Alla behöver en vän ..

.. och när det stod klart att Glamourduvan Dita hade bosatt sig hos oss för gott, så hoppades jag på att skogsduvorna skulle knyta vänskapsband med nykomlingen.

Men det verkar vara lika svårt för en glamourduva att bli accepterad av skogsduvor som det förmodligen är för någon från Södermalm att smälta in i ett litet sammansvetsat samhälle i Norrland. Alldeles ensam har vår lilla fågel tillbringat sina dagar på vårt tak och eftersom jag är väldigt tacksam för de få verkliga vänner jag har .. och då menar jag VÄNNER .. inte bekanta, så har det känts i hjärtat när jag sett den lilla vita varelsen sitta där och kura ensam och allena. Dag ut och dag in.

Nu har ju vår ensamma pippi åtminstone mig att underhålla sig med, men vi har klara kommunikationsproblem. Visserligen så har hon börjat komma när jag ropar .. men när jag öppnar mitt hjärta och berättar om dagens händelser, hur jag mår för ögonblicket och vad jag har för planer för veckan så verkar hon sorgligt ointresserad.

Lätt förbryllad faktiskt.

Men mitt i sommaren så uppstod ett minst sagt ovanligt vänskapsförhållande. En liten intelligent sparv insåg att det serverades mat till den betydligt större fågeln. En hel del spilldes ut eller ratades och snabbt som ögat såg den unge(?) Gråolle till att förse sig.

Nu sitter han där bredvid duvan på taknocken och trängs vid matskålen om hon släpper fram honom. Är hon på generöst humör kan han till och med sitta på kanten till foderskålen medan hon äter, men om hon tycker han är för påträngande så sitter han på ryggstödet till min stol och strääääcker sig för att eventuell kunna komma åt ett vetekorn. (Ni kan se den blå stolsryggen längst ner till höger och då inser ju vem som helst hur omöjligt det är för en liten sparv att nå upp till matskålen som står framför duvan!)

Ofrivillig ensamhet är inget vidare och jag är så glad över den här omaka vänskapen och jag hoppas den håller i sig. I helgen köpte vi en gammal sockerlåda i trä som vi ska sätta upp i carporten så duvan har ett dragfritt ställe att dra sig tillbaka till om det blir jättekallt och snöstorm.

Tänk om de flyttar ihop där, visst vore det fantastiskt?