyckte det var som bäst ” 90-talet och framåt, antar jag – hade räntorna på mina huslån aldrig legat under 6 % (men långt över 10 % i många år…), fanns det ett enda helg- och kvällsöppet apotek i hela Stockholm (närmare 4 mil tur och retur från närförorten…), kunde jag inte komma till en läkare utan att först klara nålsögat med 30 minuters upptagetton i telefonen minst några morgnar i rad för att beställa en tid någon vecka framåt, tilläts jag inte ens äga min telefon – det gjorde Televerket, tvingades jag stå i ändlösa postköer för att skicka paket eller betala mina räkningar, kunde mina grannar alldeles på egen hand renovera både radhuset och sommarstället under ett par års tid samtidigt som jag betalade skatt för deras heltidssjukskrivningar…

    Äldrevården var inte en plats där de gamla pysslades om, trivdes och fick besök av sina släktingar varje dag - då heller - och alla som behövde operationer eller behandlingar fick inte sin vård omedelbart – varför tror människor att diskussionen om vårdköerna startade?

    Jag tror du har helt rätt i att vi, både som samhälle och individer, måste förändra synsätt och attityd. Det hjälper inte att höja skatterna till nya rekordnivåer eller stänga igen dörren till Sverige. Men vad skatterna ska användas till är en fråga som behöver diskuteras utifrån helt nya vinklar jämfört med idag. Det finns inga enkla ”mer av allt-lösningar”.

    Vi har genom hela historien fått hjälp från andra - valloner, finnar, italienare, tyskar och greker som gett oss nya kunskaper och på olika sätt bidragit till vårt välstånd. Men just före och under den där tiden ”när alla tyckte det var som bäst” gjorde vi som samhälle, den katastrofalt märkliga bedömningen att människor som kom hit inte klarade av några krav, inte var kapabla att ta eget ansvar och göra egna ansträngningar utan nog mådde bäst av att sitta i karantän under flera år innan de tilläts jobba och försörja sig själva. Den tankevurpan kommer att ta lång tid och kosta oss, på många olika plan, att ställa tillrätta.

    Sverige är inte ett land som har rasat ihop, även om rubriksättarna gör hela hönshus av vissa fjädrar i sin valårsjakt på ständigt fler klick. Men gamla lösningar fungerar inte för ett Sverige och en omvärld som ser fullständigt annorlunda ut. Idag blir inget parti valvinnare genom att tala klarspråk om nödvändigheten av eget ansvar för att kunna behålla en gemensam välfärd på rimlig nivå. De som närmat sig frågan anklagas bums för att vara empatilösa, okunniga om människors villkor och för att ha som enda mål att jaga svaga och öka klyftorna. Som i så många andra länder lyssnar vi väl först när krisen är ett faktum.

    SvaraRadera
  7. Any.. vad avser du egentligen med "välfärdsmyten"?

    Jag kan tänka mig flera olika möjliga tolkningar... men jag vet ju inte vad just du menar.

    ----

    Du efterlyser (om jag tolkar dig rätt)

    .. en attitydförändring i vårt sätt att se på samhällets skyldigheter vs våra rättigheter. För i nuläget är det ingen som ens tänker på sin egen skyldighet att planera för framtiden och samhällets rätt att kräva den inställningen.

    Jag skulle vilja se en diskussion som klargör vilka rättigheter, som svenskens skyldighet att betala jordens högsta (eller näst högsta) skatter verkligen berättigar honom (eller henne) till.

    När högskattesamhället infördes samtyckte knappast väljarna till att BÅDE

    1. Betala jordens högsta (eller näst högsta) skatter

    OCH dessutom

    2. Själva sörja för sitt uppehälle när de blir gamla och/eller sjuka.

    SvaraRadera
  8. Johan .. Läs kommentaren från Anonym 13:13, den uttrycker så väl hur jag också tänker.

    Välfärdsmyten, är i mina ögon löftet om det totala omhändertagandet från vaggan till graven .. där staten agerar som förälder till de ansvarslösa barnen. Samhället där du kan göra vad du vill utan att det kostar dig något eftersom skyddsnätet påstås vara så finmaskigt.

    DET är bara en myt, en dröm eller en vandringssägen.

    .. och NEJ det ska inte vara möjligt att ta ut världens högsta skatter utan att leverera det de är avsedda för!

    SvaraRadera
  9. Any, jämte myten att "du kan göra vad du vill utan att det kostar dig något", så finns det en myt, att den här bisarra inställningen skulle ha uppstått SPONTANT hos den tarvliga/enfaldiga/förtappade svenska befolkningen. Den myten kan t.ex anas i formuleringen (Anonyms 13.13): "gjorde vi som samhälle..".

    Men, det är inte "vi", som har skapat detta.

    Det är svenska politiker - med socialdemokratin i spetsen - som medvetet har fört en infantiliserande, ansvarsbefriande och ansvarslös politik, som gemene man har uppmuntrats (eller varit tvungen) att anpassa sig till.

    SvaraRadera
  10. @ anonym 13,30. Nu fick du till det. Ibland behövs det en sån genomkörare för att få lite perspektiv på utvecklingen.

    Jag minns också köerna, nu när du nämner det. De äldres ifrågasatta situation om de överhuvudtaget behövde någon hjälp. På vissa ställen en mästrande attityd från myndighetsfolk och skatteavlönade tjänstemän. Enorma summor till ett försvar som mest utgör symbolisk trygghet på papperet. Och värnpliktiga i mängder som slipper figurera i ungdomsarbetslöshet. Stora sjukskrivningstal med folk som delvis är på landet och jobbar på stugan. Och inte minst kommer jag ihåg det höga tonläget i nästan varje utrikespolitisk fråga som vi ansåg viktiga. Solidaritet och rättvisa åt diktatorer och folkförslavare. Punchdiplomater med mingelpartyn runt om i världen som levde gott och rättvist för skattepengar när de delade ut detsamma frikostigt på luddiga utvecklingsprojekt. Så att förtryckar regimerna kunde satsa sina egna pengar, stulna från folket, på lite vapen och egen lyx istället. Jag har också ett svagt minne av stora solidaritets arrangemang med arbetslösa i pysselsättning. anonymt undanskuffade från arbeteslöshets siffrorna. Eller förtids sjukskrivna. Vikten av symbolik och demonisering. Lätt också att veta vilka som var onda och goda. De två befintliga tv-kanalerna fostrade tydligt bilden av solidaritet. Den tidens twitter. Alla tycker olika, fast helt lika.

    Jodå. Att få byta ut Carl Bildt mot en silverlismande groggbeskänkt brorduktig kämpe. Som håller plakaten högt. Och kräver omedelbar rättvisa eller fördömelse i tid och otid. Så att motsatsen blir självklar. Och så få höra alla uppskattande fraser från de journalistutbildade horderna. Att det äntligen finns någon som tar bladet från munnen. Säger ifrån. Sätter sverige på kartan. Visar var skåpet skall stå. Läxar upp de onda. I starka ordalag. Äntligen. Å så nyttig jag skulle känna mig då. Att höra min representant ryta. Och en stor ledare dessutom. Det behöver vi verkligen. Tillbaka till resoluta besked. Punkt slut. Osv. All arbetslöshet är onödig, anställ alla. Vården skolan omsorgen administationen. I synnerhet den. Och om någon obstruerar så är det stopp på några understödspengar förstås.

    Jag kan knappt bärga mig.

    Samtidigt så finns ju risken att alla opinionsundersökningar egentligen bara mäter framgången i de olika kampanjerna som S har släppt.

    "Det kalla samhället."
    "Låna pengar till skattesänkningar."
    "Inga vinster i välfärden."

    Tur att Annie Lööf lovar fördubblad sympati i valet. Då kanske man knappt behöver fråga folket.

    sverige just nu

    SvaraRadera
  11. En svensk som lever på soc eller andra ersättningar har ofta en 100% marginaleffekt vid minsta lilla extrainkomst. http://www.regeringen.se/sb/d/18156/a/232846

    SvaraRadera
  12. Johan,
    När jag skriver ”vi som samhälle” menar jag inte alls att beslutet uppkom spontant, inte heller att befolkningen - varken då eller nu - består av ”tarvliga, enfaldiga eller förtappade” individer. Visst var det politiker som rent formellt fattade besluten, men de var ju ändå ditsatta genom fria val därför att en majoritet av oss som röstade faktiskt ville att just de skulle ha den makten.

    Världen såg inte ut som idag och inte debatten heller. Jag minns så väl när en ansvarig minister formligen gick i taket för att motståndaren vågade påstå i en TV-debatt att det faktiskt fanns ett problem med individer som fuskade med både A-kassa och sjukförsäkring. Det var absolut inte rumsrent att säga offentligt. Så, en del bisarra beslut togs väl i all välmening utifrån den verklighetsbild som rådde då.

    SvaraRadera
  13. Vi får inte heller glömma att inflationen var ju högre förr. Skyhög. Devalveringarna stod som spön i backen. Och bara en vuxen jobbade i familjen. Reaktionärt nog.

    Lånen var lägre och glesare. Sjukskrivna i psykologiskt anstrukna åkommor var nog också färre och dagstidningarna fick inga bidrag. Regleringarna på bostadsmarknaden var färre. Lägenheterna var ofta fler. Jobben var ofta fler. Tillverkningsindustrier fanns ganska mycket. Lite överallt.

    Men skolan då? Nu är det ju den vi skall bry oss om.

    Den var bättre och sämre förr.

    Arne Varnmarker

    SvaraRadera
  14. Anonym 19:02 .. (kan du inte underteckna med något så jag känner igen dig?) Jag tänkte precis svara som du när det gäller "vi som samhälle" för det är ju faktiskt så att det är "vi som individer" som väljer vilka politiker som ska representera oss.

    Dem politiker som du hänvisar till var Ingvar Carlsson som gick i taket när någon vågade antyda att "den hederlige arbetaren" kunde tänkas fuska med a-kassa och försäkringskassa. Vid den tidpunkten hade jag en bekant som tjänade storkovan som kennelägare medan hon under åtta års tid var arbetslös på halvtid. När a-kasseperioden var slut gick hon en kortare kurs i teckenspråk och så rullade det på en period till.

    Det var också på den gamla goda tiden då människor som förtidspensionerades försvann in i Riksförsäkringsverket varken belastade a-kassan eller försäkringskassan. Och ska vi vara lite nostalgiska så kommer jag ihåg de fiiiina beredskapsarbetena och arbetslöshetscaféerna där arbetslösa kunde diskutera arbetslöshet för att visa sin goda vilja till arbete. ;-)

    Men det som verkligen sänkte välfärden var Ädelreformen. Sossarnas baby som förlöstes av regering Bildt. Från den dagen gick det bara utför ..

    SvaraRadera
  15. Ja, att bli kallad "Anonym 19:02" känns förstås lite opersonligt...

    Önskar dig o alla andra en god natts sömn.

    Gunnie

    SvaraRadera
  16. Hej Gunnie! :-) .. det kanske är roligt för dig att veta att din första kommentar ligger ute som dagens citat hos Häxanmexan .. dvs Maja.

    Ibland kan en kommentar säga mer än bloggposten den är länkad till. ;-)

    SvaraRadera
  17. @ Any och Anonym/Gunnie.

    Det civila samhället i Sverige är genomsatt av en finmaskigt nätverk av formellt opolitiska - men i praktiken politiska (läs socialdemokratiska) - organisationer som omsorgsfullt övervakar att "korrekta", konforma (vänsterinfluerade) åsikter är helt dominerande. I Sverige finns det (i motsats till andra länder därför) bara en (1) sorts intellektuella - vänsterintellektuella - jublade Anders Ehnmark lycksaligt i ett OBS-inslag för några år sedan.

    I Sverige möter man (den unika) uppfattningen, att det är befolkningen/väljarna (!) som ytterst ska klandras för en rad svenska regeringars bisarra, elakartade och hänsynslösa politik, eftersom politikerna är valda "i fria val därför att en majoritet av oss som röstade faktiskt ville att just de skulle ha den makten".

    Det är en internationellt sett avvikande (understatement) uppfattning, att (t.ex.) Ädelreformen, pensionsbedrägeriet, den världsunika invandringspolitiken m.m. har genomförts, eftersom en majoritet av väljarna verkligen ville ha just de politiker, som - utan något informerat samtycke från väljarna - planerade att genomföra (t.ex.) Ädelreformen, pensionsbedrägeriet, den världsunika invandringspolitiken m.m. Ingenting av detta har funnits i några valmanifest.

    Det är kanske svenska politikers allra största bedrift att lyckas med att få (även intelligenta) svenska väljare att självutplånande anklaga sig själva (!) för att svenska politiker har lurat och bedragit väljarna.

    SvaraRadera
  18. Johan,
    Nej, jag är inte självutplånande - jag reagerar och agerar. Jag klandrar inte alls mig själv, eller andra som inte haft möjlighet att påverka direkt, för politiska beslut som tas utan att ha funnits med i bilden tidigare.
    Men, med ett system som vårt får vi ta det onda med det goda och visa gillande eller ogillande nästa gång det är val. Systemet långt ifrån perfekt och det kan ibland kännas väldigt långt mellan valen. Men jag hittar inga statssystem som ser ut att göra det enklare eller bättre för medborgarna.
    Att vi sen har en skrämmande smal fåra för påverkan och mediedebatt är jag helt enig med dig om.

    Gunnie

    SvaraRadera
  19. "Ett system som vårt" (dvs Sverige) utgör inte någon fungerande demokrati. I en fungerande demokrati eftersträvas, att väljarna ska kunna

    1. utvärdera resultatet av den tidigare mandatperiodens förda politik och

    2. ta ställning till olika partiers valmanifest i olika centrala frågor för den kommande mandantperioden.

    I en fungerande demokrati ska så få frågor som möjligt avgöras "utan att ha funnits med i bilden tidigare" vid valet. Men så fungerar det inte alls i Sverige... snarare tvärtom.

    Sveriges världsunika invandringspolitik kan kanske tjäna som ett belysande exempel på det antidemokratiska upplägget i Sverige.

    De sju riksdagspartierna OCH media (!) anser, att väljarna INTE ska känna till nettokostnaden för invandringspolitken och väljarna ska INTE vara informerade om t.ex. hur pass mycket brottslighet m.m. som de sju riksdagspartierna gemensamt importerar och utsätter den befintliga befolkningen för.

    De sju riksdagspartierna anser kort sagt, att väljarna varken ska kunna utvärdera resultatet av tidigare mandatperioders förda invandringspolitik eller finna några avgörande skillnader mellan de sju riksdagspartiernas gemensamma och unika invandringspolitik.

    Sverige är (enl Michael Booth i The Guardian 27 januari 2014 - n.b. The Guardian är en vänsterorienterad tidning):

    "Effectively a one-party state – albeit supported by a couple of shadowy industrialist families – for much of the 20th century, "neutral" Sweden (one of the world largest arms exporters) continues to thrive economically thanks to its distinctive brand of totalitarian modernism, which curbs freedoms, suppresses dissent in the name of consensus, and seems hell-bent on severing the bonds between wife and husband, children and parents, and elderly on their children. Think of it as the China of the north."

    Sverige fungerar i praktiken som en slags enparti-stat ... dvs "ett system som vårt" utgör inte någon fungerande demokrati.

    SvaraRadera
  20. Johan: Och så är också Michael Booth gift med en danska. Inte att förglömma när vi bedömer hans uttalande. ;-)

    SvaraRadera
  21. Hej Hmm!

    Ja, så kan man se det. ;-)

    Men, Michael Booth uppmärksammar samma totalitarism, som 1971 förfärade tidningen Observers korrespondent Roland Huntford.

    Huntford's bok "The New Totalitarians" is a critique of socialism in Sweden, written from the point of view of western political culture.

    His main thesis was that the Swedish social democratic party, like the "new totalitarians" in Aldous Huxley’s Brave New World, relied less upon the violence and intimidation of the old totalitarians than upon sly persuasion and soft manipulation in order to achieve its goals


    http://en.wikipedia.org/wiki/The_New_Totalitarians

    -----

    PS Boken bemöttes på samma sätt av etablissemanget som Arnstbergs och Sandelins bok "Invandring och Mörkläggning" bemöts idag. Den svenska översättningen - "Det blinda Sverige" - tegs ihjäl av recensenterna.

    SvaraRadera