När Gustav Fridolin försöker ..

.. fylla upp statsmannakostymen så är det visserligen både rörande och gulligt, men också outhärdligt långtråkigt.

Det avspeglade sig hos publiken som inte riktigt visste när det var dags att applådera utan hängde på lite tveksamt när det uppstod tecken på applådvillighet bland mobilanvändarna på de reserverade platserna.

Personligen så skulle jag uppfatta det som en ren förolämpning om en samarbetsminister på första bänk ägnade större delen av min taltid åt sin egen mobil. Men Ylva Johansson har ju alltid haft en egen gräddfil. Ministrarna från det egna partiet var i alla fall vakna även om koncentrationen verkade vara lika låg som intresset

Gustav Fridolin vill nog väl. Eller VILL i alla fall. Problemet är inte att han VILL och vill det allra, allra bästa .. utan att den verklighet som han hänvisar till bara är en produkt av särskilt utvald statistik och särskilt utvald forskning framtagen av särskilt utvalda experter.

Men om Ebba Busch-Thor hittills står för Almedalens mest stimulerande tal så är Gustav Fridolin en självklar kandidat till sista platsen i samma gren.

Större delen av talet ägnade jag åt att fundera över hans slips?

Den satt lite konstigt löst .. men med föredömligt fast knut? Precis som de där fuskslipsarna med resår runt halsen .. ni vet .. sådana som en gång för länge sedan var nybörjarslipsar för barn eller konfirmander.

Men en sådan har väl inte Gustav Fridolin?

Expr., DN,