Meningslösa "åtgärder".

Från och med den 1:a oktober måste arbetssökande med a-kassa lämna in rapporter varje månad, om vilka jobb de har sökt.

Det är kanske bra tänkt av någon som aldrig varit arbetslös, arbetat utanför myndigheternas Sverige och aldrig någonsin försökt att anställa någon genom Arbetsförmedlingen.

På vår ort finns det en liten företagare. En verkligt pytteliten företagare som själv är den ende anställde i företaget. Men mycket arbete har han, det är en populär och efterlängtad person och när dygnets timmar inte längre räckte till för arbete, administration och familjen så bestämde han sig för att anställa en kontorist på halvtid. För mer administrativa sysslor fanns det inte och han ansåg att även om kostnaden var hög så var vinsten i familjelivet väl värd sitt pris.

Han vände sig till Arbetsförmedlingen .. för så gjorde man sist han själv sökte jobb.

Det DRÖSADE in brev med ansökningar. Han fick hundratals! I alla åldrar och med de mest varierande utbildningar. Människor som bodde så långt från vår ort som det bara är möjligt, hade examina som han inte ens kunde stava till och som dessutom tyckte att det var viktigt att framhålla att de dessutom hade en karriär som musiker, travtränare, körsångare eller hunduppfödare på hemorten?

Men en dam i hans egen ålder verkade som himlasänd. Hon var också hunduppfödare, bodde bara en dryg halvmil från den tilltänkta arbetsplatsen och hade ett CV som visade att hon hade mångårig erfarenhet av bokföring, fakturering och allmänna kontorsgöromål. Dessutom var hon tillgänglig omedelbart eftersom hon hade varit sjukskriven/haft sjukersättning för utbrändhet under många år.

Nu var hon i alla fall frisk och ville gärna arbeta deltid .. till att börja med.

Vår företagare blev lyrisk och sökte den arbetssökande damen under en hel vecka innan han fick tag i henne.

Jodå, hon var intresserad och förhörde sig om lönen, arbetsuppgifterna och arbetstiderna. Det sista fick hon välja själv så att hennes kennelarbete inte skulle bli lidande. Hon var trevlig och han kände sig lättad och glad.

Allt var klappat och klart .. men då var det bara en sak till hon måste berätta.

På grund av utbrändheten hade hon fått motsvarigheten till dyslexi när det gällde siffror .. det finns ett namn för det, men jag orkar inte ta reda på det .. och samtidigt med det så hade alla tidigare kunskaper i bokföring och övriga administrativa göromål helt försvunnit!!

Så det kan bli? Ingen hade kunnat förklara hur det kunde bli så??

Men om hon bara fick en handledare under det första halvåret så var hon övertygad om att problemen skulle lösa sig.

Jag är ganska övertygad om att hon var väl medveten om att en enmansföretagare inte anställer en handledare till någon som söker ett arbete som den sökande "glömt bort" hur man utför.

Men nu hade hon i alla fall sökt arbetet .. men fick det "tyvärr" inte.

Av alla hundratals ansökningar som regnade över vår häpne företagare fanns det inte en enda som på fullt allvar räknade med att få jobbet??

Men de hade sökt det .. och kunde bevisa det!

Låter det underligt så lovar jag på heder och samvete att det här är fullständigt sant. Vår företagare fick till slut hjälp av en granne som kände en pensionerad kontorist som gärna ville tjäna lite extra.

Det är inte bara den här mannen som fått den här erfarenheten .. jag har hört många, många fler berätta liknande historier, och jag betvivlar att månatliga rapporter om sökta arbeten är en särskilt meningsfull åtgärd.

De enda som får jobb av den är de som måste administrera eländet.

DN,